Nätverkets huvudfokus är att lösningsorienterat stödja en klok prioritering av de lokala energifrågorna och de mindre lokala energiföretagens arbete för en transformation till cirkulära affärer samt minskade utsläpp av skadliga ämnen till luft och vatten.

Desinformation, oförstånd och missbruk av fakta snedvrider idag den svenska energidebatten och skapar oro och klimatångest som paradoxalt nog riskerar motverka en sund och hållbar utveckling. Vissa debattörer hävdar att det behövs fler ingenjörer och färre miljöaktivister, men det är nog snarare så att vi behöver fler miljö- och klimataktivister som också är ingenjörer, vetenskapsmän och forskare. Hans Rosling är det enda exempel vi har identifierat som var precis detta, hans fokusområden var emellertid folkhälsa, utbildning och modeller för att ersätta begreppet U-länder med modernare och mer användbara kategoriseringar. Hans teser om att vi måste basera våra beslut på kunskap och fakta behöver i allra högsta grad och snarast börja tillämpas på energiområdet.

Vi tänker att en klok tanke för att inte tappa helhetsperspektivet som så många, både forskare, politiker och näringslivsföreträdare gör, är att fokusera på lösningar som är tekniskt möjliga, ekonomiskt rimliga samt miljö- och klimatmässigt önskvärda. Lösningar som därmed är långsiktigt hållbara och såväl sälj- som kommunicerbara till svenska energikunder. Att hitta strategier som uppfyller dessa tre kriterier och samtidigt skapa incitament för affärsutveckling och en omställning av näringslivet till hållbara affärsmodeller borde vara tillräckligt för att skapa samsyn och en möjlighet att prioritera satsningarna över olika tidsperspektiv. Det är oundvikligt att en del företag kommer att uppleva sig som förlorare i en sådan utveckling, men ju fortare de släpper dagens ohållbara linjära affärsmodeller till förmån för hållbara cirkulära dito desto fortare kommer de också att bli en kraft att räkna med i den globala klimatomställningen.

Framtiden ligger runt hörnet om vi söker mångfald i lösningar, teknik, bränslen och energibärare. Enfald eller att satsa allt på en lösning, som vi haft en tendens att göra i svensk energipolitik, är inte framtiden. Enkelhet och tydlighet är dock i motsats till enfaldighet en nödvändighet i denna process. Hur enfaldigt är det inte om vi lyckas sätta upp laddare snart sagt överallt baserat på helt orealistiska prognoser om hur många elbilar som kommer att säljas om 3-5 år? Bidrar elbilarna till att det blir fler bilar totalt sett eller ersätter de gamla uttjänta bensin- och dieselbilar? Klimatpåverkan från tillverkningen av batterierna kan vara lika stor som från 15000-20000 mils körning med en gammal dieselbil, så vad är då vitsen med att subventionera elbilar eller att förbjuda dieselbilar?

Tänk om vi också använde subventionspengarna till ökad produktion av HVO dvs biodiesel eller gröna kolväten (e-diesel) som kan användas i alla dieselfordon även lastbilar och bussar. Då skulle vi kunna skapa reella effekter som minskar klimatpåverkan även på kort sikt och låta de långsiktiga lösningarna växa fram under kontrollerade former. Men partiklarna och kväveoxidutsläppen då, säger någon? Helt riktigt, men jag har stort förtroende för att bilindustrin på kort tid kan ta fram kostnadseffektiva konverteringssatser för urea-insprutning och effektiva partikelfilter som idag är standard på alla dieselbilar och enkelt lösa också denna fråga. Om bara viljan finns så går det, biltillverkarna föredrar naturligtvis i rådande linjära ekonomi helst att sälja en ny bil istället för att förlänga livet på en som de sålde för 5-10 år sedan.

