Absolut. Både i reella och känslomässiga termer är krisen här med full kraft sedan 2015-2016. De globala utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka och har de senaste tio åren ökat med mer än 5 miljarder ton på årsbasis.

De dominerande bränslena i världen är fossil olja, naturgas och kol. Tillväxtekonomier ökar konsekvent sin användning av fossila bränslen som än idag är ett av de viktigaste verktygen för lönsam tillväxt, när efterfrågan på el, transporter och välstånd växer. Det är därför fortfarande lönsamt att exploatera ändliga naturresurser med minimal hänsyn till miljön eller klimatet. Exploatören betalar inte för den påverkan som orsakas på miljön eller klimatet, vilket är grunden för att detta är en mycket lönsam verksamhet.

Sverige är ett av få länder som infört koldioxidskatt.

För ett litet land som Sverige är det svårt att göra avgörande skillnad på global nivå. Åtgärder för vår del handlar främst om att sprida information, kunskapsuppbyggnad och forskning. Självklart ska vi fortsätta prioritera detta genom våra universitet, högskolor och internationella samarbeten. Konkreta åtgärder kan vara att exportera överskott av fossilfri el, biodrivmedel eller biobränslen.

Det är lätt att bli dystopisk när ”sanningarna” om klimatsituationen i världen staplas på varandra, men vad är fakta gällande utsläppen av växthusgaser idag?

Sveriges utsläpp av växthusgaser motsvarar 1 promille av de globala utsläppen. Kina svarar ensamt för 26%. Tätt följt av USA, Indien, Ryssland och Japan. Dessa fem länder står för nästan 60% av de globala utsläppen av växthusgaser. De största klimatbovarna ur ett användningsperspektiv är enligt Illustrerad Vetenskap:

  1. Den globala elanvändningen – står för 13,41 miljarder ton CO2 om året
  2. Transporter – släpper ut 7,87 miljarder ton CO2 per år.
  3. Industrin – släpper ut 6,11 miljarder ton CO2 om året.
  4. Byggnader – släpper ut 2,72 miljarder ton CO2 per år.
  5. Övrigt bl a utvinning av råolja, raffineringsprocesser och energitransporter – släpper ut 2,21 miljarder ton CO2 om året.

Lite intressant är att det finns uppgifter som säger att internet ger upphov till lika mycket koldioxid som flyget. Någon som känner Instagramskam?

Hur ska då Sverige prioritera med utgångspunkt i den fakta som redovisas?

Vi har varken råd eller tid med att ”låta tusen blommor blomma” utan måste prioritera tydligare än hittills för att investeringarna ska ”räcka till” och ge reella effekter till gagn för miljön och klimatet. Mer ”användarnära” solel, rejäla åtgärdspaket för transportsektorn och industrin samt att sluta såga av ”goda grenar” som vi redan sitter på, skulle räcka mycket långt. ”Goda grenar” i form av biodrivmedlen, kärnkraften, vattenkraften, bio- och avfallskraftvärmen med flera.

Elexporten till våra grannländer ses ibland av svenska politiker och särintressen som något negativt, men eftersom Sveriges elproduktion är förnybar och fossilfri så är denna export ekonomiskt rimlig, tekniskt tillgänglig och dessutom miljö- och klimatmässigt önskvärd. Svensk elmix är när export sker i princip alltid bättre än den alternativa elproduktion som finns i våra grannländer, bortsett från Norges. Att utveckla och förlänga livet på åtminstone sex svenska kärnkraftsreaktorer är en klimatinvestering även i globala termer.

På nationell nivå jobbar man med olika styrmedel, skatter och avgifter samt incitament som ger ekonomiska fördelar om användaren väljer rätt lösning ur klimatsynpunkt. Vill vi istället få bort något ur systemet exempelvis de fossila bränslena som används i privatbilismen så kan vi införa en skatt som straffar oss varje gång vi använder eller tankar bilen. En sådan skatt är koldioxidskatten.
Medel-Svenssons möjligheter att undvika denna i grunden fiskala skatt är dock i praktiken små. Elbilar med jämförbar komfort och säkerhet som hens nuvarande bil är dyra och har kort räckvidd. Enkelt uttryckt kostar de dubbelt så mycket i inköp och når halvvägs på en tankning (el kontra diesel). Fördelarna är låga driftkostnader och ett rent klimatsamvete.
Elbilar med 40-50-60 mils räckvidd och som i övrigt fullt ut kan ersätta dagens bruksbilar är fortfarande alldeles för dyra och blir kanske aldrig ett alternativ för annat än företagen och de som har råd med lite lyxigare prestandabilar.

