Elcertifikatsystemet är ett marknadsbaserat stödsystem som ska öka produktionen av förnybar el på ett kostnadseffektivt sätt. Elcertifikatsystemet berör i direkt mening främst producenter av förnybar el, elleverantörer, elintensiv industri och vissa elanvändare. De energikällor som har rätt att tilldelas elcertifikat är vindkraft, viss vattenkraft, vissa biobränslen, solenergi, geotermisk energi, vågenergi och torv i kraftvärmeverk.

Indirekt berörs all befintlig kraftproduktion av elcertifikatsystemet bl a i den meningen att regionala obalanser förstärks beroende på hur mycket ej styrbar elproduktion som tillförs i de olika elområdena. Elpriskurvan förändras i takt med de utbyggnader som elcertifikaten driver fram, vilket innebär att antalet högpristimmar på elmarknaden ökar liksom antalet lågpristimmar. ”Överproduktionen” vid låglast exporteras bl a till länder i vår närhet som har betydligt sämre alternativ för elproduktionen, inte minst klimatmässigt. Det finns ingenting som tyder på att andra energikällor än vindkraft och solenergi i praktiken kommer att gynnas av systemet.

Problemen med elcertifikatsystemet är att det inte styr eller påverkas av var (geografiskt) i systemet den nya elproduktionen placeras. Ej heller påverkas tillkommande elproduktion avseende huruvida denna är styrbar eller ej. Här får marknaden förlita sig på en diffus tanke om efterfrågeflexibilitet och framväxten av en effektmarknad. Ö-nät som det i Simris är i detta sammanhang en intressant utvecklingstanke, men innan dessa idéer får genomslag och påverkan på vårt kraftsystem lär det ha förflutit många förlorade år för klimatet.

Kenneth Ahlström, kommentar till Second Opinion – ”Energimyndigheten lyfter kraftvärmen” 30/4-2019:

Äntligen har polletten trillat ner!

Förhoppningsvis vänder denna rapport fokus från den ensidiga styrningen mot stöd för att producera el sommartid (solceller) och istället ersätts av stöd, eller i alla fall ett stopp för den styvmoderliga behandlingen av kraftvärme som exempelvis urvattning av elcertifikatssystemet, koldioxidskatt och byggregler som främjar värmepumpar inneburit . Bra att insikten om att kraftvärme som gör verklig miljönytta och systemnytta äntligen lyfts upp som den viktiga resurs den är. Att kunna producera som bäst när behovet är som störst är något som måste premieras. Att ett elcertifikat som erhålls från solceller sommartid kan ha samma värde som ett certifikat som tilldelats produktion i mörka kalla januari är ett skämt. För att inte tala om att erhålla skattereduktion för solelproduktion i juli….

Effekterna som systemet skapar kan säkerligen hanteras i låglastperioder läs sommarhalvåret för vem vill producera för en ersättning om noll kronor och då i praktiken få en negativ kostnad för sin elproduktion. Att gå vidare och förlänga eller utöka målen i certifikatsystemet riskerar leda oss in i en situation som den man redan har i Tyskland, framförallt i Bayern. Och att som vissa debattörer efterfrågat skapa ett nytt skarpare certifikatsystem för havsbaserad vindkraft skulle skapa en situation som vore svårhanterlig, kanske rent utav ohanterlig, i varje fall under perioder.

I höglastperioder får vi förlita oss på efterfrågeflexibilitet när den styrbara produktionens andel minskat till följd av utfasning av väl fungerande kärnkraft och subventionerad tillkommande vindkraft och solenergi. Att återstarta baskraftverk som stängts ner är ingen lätt uppgift så den kloke strategen på energidepartementet borde fundera mer än en gång innan några sådana beslut verkställes.

Att röra till den här diskussionen med att blanda in byggandet av ny kärnkraft är i rådande politiska läge kontraproduktivt, nu handlar det om att bibehålla och vidareutveckla ett redan så gott som fossilfritt kraftsystem. Att blanda bort korten och inte värdera det befintliga systemet utan stirra sig blind på att tillföra mer förnybar elproduktionen är i allra högsta grad kontraproduktivt framförallt när den tillkommande elproduktionen urholkar effektbalansen. Och skapar effektbrist i södra Sverige när alltmera icke styrbar elproduktion subventioneras in i det svenska kraftsystemet. Klokast vore nog att omvärdera målen dvs att tillföra ytterliga 18TWh förnybar el genom elcertifikatsystemet till 2030 och istället säkerställa att befintlig kraftproduktion i Oskarshamn, Ringhals och Forsmark bibehålls och utvecklas med såväl livstidsförlängning som utökade säkerhetskrav.

En förhoppning är en ny energiöverenskommelse som bl a innebär ”ett förlängt liv” för befintlig kärnkraft samt vettiga villkor för kraftvärmen och då även avseende avfallsbaserad kraftvärme. En förhoppning är också att elcertifikatsystemet skrotas (pris=noll kr) eller modifieras så att balansen i kraftsystemet mellan styrbar och ej styrbar elproduktion kan upprätthållas dvs inte försämras ytterligare i något elområde.

Tänk om. Tänk rätt.