I mars i fjol så skrev jag en artikel som avslutades med frågan: ”Det blir intressant att följa utvecklingen under de kommande veckorna och månaderna, och inte minst för klimatets skull så får vi hoppas att allt snart återgår till det normala. Eller inte?”.
Nu ca arton månader senare så har vi i någon mening ett facit och en intressant reflektion är att jag liksom många andra nog trodde att pandemin skulle vara över i alla fall till hösten 2020. Nu är det oktober 2021, och för stora delar av världen och Sverige är den akuta fasen av pandemin hanterad med hjälp av vaccinationsprogrammen, men för samhället så upplever vi en ny verklighet, det nya normaltillståndet post covid-19 och den pandemi de flesta av oss genomlevt, men som också skördat massor av liv bland de sköra och redan drabbade av andra sjukdomar, runt om i världen. Lock down, reseavrådan och andra företeelser har fått en ny betydelse och påverkat olika sektorer inklusive näringsliv, sjukvård, arbetsplatser, omsorg, skolor etc på ett genomgripande och förlamande sätt.
Det är svårt att se något positivt som kommer ur allt detta mer än kanske insikten om vår dödlighet och att det moderna och högteknologiska samhället är oerhört sårbart för den här sortens störningar som får global spridning. Tidigare har mänskligheten upplevt kolonialism, slaveri, världskrig, ”kallt krig”, gift- och grafitreaktorkatastrofer och diskuterar dessa liksom miljö- och klimatfrågorna som om det vore företeelser som går att hantera och att globala katastrofer eller hot om sådana, i någon mening leder till att nödvändiga förändringar genomförs och att det därmed kan komma något gott ur allt detta. En fundering jag har är om inte det med att komma ”vinnande” ur sådana förändringar per definition också innebär att det finns förlorare i allt detta?
Så har någon vunnit på pandemin?
Knappast, men en vinst är kanske att det moderna samhällets brister och avarter avslöjats som de närmast patetiska exempel de är på företeelser som ledarskap, organisation, samarbete, samordning, globala försörjningskedjor etc.
Klimatet?
En kortsiktig vinst är kanske att minskningen av världshandeln som pandemin inneburit också minskat de globala utsläppen av växthusgaser när fabrikerna i Sydostasien stannat och transporterna på världshaven minskat. En klen tröst för det här kommer att ätas upp så snart hjulen börjar snurra för fullt igen. Fakta innebär att över tid så fortsätter utsläppen av växthusgaser att öka. Naturvårdsverket skriver,
De globala utsläppen har ökat stadigt under hela efterkrigstiden, med bara några enstaka nedgångar under perioden. Sedan 1970-talet har de globala utsläppen mer än fördubblats och den genomsnittliga ökningstakten har varit cirka 2 procent per år sedan 1970, men med en långsammare ökningstakt under de senare åren.
År 2019 var de globala utsläppen av växthusgaser cirka 59 miljarder ton koldioxidekvivalenter (inklusive LULUCF) vilket innebär en ökning med ungefär 2 procent jämfört med föregående år. Enligt FN:s klimatpanels (IPCC) scenarier för att hålla uppvärmningen under 1,5 grader behöver de globala utsläppen av koldioxid nå netto-noll omkring 2050.Innan dess behöver utsläppen av koldioxid inklusive utsläpp från förändrad markanvändning ungefärligen halveras till 2030 för att undvika mycket stora behov av netto-negativa utsläpp i ett senare skede. Utsläppen av koldioxid behöver då minska med cirka 20 miljarder ton till 2030 vilket skulle innebära en minskningstakt på cirka åtta procent per år.
Att de globala koldioxidutsläppen till cirka 2050 behöver vara netto-noll innebär att de kvarvarande utsläppen behöver kompenseras med så kallade negativa utsläpp. Negativa utsläpp innebär att koldioxid aktivt bortförs ur atmosfären exempelvis genom åtgärder såsom det koldioxidupptag som sker kopplat till beskogning eller genom teknik för infångning av biogen koldioxid ur rökgaser eller direkt ur omgivningsluft. Ju större utsläppsminskningar och negativa utsläpp som världen kan genomföra i närtid, desto mindre mängd negativa utsläpp behöver vi förlita oss på i framtiden.
Alla inser nog att det krävs mer än en pandemi och ord för att vi ska förändra vårt beteende och våra konsumtionsvanor, vilket är det som krävs för att komma till rätta med de utsläpp som i avgörande mening kan påverka de globala utsläppen. Att världssamfundet kommer att minska växthusgasutsläppen med 20 miljarder ton till 2030 är det nog inte många som tror på, lika lite som att vi skulle lyckas med att nå nollutsläpp till 2050.
I vår lilla del av världen dvs i Sverige så lyckas vi ju faktiskt minska våra utsläpp av växthusgaser över tid. Här klagas det dock på att minskningarna går för långsamt och det är det svårt att förstå, när Sveriges utsläpp av växthusgaser är bland de lägsta inom EU och OECD. Detta oavsett om man räknar utsläpp per person eller utsläpp som andel av BNP. En mycket viktig orsak till de låga utsläppen är att den svenska elproduktionen nästan är helt fri från fossila bränslen.
Att vi fortsätter jobba på i de olika sektorerna är självklart, men det kommer inte att rädda världen så som man kan tro när man lyssnar på politiker eller läser media. Idag framställer t ex Sveriges energiminister ett havsbaserat vindkraftsprojekt söder om Skåne som ett projekt som ökar kraftproduktionen i södra Sverige och bidrar till lägre elpriser. Hans regeringskollega miljöministern tonar dock ner prisaspekten och framhåller istället att vindkraften till havs har stor potential och ska ersätta el som produceras med kol och olja runt om i Europa. Det verkar som att de tror på att ett sådant projekt och helst många fler liknande projekt kommer att rädda världen från en klimatkatastrof. Inget kan vara mer fel.
Klicka på bilden för att göra den större.
Notera också att de svenska utsläppen av växthusgaser är ca 1 promille av de globala, varav svensk industri och transportsektorn svarar för vars en tredjedel medan det vi kan kalla övriga är ansvariga för resten.
De enda som blir glada är de som äger det här vindkraftprojektet, de skrattar hela vägen till banken när de dels kan vältra hela anslutningskostnaden på nätkunderna och dels kommer i åtnjutande av det kontinentala elpris som råder i prisområde 4. Det här projektet kommer i realiteten knappast alls att påverka elpriset i prisområde 4 eller att förbättra effektbalansen i södra Sverige. Läs gärna denna artikel så förstår du mer om varför det är så: https://second-opinion.se/falsk-forestallning-om-elkraftens-mojligheter/
Plakatprojekt som de på sydkusten kommer inte att minska utsläppen av växthusgaser eller för den delen elpriserna. De kan bara förverkligas när våra politiska beslutsfattare inte begriper vad de håller på med. Och bokstavligt slänger våra dvs elnätkundernas pengar i sjön.