Men om hen köper en laddhybrid istället, de bilarna är inte lika dyra som elbilarna? Ok, men ge mig några bra skäl till att betala minst 100 000 kr mer för en bil som jag kan köra 3-4 mil på el med, men sedan är hänvisad till fossil bensin för resten. Låt säga att jag kör 1500 mil om året och kan köra 40% av denna sträcka på el, då kör jag fortfarande 900 mil på fossil bensin, är det bra? Ja, kanske om bilmotorn i hybriden var lika effektiv som i min nuvarande bil och förbrukade mindre än 0,5 liter bensin per mil. Så är det tyvärr sällan och (små) motorer som kan drivas på biodrivmedel (HVO, RME, biodiesel, etanol eller biogas) lyser än så länge med sin frånvaro i de här bilarna. När ska biltillverkarna bygga en laddhybrid som har åtminstone 10 mil i praktisk räckvidd på el, och dessutom är utrustad med en effektiv förbränningsmotor som kan drivas med biodrivmedel och förbrukar mindre än 5 liter per mil. En bil som jag dessutom har råd med och som har samma funktionalitet, komfort och säkerhet som min nuvarande bil.
En sådan bil skulle jag byta till direkt. 80-90% av mina bilresor är som för de flesta skåningar kortare än 10 mil och med laddning över natten (25-30kWh batteri) skulle det ta ca 10h med 16A säkring att ladda fullt. Resterande mil skulle jag köra på biodrivmedel och min betalningsvilja per liter av detta bränsle är definitivt högre än för motsvarande fossila alternativ. Framförallt om jag bara behöver använda några hundra liter per år jämfört med de uppemot 1000 liter fossil bensin som de befintliga laddhybriderna kräver.


Här borde vi kunna tänka till och skapa tydliga incitament för att stödja en sådan utveckling, men vad är det som hindrar oss?

En lösning som skulle fungera bättre för oss skåningar och stadsbor, fungerar emellertid inte för norrlänningar och andra glesbygdsbor så här behöver vi även höja incitamenten för ökad produktion av biodrivmedel som HVO och biodiesel ytterligare. Biodieseln kan ju nämligen användas i de flesta befintliga dieselbilar, vilka under lång tid framöver kommer att vara glesbygdsbornas (förnybara) alternativ.
Idag finns det olika stödsystem för solceller och vindkraft för att minska utsläppen i svensk elproduktion, som redan nu är granne med noll. Tänk om dessa stöd hade lagts på produktion av biodrivmedel istället. Då skulle sannolikt våra bilar kunna användas längre, vilket är samhällsekonomiskt klokt, men utan utsläpp av klimatgaser.


Vad är det som hindrar oss från att öka farten i produktionen av biodrivmedlen och den här delen av drivmedelsmarknaden?

Vettigare elfordon, eldrift och biodrivmedel skulle ju helt och hållet kunna eliminera utsläppen av växthusgaser från de 85TWh bränsle som vägtrafiken använder idag.

Om vi ser på prioriteringarna ur användarens perspektiv så är det i punktsatserna 2 och 3 som vi fortfarande har anledning att anstränga oss. Och det rejält. Vi står däremot för en ytterst liten del av ”Övrigt”, men självklart så kan vi genom att eliminera vår användning av fossila bränslen göra skillnad på marginalen även här. Denna insats kommer emellertid knappast att synas i den globala statistiken. När det gäller elanvändningen (1.) och byggnader (4.) så har vi redan en elmix som är förnybar och fossilfri samt fjärrvärme, fjärrkyla, kraftvärme, värmepumpar, ved och pellets för att värma och kyla våra kontor, bostäder och byggnader.

Känner du också hoppet växa och optimismen spira när du läser det här? Vi är kanske inte så usla, trots allt? Sverige gör redan mycket och kommer att göra mycket mer redan imorgon och nästa dag liksom nästa dag, men vi kan inte ensamma rädda världen ur klimatkrisen. Däremot kan vi prioritera bättre för att fortsätta implementera goda lösningar och parallellt med detta sprida kunskapen lokalt, nationellt och internationellt om våra erfarenheter och lösningar.

Och ingen ska väl behöva ha skamkänslor för sina energivanor eller sitt beteende så länge samhället och företagen inte erbjuder valmöjligheter som gör att jag, du och vi allihop har råd och möjlighet att välja de lösningar som är rätt för vår gemensamma miljö och för klimatet.
Så lägg din ”skämskudde” i facket för brännbart avfall, redan imorgon!