Vilket jobbigt ord, säger du kanske när du läser rubriken på den här artikeln? Ännu mer floskler är väl inget som klimatdebatten behöver, eller? Nej, definitivt inte, men att göra en förändring av vårt kraftsystem går inte över en natt och inte heller kan vi bygga ett helt nytt system för att i ett slag ersätta det befintliga. Därav ordet ”transformera, subst. transformation” som betyder ”genomgripande förändring av grundläggande egenskaper”.
Att på ett genomgripande sätt förändra världens nuvarande kraftsystem kräver naturligtvis en mångfald av lösningar. Jordens kontinenter har olika förutsättningar och länderna har kommit olika långt i sin samhällsutveckling, vilket gör att klimatutmaningen ser väldigt olika ut runt om i världen.
I väst har vi gamla välutbyggda system som fungerat under lång tid medan man på andra platser fortfarande har s k primitiva system, i princip utan el eller utbyggd infrastruktur. Att skapa resurserna för att bygga nya eller bygga om befintliga system från grunden är svårt eftersom det dels handlar om att prioritera allokering av stora resurser till den här sektorn, naturligtvis i konkurrens med andra behov och dels om att ersätta fungerande system och anläggningar med nya dito, till stor del i förtid. Ytterligare komplikationer tillkommer i form av ”klimatförnekande” och utdragna tillståndsprocesser, vilka riskerar förlänga omställningen med bra många år.
Jag läser idag en intressant artikel i Sydsvenskan där Anders Runevad, avgående VD för Vestas får tillfälle att berätta om sin och Vestas syn på framtidens kraftsystem och vägen dit. Jag citerar: ”- Dagens energisystem är uppbyggt på stor central generering av kraft och sedan envägsdistribution ut. Med förnyelsebart ökar behovet av ett annat energisystem som tar hand om distribuerad generering på olika geografiska ställen.” Klokt sammanfattat och mellan raderna kan alla förstå att han pratar om två olika system. Det som är kruxet är att transformera det gamla systemet till ett nytt, vilket kräver resurser och en del tid. Eftersom klimatet inte kan vänta så måste vi ”plocka de lågt hängande frukterna först” dvs göra de uppenbara, redan tillgängliga och inte så kostbara åtgärderna först. Vi måste dessutom släppa vårt ensidiga tänkande som på energiområdet oftast innebär att mer el löser alla energisektorns problem, där de senaste årens kommunikativa ”elbilsbubbla” är ett exempel på detta. Konsumenterna klarar helt enkelt inte av att bekosta en sådan omställning av transportsektorn.
Anders fortsätter lite längre fram i texten; ”- Det blir en kombination av vind, sol och lagring av el. Australien är den första plats där vi testat det i större skala och det är ingen slump eftersom du där har stark vind på morgon och kväll och sol på dagen.” Javisst, men hur många år kommer det att ta innan Australien kan stänga ner sin styrbara elproduktion (kol) helt och hållet?
Utvecklingen av billigare, mer miljövänlig och effektivare batteriteknik är emellertid avgörande för transformationen, men det är kanske inte all el som ska användas i förbrukarledet utan också i andra sektorer som exempelvis tillverkningen av e-drivmedel/biodrivmedel. För flera viktiga och samhällsnyttiga transportbehov (lastbilar, grävmaskiner etc) är det andra alternativ än eldrift och batteriladdning som är de bästa ur ett helhetsperspektiv. Den begabbade dieselmotorn kan med sin låga förbrukning/bättre effektivitet än andra förbränningsmotorer sannolikt få en renässans när biodieseln konkurrerar ut fossildieseln. Och den utvecklingen är ju redan på väg.
Sedan glömmer vi lätt bort de ca 500 fjärrvärmenäten i vårt land som under de senaste 20-25 åren konverterat från fossila bränslen till biomassa av olika slag inklusive brännbart avfall. I dessa finns också en rejäl potential för styrbar elproduktion som vi pga inkompetens och klåfingrighet hos våra politiker hanterar ytterst styvmoderligt. Med den rådande utvecklingen avseende sortering av avfall så gör den här sektorn redan en betydande insats för miljön och klimatet, som nog i ett globalt och även europeiskt perspektiv är ganska unik. De stora länderna i väst och i Europa eldar fortfarande stora volymer fossila bränslen, deponerar sitt avfall och har i princip ingen fjärrvärme överhuvudtaget. Uppvärmningen sker till stor del med naturgas och den el som produceras utöver den från sol, vind och kärnkraft produceras med fossil kol, olja och naturgas. Den moderna elvärmen dvs värmepumparna växer på en del marknader, men förvärrar effektsituationen i många fall eftersom den också utnyttjas för komfortkyla.
