Nu är det kallt igen. Och i hela landet på en gång.
För ovanlighetens skull så blåser det också en del trots kylan.

Tidningarna skriver om att vi tvingas starta Karlshamnsverket och att det var fel att avveckla Ringhals 1. Ska vi verkligen behöva importera polsk och tysk kolkraft när det är kallt? Hur ska det gå med den gröna omställningen och den massiva elektrifieringen av fordon och svensk industri? En del gamla frågor och synpunkter, några lite nyare.

Det politiska käbblet är igång. Och det enda man är överens om är att det är regeringens fel. Om inte den nuvarande så säkert någon av de tidigare. Och det enda man har gemensamt det är faktiskt att få om ens någon politiker i modern tid någonsin har förstått skillnaden mellan effekt och energi. För hur kan det annars ha blivit så som det är nu? Varför stänger vi ner väl fungerande och styrbar kraftproduktion och bygger ut vindkraften? Varför ser vi inte det paradoxala i att denna strategi implementeras parallellt med att vi driver på elektrifieringen av fordonssektorn och gynnar fordonsindustrin som rusar på som i fornstora dagar. Detta har lett oss rakt in i ett dysfunktionellt kraftsystem, som fortfarande fungerar bra i perioder, men redan visar sig lida av såväl priskollapser i varma och blåsiga perioder som effektbrist och importbehov i kalla perioder.
Vi tänkte kanske inte på det?

Det har sagts om och om igen de senaste åren. Vi har oftast gott om elenergi på årsbasis och framförallt under vår, sommar och höst då vi också kan exportera en hel del el till våra fossilberoende grannar. Vindkraften har inget eller ytterst begränsat effektvärde, vilket i praktiken innebär att när efterfrågan är över 20-25 000 MW som i förra veckan då bidrar vindkraften vanligtvis med mindre än 10% av kraftproduktionen.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen; frys alla utbyggnader av ytterligare storskalig vindkraft. 2020 producerade denna ca 30 TWh (elenergi), vilket är en imponerande siffra, men allvarligt för kraftsystemet och de styrbara kraftslagen eftersom vår prismodell saknar komponenter som ger kraftproducenterna ersättning även för dess effektvärde i systemet. Eller kräver att exploatörerna av ej styrbar kraft, parallellt med att de reser mölla på mölla, också investerar i batteriackumulatorer eller annan lagring av den elenergi som produceras så att den bidrar även när det inte blåser.

Att stänga ner eller försvåra för den styrbara kraftproduktionen ytterligare riskerar att bli förödande för kraftsystemet och kraftproduktionen även om vi fryser vindkraftutbyggnaderna. Importerad kraft från våra grannländer kommer i kalla perioder sällan  från den renaste eller klimatvänligaste elproduktionen och självklart ska vi undvika att driva utvecklingen ännu längre in i dessa kraftproduktionens bakgårdar, där fossila bränslen som brunkol och annat ännu är förhärskande. Paradoxalt nog leder svensk energipolitik med massiva satsningar på storskalig vindkraft och elektrifiering av fordonssektorn, vårt kraftsystem allt längre ifrån den gröna vision som våra politiker drömmer om. Den rådande inriktningen gagnar ingen mer än de särintressen som skickligt utnyttjar situationen för sina egna ekonomiska intressen.
Tänk om för klimatets och den svenska ekonomins skull.