I dagens Sydsvenska Dagblad framträder en förmodat kunnig debattör och pläderar för mer vind- och solkraft. 60 TWh vindkraft borde vårt system klara av hävdar vederbörande, om vi bara vänder på vattenkraften och då kan vi lägga ner kärnkraften också utan problem? Jag tror emellertid inte på de här teorierna även om skribenten också refererar till professor Söder som stöd för sitt resonemang om ytterligare utbyggnad av vindkraften. Solenergin bör vi självklart fortsätta bygga ut eftersom den är ett komplement till den styrbara elproduktionen och inte konkurrerar om samma investeringskapital och dessutom kan integreras i nära anslutning till elanvändningen. Sedan måste kapacitetsbegränsningarna i överföring och distribution också få plats i diskussionen, inte minst rörande investeringsbehoven. De investeringar vi gör i kraftsystemet måste bidra med såväl effekt som kapacitet och inte bara med energi. För dig som inte förstår skillnaderna mellan dessa begrepp så föreslår jag att du läser på. En paradoxal diskussion i det här sammanhanget är också den närmast religiösa marknadsföringen om att konvertera snart sagt hela vår fordonspark till eldrift. Svårt att förstå när vi varken har tillräcklig eleffekt i många av våra tätorter där användarna finns eller som konsumenter har råd att byta till de här dyra fordonen. Sedan frågar jag mig var diskussionen om att hela Sverige ska leva tog vägen för elfordonen är väl ändå inget alternativ för glesbygden eller trafikanterna i Norrland? Från politiker och myndigheter hörs inte mycket gällande andra alternativ än el- och hybridbilar och avsaknaden av helhetsperspektivet är förödande för energi- och klimatdebatten. Vad kan det bero på?
En huvudteori är att det gäller att hålla ihop regeringsunderlaget och vårda överenskommelsen om att avveckla kärnkraften och öka den förnybara elproduktionen (utan hänsyn till ekonomi och klimat). För att lyckas göra detta med trovärdighet (?) så överges helhetsperspektivet och ogenomtänkta uttalanden matas till media på teman som att så länge vi exporterar el så är jag inte orolig eller att vi har aldrig haft så gott om el som idag. En annan mera jordnära teori specifikt för vägtrafiken kan vara att det fiskala värdet på fordonsbränsle inte får urholkas när den förnybara andelen i dieseln tar över i och med att kvotplikten växer parallellt med att tillgången till HVO, e-diesel, bioetanol och biobensin ökar. Vi som tankar våra bilar är ju dessutom den enda kvarvarande mjölkkossan av de traditionella skatteobjekten nu när vi varken röker eller köper alkoholen vi konsumerar i Sverige längre.
Skatten vi betalar per liter för bränslet vid pump på mackarna runt om i landet stiger stadigt paradoxalt nog samtidigt som bränslets påverkan på miljön och klimatet minskar. Och för bilar levererade efter 1 juli 2018 så betalar vi extra skatt baserat på motorns utsläpp av koldioxid när den drivs med fossil bensin eller diesel. Uppenbart straffas alla vi som vill åka komfortabelt och säkert samt genom användandet av modern teknik minimerar våra utsläpp både avseende kväveoxid och koldioxid. Tänk om vi istället skapade positiva och effektiva incitament för att ge oss konsumenter möjlighet att göra rätt val för miljön och klimatet. Och då även för de av oss som inte bor i städer eller anser att vi har råd att lägga bortåt en miljon på en elbil med räckvidd, dragkrok, komfort och säkerhet motsvarande vår nuvarande bil.
Personligen skulle det också kännas rätt så surt att göra en sådan investering för miljön och klimatet och sedan konstatera att utsläppen av koldioxid från tillverkningen av batterierna till min nya bil motsvarar mer än 10 000 mils körning med min inbytesbil (diesel). Och tänk om jag gör en sådan investering i USA, Kina eller Tyskland dvs i ett land där elproduktionen fortfarande i huvudsak baseras på fossila bränslen, då är min investering nog även långsiktigt sämre för klimatet än att behålla min bonus malus-bil? Så hur tänker vi när vi konstruerar miljöbonusar och andra styrinstrument för miljön och klimatet? Kanske inte alls är min slutsats när tusentals el- och hybridfordon dessutom flyttar utomlands så snart miljöbonusen kvitterats ut. Ja, och jag vet att det är EU som anser att vi tidigare överkompenserade biodrivmedlen och att vi därför sedan reduktionspliktens införande har samma skatt på diesel oavsett hur mycket biodrivmedel som ingår. Så visst, det är inte enkelt, men att låta faktabaserad information och positiva incitament driva utvecklingen snarare än förbud och straffbeskattning, skulle troligtvis göra att vi kunde nå fram snabbare än med dagens ologiska lappverk.
