Det som skrivs på ledarsidor och i debattartiklar om klimatomställning, elbrist och energifrågor för närvarande utstrålar faktafel, naivitet och kunskapsbrister. En förhoppning är att det beror på att praktikanter och sommarvikarier regerar på redaktionerna i semestertider.
Ledaren i Sydsvenskan 29/7 är ett katastrofalt exempel på brister i faktagranskning och rimlighetsbedömning så grav att jag kände mig tvingad att skriva till tidningen för att påtala detta.
”Skönhet ligger i betraktarens öga. Elbrist gäller alla.
Så sant, så sant, men för alla gäller kanske också att fakta är fakta och att det är tidningens/journalistens ansvar att kritiskt granska de uppgifter som olika särintressen förser hen med, innan de skrivs ner och exponeras i offentligheten.
Jag läser vanligtvis med behållning ledarsidan i Sydsvenskan och normalt sett är det ovanligt med faktafel eller andra felaktigheter. I dagens ledare påstås det att 15-25 vindkraftverk skulle kunna producera 1TWh el årligen, vilket är en helt absurd siffra. Inte ens om det blåser >15 m/s under årets alla timmar kommer man upp i en sådan årsproduktion. En realistisk produktion från 15-25 vindkraftverk torde snarare motsvara 0,1 – 0,2 TWh årligen, vilket då skulle motsvara ca 3-5% av den skånska elproduktionen.
Ett klent bidrag således och det är tveksamt om det rättfärdigar de miljökonsekvenser en sådan vindkraftpark ger upphov till. Värderingen av projektet blir naturligtvis helt annorlunda om utfallet är tio gånger högre som Sydsvenskan påstår i sin ledare den 29/7. Må vara att det är Eolus uppgifter, men det är likväl felaktigt och vilseledande för läsaren.
En annan fråga är om elbristen verkligen är 13 TWh i Skåne? Om det är så, kan vi då bygga ikapp elefterfrågan lokalt? Knappast. Viktigare är att bevara och utveckla andelen styrbar elproduktion som vi har kvar i Sverige.
Skåne ingår i det nordeuropeiska kraftsystemet och den framtida elefterfrågan kommer till största delen att mötas med el producerad på andra platser och delvis långt ifrån Skåne. Det handlar därför om att bygga ut och förstärka elnäten dels för överföring och dels för distribution. Detta är ett pågående arbete, men som tar tid och kräver stora resurser för att kunna drivas i högt tempo. Resurser som inte borde slarvas bort på projekt som det som refereras i dagens ledare.
Mycket väsen för lite ull, sa han som klippte grisen.”
På debattsidan resonerar Karin Svensson Smith om det faktum att vi gör för lite för att minska vår klimatpåverkan, vilket hon har alldeles rätt i, men verkar tappa bort sig i den svenska situationen och glömma bort att vi trots allt är en liten ytterst marginell aktör globalt sett. Även gällande klimatpåverkan.
Vi står för drygt 1 promille av de globala utsläppen av växthusgaser. Våra utsläpp motsvarar 1,5% av EU:s, ca 1% av USA:s och drygt 4 promille av Kinas årliga utsläpp.
Kan vi därmed på allvar säga att våra åtgärder gör någon skillnad i sak? Absolut, men varför då inte fortsätta på den väg som vi sedan länge slagit in på och fortsätta utveckla det vi sedan decennier visat oss vara bra på?
Utsläppen från transportsektorn var ungefär en tredjedel av våra totala utsläpp av växthusgaser 2019. Över 90% härrör från vägtrafiken, så visst har Karin Svensson Smith rätt när hon förespråkar fokus på denna avseende klimatåtgärder. Sedan får vi inte glömma att industrins utsläpp också utgör en betydande del av den svenska kakan. Där det blir fel är när hon vill straffa ut person- och lastbilstrafiken för att istället gynna kollektivtrafiken. Varför inte skapa kraftfulla incitament för de trafikanter som använder biodrivmedel som HVO, etanol och biogas och få både privatbilister och åkeriägare att använda dessa bränslen på bekostnad av fossila dito. Fokusera på bränslet istället för företeelsen.
Så länge efterfrågan på fossila bränslen dominerar transportsektorn kommer vällovliga initiativ som ökande kvotplikt och dyr elektrifiering att ta för lång tid när alla är överens om att det är bråttom. Bättre att sänka utsläppen från vägtrafiken med 60% på kort sikt än att sätta naiva mål om förnybarhet och bara uppnå marginella minskningar så som är fallet idag. Biodrivmedel borde ha en plats i det svenska energisystemet långsiktigt, även när ineffektiv elektrifiering av transportsektorn kan ersättas med vätgas och bränsleceller.
Vi är redan ett föredöme avseende ett fungerande och så gott som fossilfritt energisystem. Låt oss fortsätta på den vägen istället för att slösa resurser på ineffektiva projekt och orealistiska mål. Det vore långsiktigt riktigt. Bättre för dig, bättre för samhällsekonomin och bättre för klimatet.
