Att transportsektorn står för en tredjedel av utsläppen av växthusgaser från fossila bränslen är ingen nyhet. Att det inte ur infrastrukturpropositionen går att utläsa hur dessa ska minskas för att vi ska nå de nationella målen om 70% minskning till 2030 är inte heller särskilt konstigt.

Det beror bland annat på att den stora del av transportsektorn som redan idag använder biodrivmedel inte växer så fort som den skulle kunna göra. Svensk och finsk skogsindustri vill inget hellre än att bidra till en sådan utveckling. För egen del kör jag en Volvo med dieselmotor från 2019 som uppfyller Euro6d och som jag tankar med HVO100 dvs fossilfri diesel. Att jag får betala 1-1:50 kr mer per liter för detta bränsle tycker jag är konstigt. Tänk om denna och andra biodrivmedel som biogas, etanol med flera istället för att vara dyrare än sina fossila konkurrenter, faktiskt var billigare så att alla såväl företagare som privatpersoner som vill minska sina utsläpp av växthusgaser fick ett ekonomiskt incitament för att göra rätt. Redan vid bränslepumpen.

Mitt klimatavtryck är i praktiken mindre än min hustrus eftersom hon transporterar sig med en laddhybrid som klarar alla hennes resor i närområdet med eldrift, men som så fort hon behöver åka längre än fyra mil exempelvis för att hälsa på sin gamla mor då träder bensinmotorn in. Hennes transportbehov innebär att hon har en snittförbrukning om ca 3 dl bensin per mil. Och visst, den bensin hon tankar innehåller en femtedel etanol pga kvotplikten, men 80% är fortfarande fossil bensin. Hennes bil är tysktillverkad och från 2020 och har begåvats med låg skatt och miljöbonus medan min är tillverkad i Torslanda och åtnjuter bonus malus under sina tre första år.

Hur går detta ihop?
Den frågan tycker jag att klimatstyrarna på Naturvårdsverket borde svara på. Var är helhetsperspektivet? Och har vi inga andra verktyg än förbud och negativa ekonomiska incitament för de som behöver använda vägfordon med moderna förbränningsmotorer för sina transporter? Både företagare och privatpersoner. Och i de allra flesta fall utanför tullarna.

För egen del så bor jag centralt och kan både gå, cykla och åka kollektivt när jag ska göra mina inköp eller gå på bio, teater eller restaurang. Det är inte alla med transportbehov som kan gå, cykla eller åka kollektivt. Skänk gärna en tanke till alla föräldrar eller för den delen alla de hantverkare som bygger, servar och underhåller de fastigheter vi bor, jobbar, opererar, vårdar eller undervisar i.
Att kunna åka spårvagn, tåg eller tunnelbana är således få förunnat. Det är inte heller särskilt många med transportbehov som har råd eller klarar sig med och kan få ekonomi i sin verksamhet med ett elfordon. Sedan var det ju det där med laddningen. Satsningarna på elnäten för överföring och distribution förstärks och utvecklas i ett rasande tempo fram till 2033. Till vilken nytta?

Det är dags att se till helheten.

Då kan vi också minska den tredjedel som transportsektorn står för avseende utsläppen av växthusgaser i Sverige.

En tredjedel av den promille som Sverige står för av de globala utsläppen av växthusgaser.