Att vi bygger om och ut de lokala kraftsystemen på så sätt att de under överskådlig tid samverkar på ett konstruktivt sätt med befintliga system är den rätta vägen framåt. Men då måste vi i första hand fokusera på vilka kloka lösningar vi ska bygga in i vårt befintliga system istället för att ”snöa in” på att stänga väl fungerande kärnkraft i förtid. Däremot är jag ingen förespråkare av ny kärnkraft i Sverige eftersom vi kan bygga ett hållbart system baserat på sol, biomassa och vattenkraft. Den befintliga kärnkraften körs under sin tekniska livslängd och om denna är 60, 70, 80 år eller längre får framtiden utvisa. Vindkraften bör inte byggas ut ytterligare och definitivt inte i havet. När befintliga möllor är uttjänta får det värderas om nya verk ska resas på dagens lokaliseringar.
Ny kärnkraft behövs m a o i Kina, Indien, övriga Asien och i USA, men inte i Sverige. Ska kraftsystemen på de nämnda marknaderna göras klimatsmarta så går det inte att uppnå inom överskådlig tid utan kärnkraft. Och ja jag vet, kärnkraft är inte förnybar, men väl fossilfri och klimatet gör väl inte skillnad på olika former av fossilfrihet? Så om vi kan ge fossilbränsle-kramarna och klimatförnekarna ett konkurrenskraftigt alternativ så varför inte? Studerar vi statistiken så blir det strax uppenbart att det saknas fokus på minskade utsläpp av koldioxid. Annars hade väl utsläppen minskat istället för att öka. Utsläppen slås i stället ut per capita eller genom BNP för att vi (i väst) ska framstå i bättre dager.
Det blir då också alldeles uppenbart att om inte USA, Kina, Ryssland, Indien, Tyskland m fl värstingar i koldioxidligan, gör något radikalt åt sina utsläpp totalt sett så är det hopplöst att vi ska kunna vinna den globala klimatkampen. Vad jag och tio miljoner svenskar gör utöver det vi redan åstadkommit på det här området påverkar inte den stora bilden överhuvudtaget.
Sedan är det en helt annan sak att vi alldeles oavsett detta dystra resonemang ska fortsätta utvecklingen till ett hållbart kraft- och energisystem även i Sverige. Och vi borde redan vara en förebild på det här området i stora delar av världen, men föredrar, vad det verkar, hellre att sätta oss i risbastun och gnälla på marginella företeelser i vår lilla svenska ankdamm. Gretas resa till New York kan förhoppningsvis sätta fingret på de verkliga problemen och vad som krävs av vem och hur bråttom det är plus ge klimatfundamentalisterna i ankdammen lite perspektiv på frågan.
Med de töffar och psykopater som idag dominerar världspolitiken och som har olje-, vapen- och krigsindustrin som sina starkaste supporters är det inte lätt att tro på en hållbar framtid för planeten jorden. Drivkrafterna som Trump, Xi Jinping, Bojo (Boris Johnsson) och Putin har är inget annat än kontroll och rå utsugarkraft och i deras värld finns inga andra värden än makt och pengar. Futtigheter som miljö, klimat och planetens framtid är definitivt inget som bekymrar dessa herrar. Trumps briljanta lösningar som främst verkar baseras på hämnd dvs öga för öga och tand för tand, nu senast avseende hur man ska komma tillrätta med skjutningarna i USA genom att införa dödsstraff även för dessa brott. Man tar sig för pannan, hur korkad är karlen egentligen och nu verkar han vara på god väg mot ytterligare fyra år i Vita huset. Betänk att denna patologiske lögnare lockade över 60 miljoner amerikaner att rösta på honom 2016! Kan undra vad de tycker i klimatfrågan?
Mänskligheten borde kunna bättre än så här, så uppryckning efterfrågas, både nationellt och internationellt. Nationellt så är vi redan bra, har ett bra kraftsystem och har absolut ingenting att skämmas för. Men även vi måste fortsätta att med högt tempo bygga ett hållbart samhälle som vår planet klarar av när det gäller resurser, miljö och klimat.
