Läser på Second opinion om ett nätstabiliseringsprojekt i södra Tyskland som innebär en investering på åtminstone ca 11 miljarder i tre batteriparker på 500MW, 300MW och 100MW.
https://second-opinion.se/enorma-batterier-till-sodra-tyskland/
”Det tyska elnätet har växande problem med stor brist på överföringskapacitet. För att el från norr ska kunna föras söderut krävs flera brådskande utbyggnader av transmissionsnätet. Nya kraftledningar är dock inte populära. Därför vill de tyska transmissionssystemoperatörerna (TSO:erna) prova en ny lösning med batterier för backup och effektreglering.”
Likheterna med Göran Ahlströms kolförgasningsprojekt i Barsebäck runt 1990 känns uppenbara, men det är inte den enda likheten med södra Sveriges energisituation under de senaste trettio åren. Ett projekt som detta initieras naturligtvis för att påverka politiker och opinion att godkänna fler kraftledningar till södra Tyskland där bristen på styrbar elproduktion de senaste 5-10 åren tillåtits nå en nivå som nu tydligen är på väg att bli akut.
Och akuta problem skapar tokiga och dyra lösningar. Min personliga uppfattning är att Tyskland är på väg att äventyra sin position som Europas starkaste industrination baserat på sin tokiga energipolitik. Det kommer att få negativa effekter som även kommer att påverka svensk ekonomi på sikt. Dels är det nedstängningen av kärnkraften och dels de höga subventionerna till vindkraft och solceller, vilka samverkat under den senaste tioårsperioden till en alltmera instabil situation i överförings- och distributionsnäten. Underlåtenhet att införa prisområden inom Tyskland har också bidragit till att förvärra situationen. Utöver instabila kraftnät och de negativa effekterna för klimatet och miljön så har det inneburit en otydlig och passiv energipolitik där beroendet av brunkolet (och rysk naturgas) blivit alltmera uppenbar.
Parallellerna med södra Sverige är uppenbara. Vi är på mot en bristsituation där väl fungerande kärnkraft och kraftvärme stängs ner baserat på oklara motiv. Effekten av denna dysfunktionella energipolitik resulterar i behov av fler kraftledningar från norr till söder, projekt som Svenska Kraftnät skändligen misslyckats med på senare år. Fattas bara att de nu också föreslår en stor batteripark någonstans i Skåne till astronomiska kostnader och med osäker funktion. Ungefär som den dyra experimentanläggningen dvs likströmskabeln från Barkeryd till Lyby. En investering på 7,3 miljarder som skulle tagits i drift den 31 januari 2016, en driftstart som nu är framflyttad till juli 2019. Vem tror att tidplanen kommer att hålla den här gången?
Förhoppningsvis har svenska politiker insett att elcertifikatsystemet inte bör återuppväckas eftersom det bara leder oss närmare den situation de nu har i södra Tyskland. Subventioner och ekonomiska incitament som inte tar in kapacitetsfrågan i vilken teknik och var nya anläggningar placeras i näten är kontraproduktiva både avseende kapacitetsfrågan och för klimatet.
