Läser i dagens Sydsvenska Dagblad Håkan Pihls artikel om behovet av att fler länder tar efter Sverige och inför skatt på utsläppen av koldioxidskatt. I Sverige är skatten helt fiskal och i sin artikel lyfter Håkan fram behoven dels av att återföra uttagen skatt till landets invånare per capita och dels att import från länder som saknar koldioxidskatt görs konkurrensneutral med inhemska produkter. Trovärdigheten i dessa förslag är hög, inte minst eftersom de baseras på ett upprop i Wall Street Journal från januari i år, där  tjugosju nobelpristagare i ekonomi, fyra före detta amerikanska centralbankschefer, två före detta amerikanska finansministrar och femton före detta ordförande för presidentens ekonomiska råd. I skrivande stund har fler än 3500 forskare vid amerikanska skrivit under.

Uppropet grundas på fem punkter:

  1. Inför en koldioxidskatt.
  2. Öka koldioxidskatten årligen (tills målen för utsläppsminskning nås).
  3. Ersätt andra klimatregleringar med koldioxidskatt.
  4. Justera priset vid landets gräns.
  5. Återför skatteintäkterna till medborgarna som en direkt återbäring, lika per capita.

Följ länken, https://e-tidning.sydsvenskan.se/#pages/248520/1/4, så kan du läsa hela artikeln.

För egen del är jag skeptisk till det mesta som kommer från USA på senare tid, men här verkar det finnas ett gäng kompetenta personer som faktiskt fattat vad det här handlar om. Det som uppropet föreslår är en rak och förhållandevis rättvis modell med styrmedel som skulle fungera globalt, vilket är precis det som vi misslyckats med så här långt. Frivilliga åtaganden är nog bra, men det är först när utsläppen kostar något och därmed förändrar länders och företags konkurrenskraft liksom deras inkomster som det kan bli en förändring.

Jag är väl medveten om de kulturella skillnaderna mellan Sverige och USA rörande beskattning, men tycker att tanken med att återföra skatteintäkterna till medborgarna är sympatisk och skulle ge alla ett positivt incitament för att i handling minska koldioxidutsläppen. Den svenska modellen skulle därvid kunna utvecklas från att som idag vara ett negativt incitament till att också styra oss och vår konsumtion till att bli mera klimateffektiv. I den globala oceanen av klimatförnekare så inger uppropet ett visst hopp, men det finns säkerligen också baksidor med den här modellen även om de är svåra att se just nu.  Hur ser våra toppolitiker på det här förslaget? Och vilka invändningar har ni (för det är jag säker på att ni har)? Men snälla, kom inte dragande med att det skulle minska statens skatteinkomster och göra ett hål i kommande års budgetar utan höj blicken och fatta för första gången beslut om styrmedel som i praktiken ger en verkningsfull och långsiktig minskning av utsläppen av klimatgaser. 

Tänk om vi kunde bli ett globalt föredöme i det här avseendet och i realiteten göra något i Gretas och hennes följares anda snarare än att bara klappa henne på huvudet och prata en massa om hur viktigt det är med klimatet. Tomma ord löser nämligen inte klimatfrågan. Det krävs handling och kraftfulla styrmedel som också fungerar globalt.