Eftersom ”gubbfaktorn” fortfarande är hög inom företagsvärldens ledningsfunktioner så är det nog också så att patriarkat, hierarkier, gammalmodiga principer om företagsvärdering, tillväxtbegrepp och nödvändigheten av att förändra dessa, knappast alls diskuteras. Kortsiktighet, lönsamhet och avkastning begränsar intresset för att bejaka öppenhet, jämställdhet, mångfald och att introducera cirkulära affärsmodeller i företagen. Detta kräver ett nytt ledarskap som ser långsiktigt på affärer, kunder och visar handlingskraft relativt efterfrågad funktionalitet och kvalitet samt erbjuder hållbara resultat och lösningar.

En förändring som över tid kommer att bli mer och mer uppenbar är framväxten av lokala ”öar” som är energimässigt självförsörjande baserat på förnybar lokal energiproduktion och effektmässigt ”säkrade” på olika sätt så som exempelvis i projekt Simris (E.ON).

Vi tänker också att ett ökat fokus på energiaffärer som vi är duktiga på i Sverige som exempelvis lokal el-/kraftdistribution, vattenkraft, kärnkraft, fjärrvärme, kraftvärme, biobränsleförädling, produktion av förnybar el och förnybara bränslen. Samhället och orten ska vara fokus i en folkrörelses återkomst som definitivt är att föredra framför dagens skara av experter, särintressen och politiska plakat, som bevisligen lyckas mycket bra på vissa områden, men som misslyckats kapitalt ur ett helhetsperspektiv och inte lyckats bromsa temperaturutvecklingen i globala termer.

Sju nyckelområden ur ett helhetsperspektiv på energi har vi identifierat så här långt.

  1. Kärnkraft – effektbrist, elimport och begreppet klimatneutralitet.
  2. Biomassa – inhemska bränslen, affärs- och produktutveckling.
  3. Avfallsförbränning – återanvändning och materialåtervinning.
  4. Vattenkraft, vindkraft och solenergi hänger ihop.
  5. Biodrivmedel – HVO, FAME, e-diesel, syntetisk bensin och etanol.
  6. Energilagring – el, hetvatten och kallvatten. Batteriutveckling, akvifärer och ackumulatorer.
  7. Energieffektiva och hållbara system – El och fjärrvärme.

Sedan är det ju naturligtvis så att ”Sveriges miljömål” bildar fond för dessa nyckelområden och utgör den övergripande helheten. Miljömålssystemet består av ett generationsmål, 16 miljökvalitetsmål samt 17 etappmål inom områdena avfall, biologisk mångfald, farliga ämnen och klimat. Sveriges miljömål är det nationella genomförandet av den ekologiska dimensionen av de globala hållbarhetsmålen. Etappmålen är i experternas och akademikernas värld säkert tydliga, men för vanligt folk är formuleringarna ogripbara. En konkretisering vore uppfriskande till gagn för ett mera nyanserat debattklimat, minskad klimatångest och ett bredare folkligt engagemang.

Tre perspektiv som bör sammanfalla för de lösningar vi föreslår och genomför, vilka hjälper oss att undvika suboptimeringar och bygga ett robust hållbart energisystem över tid.

  1. Tekniskt möjligt idag? / om inte ungefär när? Direkt eller indirekta effekter på klimatutsläppen? Stort eller marginellt bidrag till minskningen av framtida utsläpp av fossil CO2?
  2. Ekonomiskt rimligt idag? / om inte ungefär när? Krävs ekonomiska incitament för att skynda på utvecklingen/avvecklingen?
  3. Miljö- och eller klimatmässigt önskvärt?

Hur påverkar lösningen vanligt folk? I glesbygd respektive i storstäder? Hur påverkar lösningen svensk industri? Negativt, neutralt eller kanske rentav positivt i form av nya affärsmöjligheter?

Riskerar lösningen generera oönskade sidoeffekter? Löser vi ett lokalt problem, men förvärrar klimatproblemen i någon annan världsdel? Exempel. Import av palmolja för tillverkning av HVO.

Global påverkan och global warming potential (GWP) är två begrepp som vi måste omfamna även när vi simmar runt i den svenska ankdammen. Det senare begreppet är väsentligt för att kunna rangordna olika klimatpåverkande gasers konsekvenser och detta handlar i sak om två gaser, dels CO2 dvs koldioxid dels dels CH4, dvs metan. Grovt uttryckt så är den senare ca 25 gånger allvarliga än den föregående som växthusgas.

