Jag har flera gånger skrivit under rubriken ”Vad blir konsekvenserna om vi inte vet vad vi håller på med?” och ondgjort mig över olika brister och tokigheter avseende energi- och klimatpolitiken, Region Skåne och populismens utbredning inklusive debattklimatets allmänna förflackning.

Första gången var faktiskt inför valet 2014, det val som gav Jimmy och grabbarna en maktposition i den svenska riksdagen och som dessvärre befästs och förstärkts i senare val och på de senaste åren. På energiområdet utkristalliseras nu en närmast omöjlig och paradoxal valsituation mellan miljöpartiets tokiga (plakat-) politik på energi- och klimatområdet och moderaternas lika förödande acceptans och beroende av Sverigedemokraterna för att kunna komma till makten och få genomslag för sin energipolitik.
Sossarna som alltid gått att lita på i energi- och infrastrukturpolitiken har totalt abdikerat och gemensamt för såväl regeringsföreträdare som riksdagens män och kvinnor är att de inte begriper vad de håller på med gällande energipolitiken i allmänhet och kraftsystemet i synnerhet.

Om jag vidgar perspektivet och kikar på elproduktionen i ett globalt perspektiv så blir begreppet klimatkris väldigt påtagligt, men inte så att jag får panik för att vi gjort eller gör för lite på det här området i Sverige. Det är emellertid svårt att känna hoppfullhet och framtidstro i klimatfrågan när fossilbränsleanvändningen fortfarande ökar efter en tillfällig dip under pandemin. Produktionen av fossila bränslen lär inte peaka förrän tidigast 2026 enligt initierade bedömare och prognosmakare och Tyskland säger att de ska sluta använda brunkol 2038. Dessa händelser ligger trots allt en bit fram och vad gör alla de andra stora utsläppsländerna? Minskar de sin användning av fossil bränslen och sina utsläpp?

En intressant web-sida att besöka är https://www.electricitymap.org/map där utsläppen av växthusgaser från elproduktion och elefterfrågan kan följas i realtid för de flesta länder i vårt närområde, men också globalt. När jag kikar på den så konstaterar jag att Sverige inte behöver ha panik för att vi själva gör för lite på klimatområdet, men borde oroa oss för att de stora länderna som verkligen skulle kunna påverka den globala situationen knappast gör någonting alls. Vi ska naturligtvis fortsätta klimatomställningen av det svenska samhället och minska våra utsläpp av växthusgaser, men varför ska vi stressa, implementera dyra och dåliga lösningar eller för den delen kortsiktigt försämra förutsättningarna för samhälle, näringsliv och medborgarna när det på global nivå inte gör någon skillnad överhuvudtaget. Om vi skulle halvera våra CO2-utsläpp i ett slag genom drastiska förbud och begränsningar av vägtrafiken så skulle det minska de globala utsläppen med 0,5-0,6 promille, vilket naturligtvis drunknar i de ökningar som blir resultatet av att hjulen rullar igång i ekonomierna runt om i världen efter lockdowns och andra effekter av pandemin.

Det är intressant att reflektera över hur olika förutsättningarna, kontexten och möjligheterna är beroende av om en fråga betraktas ur ett lokalt eller regionalt perspektiv. Eller för den delen i ett nationellt eller globalt perspektiv. Följ gärna länken nedan för att läsa mitt alster från 2020 på temat ”Vad blir konsekvenserna om vi inte vet vad vi håller på med?”.

https://bero.varapaa.se/wp-admin/post.php?post=642&action=edit

I det här inlägget resonerade jag mig fram till tre nyckelord för året 2020. Nyckelorden var hoppfullhet, paradoxalt och inkompetens. För energiområdet gällde ”paradoxalt” och det är definitivt giltigt även för 2021, men hoppet kan vi skåningar nu också låta fara när inkompetensen breder ut sig i våra beslutande församlingar och på Svenska Kraftnät, vilket bl a gör att elpriset skenar i södra Sverige.

Vi är många som år efter år har varnat för att vi underminerar förutsättningarna för kraftsystemet med den politik som förs och som i korthet kan sammanfattas med beslut och åsikter som grundas på följande:

  • brist på insikt om att vi har effektbrist samtidigt som vi har gott om elenergi i det svenska kraftsystemet
  • brist på insikt om att vi har flaskhalsar (kapacitetsbegränsningar) i de svenska överförings- och distributionsnäten
  • brist på insikt om att införandet av fyra elprisområden skapar tydlighet, men också blottlägger de brister och orättvisor som systemet är behäftat med (Stockholm kontra Skåne/Öresundsregionen) bl a för näringslivet
  • brist på insikt om att prismekanismerna i det nordiska/nordeuropeiska kraftsystemet i huvudsak är energirelaterade
  • brist på insikt om att det svenska/nordiska/nordeuropeiska kraftsystemet är dysfunktionellt ur ett effektperspektiv
  • brist på insikt om att nedstängning av kraftproduktion i södra Sverige (minskad andel styrbar elproduktion – B1, B2, R1 och R2 = minus ca 2500 MW) bidragit till de här konsekvenserna
  • brist på insikt om att minskad elproduktion i södra Sverige minskar överföringsförmågan av el till södra Sverige (feb 1997)
  • brist på insikt om att utbyggnad av storskalig vindkraft i norra Sverige (ökad andel ej styrbar elproduktion) till dagens nivå (installerad kapacitet) underminerar kraftsystemets funktion
  • otillräckliga investeringar och förstärkningar av överförings- och distributionsnäten
  • en närmast religiös tro på att mer förnybar elproduktion (vind) och ökad elanvändning (elbilar) är bra för klimatet och klimatomställningen

