Det svenska samhällets olika särintressen driver oförminskat sina ståndpunkter med syfte att främja den egna idéen, branschen, åsikten, företeelsen, produkten, energibäraren eller bränslet. Få ser till samhällsintresset och beaktar helheten i den nödvändiga förändringen av vår samlade energiförsörjning. Lösningar som är dåliga eller oacceptabla för klimatet, men billigare än de fossilfria alternativen används fortfarande trots att det finns just alternativ. Detta beror främst på otydliga och kontraproduktiva mål för klimatomställningen samt på att oljebolagen och andra liknande intressen är kapitalstarka och har stora ekonomiska värden att försvara. De mest effektiva verkar utan att synas, vi andra undrar varför så lite händer och våra beslutsfattare verkar tro att substantiella förändringar kan uppnås helt utan konsekvenser.

En del förnekar till och med att klimateffekten är ett reellt hot, orsakad av människan och användningen av fossila bränslen under de senaste tvåhundra åren. Finansieringen av dessa lobbyister, företeelser och kampanjer kommer väl främst från de som har mest att förlora på klimatomställningen. I en del fall sammanfaller nationella intressen med företagens, exempelvis i en del arabländer och i Ryssland, och då blir naturligtvis slagkraften än större.

Andra är nu så uppskrämda att de föreslår det ena stolleprovet efter det andra för att råda bot på detta överhängande hot. En del, inte minst vissa miljöorganisationer och politiker, till den milda grad att de vill förbjuda snart sagt det mesta på kort sikt, vilket sällan är en effektiv väg för att uppnå förändring. Det är däremot en utmärkt metod för att skapa polarisering och förhindra breda effektiva samarbeten och de goda lösningarna. Lösningar som är tekniskt tillgängliga, miljö- och klimatmässigt önskvärda samt sist men inte minst ekonomiskt rimliga.

De allra mest kontraproduktiva åsikterna eller förslagen som florerar och  både missar klimatmålen och är förödande för samhällsekonomin är:

  1. Att förbjuda bilar med förbränningsmotor senast 2030.
  2. Att förbjuda återvinningen av energi i brännbart avfall.
  3. Att Sverige ska ha ett förnybart kraftsystem 2040.
  4. Att elektrifiera hela transportsektorn, både avseende privata och professionella transporter, så fort det går.

Om det fanns ett Nobelpris eller ett liknande pris som premierade enfald eller ren och skär dumhet så skulle någon av de personer och eller organisationer som pläderar för en eller flera av dessa ståndpunkter, vinna en jordskredsseger. Särintressen som driver de här ståndpunkterna må vara selektivt okunniga, men de har ju i alla fall och precis som fossilbränsleindustrin kommersiella drivkrafter bakom sina ståndpunkter. 

Punkt 1 skulle bland annat innebära att jag inte fick fortsätta köra min Volvo, inte ens om jag, som jag gör sedan några månader tillbaka, tankar den med HVO100. Att köra fossilfritt med en modern bil (Euro6d) som har effektiva filter för stoft (vilket är minimalt när du kör på HVO), katalysator och ureainsprutning (för kväveoxidreduktion) är inte önskvärt enligt dagens debattörer och regelverk (ex. bonus malus).

Punkt 2 tror du vid första anblicken kanske vore positiv för klimatomställningen. Att det finns en fraktion i avfallstrappan som inom ramen för återanvändning, materialåtervinning och deponi med fördel för klimatet bör förbrännas, borde fler känna till. I Sverige nyttiggörs dessutom denna energi som fjärrvärme och el.

Punkt 3 är nog det absolut sämsta och dyraste som vi kan göra inom ramen för den svenska klimatomställningen. Att helt tänka bort kärnkraften och att vi redan har ett i princip fossilfritt kraftsystem och driva den här ståndpunkten är förödande dumt. Katastrofalt för samhällsekonomin, leveranssäkerheten samt sist men inte minst, för klimatet. 

Punkt 4 är den enda där det finns två motiv som talar för ståndpunkten som sådan. Eldrift är billigare och dessutom mycket effektivare än övriga traditionella och kommersiellt tillgängliga drivlinor. Rena elfordon är emellertid begränsade i funktion och räckvidd samt väldigt dyra i jämförelse med alternativen. Detta beror på att batterierna är dyra och inte kommer att sjunka i pris annat än marginellt under överskådlig tid. Koldioxidutsläppen från tillverkningen av batterier är dessutom betydande. Elbilarna, och framförallt laddhybriderna har sin plats i tätorterna framöver, men för landsbygden, tunga transporter och fjärrtrafiken finns det bättre alternativ i form av biodrivmedel och HVO i befintlig fordonspark samt på sikt också vätgas och bränsleceller. 

Att förbjuda viss teknik, energibärare eller bränsle är sällan särskilt klokt. Skapa istället positiva incitament för de alternativ och lösningar som kan bidra till klimatomställningen.
Och tänk systematisk mångfald till gagn för helheten istället för enfaldigt.

Avslutar med en länk till ett inlägg från ett starkt svenskt särintresse som är intressant och tankeväckande om du tar det för vad den är, en faktabaserad partsinlaga.

https://www.aktuellhallbarhet.se/alla-nyheter/debatt/darfor-ska-vi-inte-vara-radda-for-forbranning/