Uppdatering den 11 augusti för att uppmärksamma det faktum att ingenting hörts från Sydsvenskan varken chefredaktören eller redaktionen för asikter@sydsvenskan.se. Ett svar som hävdar att jag har fel och motiverar varför eller att de gjort fel och rättar informationen i sin ledare. Att Sydsvenskan negligerar sina läsare och återkoppling med syfte att bidra till en bättre tidning och en saklig debatt, är nog ovanligt men inte desto mindre oroande.

Tråkigt naturligtvis främst för Sydsvenskan, och här kan du läsa mitt e-mail till dem om du inte redan gjort det.

Ledaren i Sydsvenskan 29/7 är ett katastrofalt exempel på brister i faktagranskning och rimlighetsbedömning så grav att jag kände mig tvingad att skriva till tidningen för att påtala detta. Det här skrev jag.

”Skönhet ligger i betraktarens öga. Elbrist gäller alla.

Så sant, så sant, men för alla gäller kanske också att fakta är fakta och att det är tidningens/journalistens ansvar att kritiskt granska de uppgifter som olika särintressen förser hen med, innan de skrivs ner och exponeras i offentligheten.

Jag läser vanligtvis med behållning ledarsidan i Sydsvenskan och normalt sett är det ovanligt med faktafel eller andra felaktigheter. I dagens ledare påstås det att 15-25 vindkraftverk skulle kunna producera 1TWh el årligen, vilket är en helt absurd siffra. Inte ens om det blåser >15 m/s under årets alla timmar kommer man upp i en sådan årsproduktion. En realistisk produktion från 15-25 vindkraftverk torde snarare motsvara 0,1 – 0,2 TWh årligen, vilket då skulle motsvara ca 3-5% av den skånska elproduktionen. 

Ett klent bidrag således och det är tveksamt om det rättfärdigar de miljökonsekvenser en sådan vindkraftpark ger upphov till. Värderingen av projektet blir naturligtvis helt annorlunda om utfallet är tio gånger högre som Sydsvenskan påstår i sin ledare den 29/7. Må vara att det är Eolus uppgifter, men det är likväl felaktigt och vilseledande för läsaren.
En annan fråga är om elbristen verkligen är 13 TWh i Skåne? Om det är så, kan vi då bygga ikapp elefterfrågan lokalt? Knappast. Viktigare är att bevara och utveckla andelen styrbar elproduktion som vi har kvar i Sverige.

Skåne ingår i det nordeuropeiska kraftsystemet och den framtida elefterfrågan kommer till största delen att mötas med el producerad på andra platser och delvis långt ifrån Skåne. Det handlar därför om att bygga ut och förstärka elnäten dels för överföring och dels för distribution. Detta är ett pågående arbete, men som tar tid och kräver stora resurser för att kunna drivas i högt tempo. Resurser som inte borde slarvas bort på projekt som det som refereras i dagens ledare. 
Mycket väsen för lite ull, sa han som klippte grisen.”

De värsta stolleproven i svensk energipolitik fortsätter att förorena debatten. För det första handlar det om att vindkraften kan lösa elefterfrågan framöver och att den styrbara elproduktionen som kärnkraft och vattenkraft kan läggas ner eller begränsas liksom att överförings- och distributionskapaciteten kan förstärkas i ett småljumt och långsamt tempo. Det andra är att transportsektorn måste elektrifieras i ett rasande tempo för att vi ska nå de svenska klimatmålen. I kombination är dessa ”strategier” paradoxalt nog katastrofala både för kraft-/energisystemet och klimatet. Denna enfaldighet i debatten och politiken måste ersättas av mångfald i lösningar där en framtida och trovärdig elefterfrågan är i centrum, och inte baseras på prognoser fabricerade av olika särintressen.

Bättre faktagranskning efterfrågas och var blev system- och helhetsperspektivet av?