Att vi låter vindkraftutbyggnaden eskalera till en nivå som gör att lönsamheten undermineras i den styrbara kraftproduktionen är inget annat än en effekt av inkompetens och brist på helhetsperspektiv. Att inte effektvärdet av den styrbara produktionen vägs in i den rådande prismodellen eroderar hela kraftsystemet. Konsekvenserna är sedan flera år tillbaka tydliga när:

  1. vi måste köra Karlhamnsverket på fossilolja för frekvenshållningen i södra Sverige
  2. trycket på att bygga mer vindkraft både på land och till havs i södra Sverige ökar
  3. den massiva lobbyingen för att att elektrifiera alla fordon för vägtrafiken till 2030 börja vinna gehör
  4. Fingrid oroar sig för att vi begränsar kraftöverföringen till Finland pga bristsituationen i södra Sverige (https://second-opinion.se/fingrids-vd-vart-ode-nu-ocksa-i-grannlandernas-hander/)
  5. tusentals hektar jordbruksmark riskerar ätas upp av solcellsparker (Sydsvenskan 16/9 s A4-A5)
  6. incitamenten för att använda biobränsle, biodrivmedel, fjärrvärme och kraftvärme urholkas
  7. skatter försvårar för behandlingen (förbränning) av utsorterat separat insamlat brännbart avfall i kraftvärmeanläggningar – avfall som inte kan återvinnas som material och som inte ska deponeras.

Dessa i mångt och mycket paradoxala åsikter leder till diverse stolleprov som i grunden emanerar från att vi vill bygga ut den förnybara elproduktionen, men inte förstår eller bryr oss om konsekvenserna av detta pga bristande helhetsperspektiv och att samhällsnyttan ersatts av egennytta och en dominans av olika särintressen. Helhetsperspektiv innebär att se till hela samhällets behov från Treriksröset till Smygehuk och från Vinga fyr till Fårösund. Samhällsnytta innebär att se till den allmänna nyttan, vilken ibland sammanfaller med ett eller flera särintressen, men lika ofta måste tillåtas överrida olika särintressen när detta är rätt för samhället, allmänheten, helhetsperspektivet, miljön och klimatet.

Jag tror också att klimatomställningen mer handlar om vår konsumtion än om Sveriges elproduktion. En bra början är kanske att tanka bilen (om det går) med HVO eller etanol, köpa närodlade livsmedel, gynna de restauranger som använder närodlade råvaror, undvika att flyga till möten när de lika gärna kan tas i Teams, att använda tåg i större utsträckning än flyg och bil samt så långt möjligt undvika produkter som genererar stora fossila CO2-utsläpp när de produceras och skeppas hit typ plastleksaker från fjärran östern, kött från Brasilien och andra varor som skeppas runt jordklotet innan de köps av oss här på köpcentrum runt om i Sverige.

Det handlar också om att hitta en balans mellan åtgärderna för att minimera våra CO2-utsläpp och åtgärderna för att anpassa samhället till klimatförändringarna som blötare och blåsigare väderlek och de katastrofala översvämningar som vi sett prov på bl a i Tyskland den gångna sommaren. Våra barnbarn blir nog rätt besvikna när klimatkonsekvenserna gör att de trampar vatten och de samtidigt funderar över hur klokt det var av oss dvs deras mor- och farföräldrar att satsa allt på ”förnybarhetskortet” och prioritera att bli världsbäst på lokala/nationella utsläppsbegränsningar istället för på klimatomställning ur ett helhetsperspektiv.

Den stora utmaningen i klimatomställningen kommer när starka allmänna intressen eller tunga näringslivsintressen hotas av klimatåtgärder och politiska beslut, vilket vi sett den senaste veckan i samband med det norska valet. Det norska miljöpartiet åkte nästan ur Folketinget för att de bl a drev frågan om att stoppa den norska oljeutvinningen, och inser säkert nu att det är en sak att driva plakatpolitik och vara klimatförespråkare, en helt annan att ta de skarpa konsekvenserna för samhällsekonomin, näringsliv och konsumenter. Denna paradoxala verklighet kommer alla som vandrar på den här jorden att tvingas hantera framöver vare sig vi vill eller ej och då gäller det att behålla helhetsperspektivet och förstå samt klara av att hantera konsekvenserna på kort och lång sikt av våra idéer, förslag och beslut.

Så gräv där du står och undvik att ha dåligt samvete för miljön och klimatet. Som svensk är du född i en gynnad del av världen och för oss som är födda på 50-talet är vi dessutom födda i en gynnad tid mellan torrdass och mulltoa. Är det hållbart att fortsätta att spola våra toaletter med dricksvatten eller går vi mot en bättre värld även i detta avseende? Men det är ju en helt annan fråga som vi får ta tag i när vi fixat klimatomställningen.

Eller handlar detta bara om en annan sida av samma mynt dvs om att jobba för ett helt och hållbart samhälle som vi med rent samvete kan lämna över till kommande generationer?
Lev väl.