Rådande situation i det svenska kraftsystemet torde vara självreglerande avseende ny icke styrbar elproduktion eftersom rådande elpriser inte är tillräckliga för att det ska byggas ytterligare vindkraft. Varken på land eller till havs.
Detta är i grunden positivt eftersom rådande förhållanden och överföringsbegränsningar gör att dagens andel ej styrbar elproduktion redan innebär ett kraftsystem i obalans, som inte tåler mer vindkraft i norr. Regleringsbegränsningarna mellan norr och söder, dålig lönsamhet samt svårigheterna att få tillstånd gör därtill att det knappast kommer att byggas någon vindkraft i söder heller.
Bifogar dagens artikel i SVT på det här temat dvs kraftsystem i obalans. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7553684
Det känns som att Svenskt Näringsliv kunde lansera en slogan avseende sin ”Kraftsamling” typ; ”En tredjedel av var, kärnkraften behöver vara kvar.” Eller någonting ditåt.
Att investera i ytterligare utbyggnader av vindkraften över dagens nivå innan överföringen mellan norr och söder kan kompensera för delar av bortfallet som Barsebäcks båda block (1999/2005) plus ytterligare fyra block i Ringhals (2019/2020) och Oskarshamn (2015/2017) innebär, är inget annat än ett tekniskt och ekonomiskt vågspel.
Att fortsätta styra mot utbyggnad av vindkraften i enlighet med målet att elförsörjningen ska vara förnybar till 2040 är ekonomisk galenskap, motverkar klimatomställningen och är dessutom oansvarigt ur ett systemperspektiv.
Fossilfri elförsörjning 2040 räcker väldigt långt för klimatomställningen.
