Vilka alternativ satsar andra länder på för att genomföra klimatomställningen i närtid. Är det i huvudsak offensiva åtgärder som kommer att ge stora utsläppsminskningar på kort sikt och finns det därför skäl att vara optimistisk? Eller går utfasningen av fossila bränslen alldeles för långsamt och i vissa sammanhang åt fel håll?
Ledaren i Kristianstadsbladet från den 4 september pekar på några problemområden där satsningar på fossila bränslen framställs som gröna eller som åtgärder till gagn för klimatomställningen. http://KB 4sep.pdf
Slutsatsen är att klimatet har inte råd att ersätta ett fossilt bränsle med ett annat, vilket nog är självklart för alla som tror att klimatförändringarna är en realitet och att vi behöver ställa om utan dröjsmål. Joakim Bromans artikel på ledarsidan är viktig, inte minst för att få svenska miljö- och klimatvänner att vakna upp och se på det som sker i världen bakom kulissen ”Klimatomställning” med nyktra ögon. Att vi svenskar som redan har ett i huvudsak klimatneutralt kraft- och energisystem försöker slå knut på oss själva för att ”rädda världen” är frukten av okunskap och aningslöshet. Ledaren pekar på flagranta exempel av greenwashing för åtgärder som bara leder vidare in i fossilbränsleberoende. Tyskland är ett näraliggande exempel och Nordstream 1 var redan den en tokig investering och Nordstream 2 är väl närmast att betrakta som ren galenskap sett med klimatögon och det säkerhetspolitiska läget i Europa, men många länder sitter fast i dåliga lösningar och de klimatneutrala och förnybara alternativen är dyrare och betydligt sämre systemtekniskt sett.
Jag förstår oron för kärnkraften, men samtidigt är det svårt att äta kakan och ha den kvar. Ska vi ersätta de fossila bränslena (kol, olja och naturgas) i produktionen av el eller för den delen för uppvärmning, nedkylning, transporter och matlagning i stora delar av världen så går det inte bara med förnybara (ostyrbara) lösningar dvs sol och vind. Befintlig svensk kärnkraft liksom för många andra länder i världen även ny kärnkraft, är faktiskt nödvändig för att klimatomställningen ska vara görlig i praktiken. Ny kärnkraft är emellertid dyr och storskalig sol- och vindkraft sämre systemtekniskt sett, och då blir incitamenten för naturgas betydande. Detta gäller för stora delar av Europa och här handlar klimatomställningen inte om att göra sig kvitt alla fossila bränslen utan att ersätta kolkraftverken med naturgaseldade anläggningar och att fortsätta distribuera naturgas i den enorma och finmaskiga infrastruktur som redan finns på plats. I grunden beror den utbredda fossilbränsleanvändningen och trögheten i klimatomställningen på ekonomiska faktorer, och på att de fossila bränslena konsekvent undslipper sina miljö- och klimatkostnader. Sverige är exempelvis i princip ensamt om att sedan många år ha koldioxidskatt. Den svenska utmaningen framöver består emellertid inte i att öka skatterna på oönskade alternativ som redan är på väg ut, utan att öka de positiva incitamenten för industri, trafikanter och konsumenter att välja rätt bränslen, energibärare och lösningar för miljön och klimatet.
I Sverige försöker vi lösa de globala utsläppen genom åtgärder på marginalen av den promille som de svenska utsläppen av klimatgaser representerar. Åtgärder som ger liten påverkan på de globala utsläppen och naturligtvis drunknar i de massiva utsläpp som USA, Kina, Indien, Brasilien, Tyskland m fl står för idag. Detta är emellertid inget skäl för oss att sluta genomföra åtgärder som minskar vår klimatpåverkan, men kanske då satsa på områden som ger bäst värde för pengarna. Detta innebär för vår del att fokusera på ökad överföringsförmågan i stam- och regionnäten, bibehålla kärnkraften, satsa fullt ut på biodrivmedel och energieffektivisering i användarledet till vilken solceller integrerade i byggnader också bör räknas in. El från solceller med energilagring är en framtidslösning även om såväl batteriteknik som att producera vätgas genom elektrolys och andra mera tekniskt avancerade alternativ fortfarande är alldeles för dyra för att kunna få en bredare spridning.
Gaskraftverkens elproduktion är mycket viktig för de europeiska elnätens effekt- och frekvensbalans då de producerar el med stor flexibilitet i produktionen. Åren framöver kommer gaskraft dessutom att bli allt viktigare då det europeiska elnätet blir allt mer väderberoende. Koldioxidutsläppen ska reduceras med mer vindkraft, som i sin tur någon gång i framtiden (för sent!) kanske kan balanseras av koldioxidfri vätgas i gaskraftverken.
Med tanke på den globala situationen efter pandemin och de ekonomiska svårigheter som många länder nu och under de närmaste åren kommer att möta så är det svårt att vara optimist. Och i det perspektivet så blir det ännu viktigare att vi jobbar med rätt saker långsiktigt och utvecklar vårt energi- och kraftsystem till att fullt ut bli klimatneutralt och till stor del dessutom baserat på förnybara bränslen och tekniker. Att istället för att ersätta fossila utsläpp (kol) med något mindre fossila utsläpp (naturgas) så bör klimatneutralt göras rumsrent på vägen till förnybart. Att ta steget från kol till förnybart på direkten blir fruktansvärt dyrt och det är först när de fossila alternativens miljö- och klimatkostnader blir tydliga som säker och klimatneutral kärnkraft kommer att kunna konkurrera och fullt ut bidra till långsiktiga systemlösningar till gagn för klimatomställningen.
Då finns det skäl för en försiktig nationell (lokal) optimism.