För egen del har jag sedan 1997 haft i princip likvärdiga fordon av ”bonus-malus-klass” och utöver att teknikutvecklingen i den svensktillverkade dieseldrivna bil jag kör idag har minimerat utsläppen av partiklar genom bättre bränsle och filtrering samt utsläppen av kväveoxider genom katalysatorer och system för ureainsprutning, så har snittförbrukningen av bränsle vid blandad körning minskat från 1,0 liter per mil till 0,6 liter per mil. Med kommande justering av reduktions-/kvotplikten till 25% förnybar andel i den diesel jag tankar så har jag på ca 20 år i jämförbara termer mer än halverat mina utsläpp av koldioxid utan att göra avkall på min mobilitet, funktionalitet, komfort eller säkerhet. Min fråga är hur jag på motsvarande sätt kan komma vidare från denna nivå och närma mig noll utsläpp?
Vi har med andra ord gjort systemförändringar som genererat en rejäl minskning på drygt 20 år, och det är väl bra, men det är historia och frågan är hur vägen framåt ser ut? Nu pratas det ju om att förändringarna inte går tillräckligt fort längre, och att det är bråttom att rädda klimatet, har du inte hört det som Greta Thunberg säger? Jo, men det är väl det globala klimathotet hon pratar om, vi har ju redan fossilfri elproduktion, fjärrvärme och en transportsektor som med rådande utveckling kommer att kunna vara fossilfri mellan 2040 och 2050? Och du vet väl att Sveriges utsläpp av koldioxid redan idag bara är ca 1 promille av de globala utsläppen totalt sett? Men så kan du väl inte räkna, vi har ju bland de högsta utsläppen i världen när det gäller koldioxid per capita så vi kan verkligen inte slå oss till ro och ta det lugnt! Nu måste vi bygga ut vind och sol och konvertera hela transportsektorn till eldrift, ja kanske inte sjöfarten och flyget, men vägtrafiken definitivt, för att bli helt förnybara så fort som möjligt!
Jaha, men det är något med det här resonemanget som inte går ihop. Sverige har inte alls särskilt höga koldioxidutsläpp per capita, enligt Ekonomifakta så var våra utsläpp 4,5 ton per person 2018. Värstingarna är Saudiarabien med 18,5 ton per person, Australien med 16,8 ton och USA med ca 16 ton. Våra nordiska grannländer Danmark 5,8 ton, Finland 8,8 ton och Kina som släpper ut mest koldioxid av alla länder i världen motsvarande 26% av de totala utsläppen, ligger på ca 8 ton per person och år. Sedan är det också så att våra utsläpp minskar stadigt och har halverats sedan 1970 så det känns inte som att det är våra framtida utsläppsminskningar som kommer att göra den där avgörande skillnaden, eller? Visst ska vi fortsätta att minska våra utsläpp, men det är nog andra som behöver öka tempot om det ska gå att få ordning på det här. Och om Sverige är på noll 2030 eller 2050 spelar nog ingen avgörande roll globalt sett, vilket innebär att vi kan fortsätta att göra rätt saker och tona ner hetsen avseende klimatskam och skuldbeläggning.
Färdvägen framåt för klimatet och för olika sektorer har stakats ut av de primära aktörerna under det senaste året, vilket förhoppningsvis även kan bidra till en mera saklig och sansad diskussion. Risken är annars att vi i vår iver att framstå som duktigast i världen på klimatområdet bygger mer vindkraft och parallellt med det stänger ner kärnkraften, exempelvis Ringhals 2 redan nu vid årsskiftet, vilket kommer att innebära att våra och våra grannländers utsläpp av koldioxid kommer att öka framöver. Igår så producerade vi till exempel drygt 18 000 MW el per timme i Sverige och enkelt uttryckt så stod kärnkraften och vattenkraften för ca 45% vardera medan vindkraften bidrog med ca 1,5%. Tesen att det alltid blåser någonstans håller med andra ord inte vintertid när effekten behövs som mest. Av produktionen exporterades ca 3000 MW till Baltikum, Danmark och Tyskland, vilket gjorde att deras kol- och oljebaserade kraftproduktion ersattes i motsvarande grad. Detta har självklart stor påverkan på utsläppen av koldioxid och om vi inte hade haft vår kärnkraft så hade vi behövt importera ca 5000 MW per timme igår, vilket inneburit att 8000 MW hade fått produceras med i huvudsak kol- och oljebaserad kraftproduktion i våra grannländer.
Slarviga uttalanden om att vi aldrig haft så mycket elenergi som idag eller att vi inte behöver kärnkraften för klimatet är allvarliga tecken på okunnighet eller nonchalans i hanteringen av fakta och tillför inget annat än förvirring till debatten. Fake news har ju oftast till syfte att skapa osäkerhet och förvirring, men här förefaller det mestadels handla om att gynna vissa särintressen eller om ren och skär okunnighet. Så fakta, saklig information och helhetsperspektiv efterfrågas i den svenska klimatdiskussionen. Sedan återstår det i och för sig att ta diskussionen om hur vår konsumtion påverkar de globala utsläppen av koldioxid? Här finns det också mycket att göra, men det är nog en ännu svårare nöt att knäcka. Hur ska vi exempelvis motiveras att köpa dyrare svenska träleksaker istället för billiga plastleksaker från Kina i julklapp till våra barn och barnbarn? Här finns det många exempel att reflektera över?