Med kunskapen om GWP och utsläppsnivåer ur ett livscykelperspektiv för olika bränslen och tekniker avseende CO2 och CH4, kan information och jämförelser som hjälper oss att över tid prioritera mellan olika åtgärder lokalt, men också med hänsyn till helheten, implementeras.

Vi måste också utveckla vår samhälleliga förmåga att vila i de fungerande lösningar vi redan har och undvika att förändra för förändrandets egen skull eller av ”plakatpolitiska” skäl.

Vi citerar därvidlag gärna Hans Rosling (Factfulness m fl);

”-Rädsla plus brådska bäddar för dumma, drastiska beslut med oförutsägbara bieffekter. Klimatfrågan är allt för viktig för det. Den kräver systematiska analyser, genomtänkta beslut, stegvisa åtgärder och noggranna utvärderingar.”

”

* …

  • * Vi borde lära våra barn hur livet verkligen var förr så att de inte felaktigt tror att inga framsteg gjorts.
  • * Vi borde lära dem att hålla två tankar i huvudet samtidigt: att det finns mycket som är dåligt i världen, men att mycket håller på att förbättras.
  • * Vi borde lära dem att kulturella eller religiösa stereotyper är oanvändbara för att förstå världen.
  • * Vi borde lära dem att konsumera nyheter och känna igen dramatiken utan att bli stressade eller ge upp hoppet.
  • * Vi borde lära dem vilka knep folk använder för att luras med siffror.
  • * Vi borde lära dem att världen kommer att fortsätta förändras och att de hela tiden måste uppdatera sina kunskaper och sin bild av världen. ”

I Hans Roslings anda och för svensk energianvändning bör vi pausa beslutsfattandet när det gäller elproduktionen exklusive solenergin. Det svenska kraftsystemet är ur klimatsynpunkt tillräckligt bra för de kommande 15-20 åren och att forcera fram mer vindkraft eller fasa ut befintlig fungerande och säker kärnkraft redan 2020 är kontraproduktivt för kraftsystemet och klimatet.

För svensk energianvändning bör vi även pausa beslutsfattandet när det gäller uppvärmningen av fastigheter. Den svenska kraft- och värmesystemet är ur klimatsynpunkt tillräckligt bra för de kommande 20 åren och att forcera fram mer elvärme (värmepumpar) även om svensk elenergi är klimatneutral eller fasa ut befintlig och i princip fossilfri kraftvärme är kontraproduktivt för kraftsystemet och klimatet. Brännbart avfall kommer över tid och i takt med ökad utsortering och materialåtervinning att minska andelen mineraloljebaserad plast och därmed utsläppen av fossil CO2 från dagens ca 10% till att gå mot noll över tid.

För svensk energianvändning bör vi nyansera beslutsfattandet när det gäller transportsektorns energianvändning och fokusera på vägtrafiken (och flygtrafiken – dock inte i NAASEF)) samt på mångfald i teknik, bränslen och lösningar. Om vi skapar ekonomiska incitament med utgångspunkt i våra behov beroende på var vi bor, i städer eller på landet, och om de är yrkesmässiga eller privata, kan styrningen göras effektivare.

Satsa gärna på elbilar och stora kostsamma batteripack, men detta är lösningar som är för ganska små grupper i det som Rosling benämner utvecklingsnivå 4 dvs den rika världen. Även dessa satsningar måste värderas ur ett livscykelperspektiv och är inte lösningen på världens klimatproblem. Detta är en lösning bland många andra som väldigt få av jordens sju miljarder invånare har råd med och därför ur ett helhetsperspektiv måste anses som en åtgärd som riskerar att bli en droppe i havet även om den lokalt kan bli mycket framgångsrik.

Den övergripande nyckelfrågan ur ett globalt perspektiv är hur vi får ner CO2-utsläppen i Kina, USA och Indien.