Svenska politiker har utvecklat ett beroende till inkomster baserade på fiskala skatter som för exempelvis tobak, alkohol och koldioxid. En svensk egenhet är också att vi tar ut moms exempelvis på energiskatt, dvs tar ut skatt på skatt. Det finns emellertid få exempel på effektiva miljöstyrande skatter och avgifter i vårt land, kanske är kväveoxid-avgiften för energiproduktion det enda goda exemplet?
Missförstå mig rätt, jag har inget emot att betala skatt, men betalar med lättare hjärta min skatt när jag vet att denna är genomtänkt och utöver inkomster till den gemensamma sektorn för vård, omsorg, skola m m också ger styrande effekter som är positiva för samhället och medborgarna. Koldioxidskatten har genom åren gett staten stora inkomster och för 2018 inkasserades 73 miljarder i energi- och koldioxidskatt, vilket var drygt hälften av de totala intäkterna för punktskatter. Skatten har också så gott som helt och hållet eliminerat de fossila bränslena från kraft- och värmesektorerna. Men då ska vi inte glömma att här fanns alternativa bränslen tillgängliga som dessutom var skattefria och därmed gav de ekonomiska incitament som en sådan omställning kräver.
När nu Miljöpartiet genom Per Bolund i Almedalen presenterar ett förslag om att helt ersätta fossila bränslen i transportsektorn till 2030 med biodrivmedel baserat på inhemska råvaror så är det å ena sidan naturligtvis positivt för att vi då kan eliminera de ca 90 TWh fossila bränslen som vägtrafiken använder årligen. Å andra sidan skulle statens intäkter över tid krympa rätt rejält när punktskatten på fossila drivmedel minskar i takt med att användningen övergår till förnybara drivmedel. För en politiker skulle det kunna upplevas som att stå med ena foten i en spann med kallt vatten och den andra i en spann med varmt vatten. Rätt bra att få styr på miljö- och klimatutsläppen i vägtrafiken, men hur ska vi kompensera för de minskande intäkterna?
Kan vi permanent ta bort undantaget för koldioxidskatt på förnybara drivmedel så att samhällets kostnad för denna insats för miljön och klimatet blir noll och ingenting? Sannolikt inte eftersom vi behöver skapa ekonomiska incitament både för industrin att producera förnybara drivmedel och för konsumenterna att välja rätt drivmedel på macken. Vi får inte glömma att oljebranschen är stor, stark och dessutom en global verksamhet med enorma resurser som inte kommer att acceptera att deras mycket lönsamma och otidsenliga affär konkurreras ut och försvinner.
Så självklart ska ingen koldioxidskatt tas ut på biodrivmedel! Menar vi allvar med denna och andra satsningar på biodrivmedel och förnybara alternativ så måste dessa få stöd tills de når volymer som också fungerar kommersiellt. Och för glesbygden behövs kanske ytterligare incitament eftersom varken elbilar eller kollektivtrafik är reella alternativ här.
Åter till frågan om hur intäktstappet skulle kunna kompenseras med introduktionen av nya punktskatter? Helst en skatt eller avgift som är enkel, styr rätt ur ett samhällsperspektiv och som baseras på en skattebas som kan förväntas vara stabil över tid.
Ett växande hälsoproblem härrör från vårt ökande intag av choklad och godis, till detta kommer en hög läskkonsumtion och andra livsmedel med onödigt mycket socker i. Många äter för mycket energirik mat med tillsatt socker och fett, istället för mat som gör oss gott. I längden leder detta till övervikt och sjukdomar, vilket är tydligt i vårt samhälle idag. Larmrapporterna duggar tätt om att våra unga äter fel, för mycket och dessutom rör sig för lite. Att äta mycket socker påverkar kroppens förmåga att bilda insulin. Att dricka mycket läsk kan bidra till att öka risken för att få diabetes typ 2. Åldersdiabetes i kombination med hjärt-/kärlsjukdom blir allt vanligare.
Vi åt 2018 ca 15 kg choklad och godis per person i Sverige. Det blir ca 150 miljoner kg eller 150 000 ton choklad och godis per år. Vi dricker samtidigt ca 55 miljoner liter läsk och äter 100 miljoner liter glass per år. Enligt vissa uppgifter dricker vi så mycket som 90 miljoner liter läsk per år. Om vi då gör ett litet räkneexempel och ser om en sockerskatt på choklad, godis, glass och läsk skulle kunna ersätta den förlorade koldioxidskatten så framkommer följande.
73 miljarder i koldioxidskatt flyter in till staten årligen.
55 miljoner liter läsk – en sockerskatt på 18,25 per liter läsk skulle ge ca 1 miljard.
10 liter glass per person och år – 100 miljoner liter glass, 10 kr skatt per liter glass skulle ge ytterligare 1 miljard.
15 kg choklad och godis per person och år ger oss 150 000 ton choklad och godis. Detta skulle med en sockerskatt på 50 kr/kg ge ca 7,5 miljarder. Det krävs en sockerskatt på 487 kr/kg godis och choklad för att kompensera för koldioxidskatten. Är det orimligt om vi ser vilka hälsoproblem och sjukvårdskostnader som överkonsumtionen av socker för med sig? Ett hekto lösgodis skulle med en sådan skatt kosta ca 60 kr. En ask Aladdin-choklad 300 kr. Säkert skulle det minska konsumtionen av godis och choklad och förhoppningsvis ändra våra konsumtionsvanor och styra oss till att äta mer frukt och bär, vilket vore mycket bra för oss ur hälsosynpunkt enligt entydiga vetenskapliga rön.
I takt med att hälsoeffekterna slår igenom så sjunker också kostnaderna i vården. Kan det vara så att intäkterna från sockerskatten över tid halveras pga minskande konsumtion och att resten av hålet efter koldioxidskatten kan fyllas med sänkta sjukvårdskostnader? Vad tycker du? Är detta ett rimligt resonemang och är det hit vi kommer att tvingas för att få ihop den kluriga ekvationen där koldioxidutsläppen ska minskas till noll i ett högt tempo, och samtidigt undvika att slå undan benen för nyttiga samhällssektorer, glesbygd och företag.
Inte så konstigt att våra politiker tvekar inför de skarpa beslut som krävs av dem för att få bukt med klimatfrågan och koldioxidutsläppen. Vem vill bli uppmärksammad som den som skattade bort ungarnas lördagsgodis? Och läsken de brukade skölja ner chokladkakan med. Jag tror jag blundar för klimatproblematiken istället, för det gör ju ändå alla mina kollegor. Idealen får vika för annars blir jag kanske inte omvald. Och Greta Thunberg tröttnar säkert efter en tid.
Är våra politiker så cyniska eller är detta bara elakt populistiskt förtal som jag sprider? Per Bolund tror jag definitivt inte är en cyniker utan en kompetent politiker som har koll både på ekonomin och miljön/klimatet. Ska bli intressant att se hur de löser den här ekvationen när de flaggar upp även de faktorer som ännu är obekanta för en bredare krets närmare bestämt svenska folket.
Slutligen anser jag att befintlig svensk kärnkraft ska drivas vidare åtminstone till 2040 för miljön och klimatets skull.
