På senare tid har ny kärnkraft diskuterats alltmera konstruktivt på våra breddgrader, och då inte bara i historiskt sett kärnkraftsvänliga länder som exempelvis Finland och Frankrike. Skälen är flera, men den gryende insikten om att väderberoende elproduktion inte är lösningen på klimatomställningen och aldrig ensam kan lösa planetens uppvärmningsproblem är kanske det viktigaste. Utbyggnaden av storskalig vindkraft till land och till havs kommer att ta för lång tid, undergräver försörjningstryggheten, innebär radikalt högre elpris och leder till andra miljö- och naturresursproblem. Att grundläggande begrepp som energi, effekt och kapacitet utgör en enhet och att försörjningstrygghet aldrig kan uppnås i våra kraftsystem om inte den styrbara elproduktionen också prioriteras.
Varför är det så att Sverige till för några år sedan, tillsammans med Norge, hade Europas bästa kraftsystem? Bättre i termer av lågt stabilt elpris, hög leveranssäkerhet och väldigt låga utsläpp av klimatpåverkande gaser.
Berodde detta på att vi byggt ut vindkraften dvs den storskaliga vindkraften rekordsnabbt? Berodde detta på importmöjligheterna av vattenkraft från Norge? Eller på några andra faktorer?
Det är relevant att utbyggnaden av vindkraften har betytt en del positivt i alla fall fram till 2020. Och visst är vattenkraften den klimatvänliga motorn i det nordiska kraftsystemet inte minst som reglerkraft när efterfrågan varierar, och då inte minst när efterfrågan svänger i motfas med den väderbaserade elproduktionen. Så är det vintertid och sommartid. Vintertid när det blåser lite och elefterfrågan är hög. Sommartid när elefterfrågan är låg och det blåser förhållandevis mycket. Lösningarna i det senare driftfallet är export till grannländerna och negativa elpriser dvs att producenten får betala för att leverera el till kraftnäten.
Vintertid är import knappast en lösning eftersom det då är lika kallt och lika hög efterfrågan i våra grannländer. Elen som produceras där och då och kan exporteras till oss är dyr och den sämsta ur klimatsynpunkt. En annan möjlighet handlar om efterfrågeflexibilitet dvs att vi kunder sänker vår elefterfrågan när försörjningen är ansträngd. Lätt att prata om, men svårt att få till i praktiken och därför har det hittills stannat vid just det, bara snack. Lösningen är styrbar elproduktion som komplement till vattenkraften och den volatila sol- och vindkraften.
Är effektbrist avseende fossilfri eller förnybar elproduktion och kapacitetsbegränsningar i näten då en realitet idag? Ja, det visar sig i form av prisskillnader mellan de olika prisområden vi har inrättat på de svenska/nordiska/nordeuropeiska elmarknaderna och att skillnaderna i utsläpp i termer av CO2-ekvivalenter är förfärande höga mellan Sverige och Tyskland. Just nu är utsläppen 36 g/kWh i Sverige medan de är 264 g/kWh i Tyskland. Det senare en låg siffra som vid ogynnsamma förhållanden dvs kallare väderlek snarare är det dubbla medan den svenska siffran är normal och förhållandevis stabil över tid (om vi inte stänger ner mer av vår kärnkraft).
Några sanningar. Det finns få länder eller regioner i världen som har råd med ett helt och hållet förnybart kraftsystem. Det finns inga länder eller regioner som kan upprätthålla en säker elförsörjning utan en stor andel styrbar elproduktion i sitt kraftsystem. Det finns få kraftsystem i de industrialiserade länderna som kan genomföra en klimatomställning utan fossilfri styrbar elproduktion. Alternativen för det senare är begränsade. Kärnkraft är ett.
Vilka är då argumenten för och emot ny kärnkraft? På dagens Second opinion reder Kajsa Borgnäs ut begreppen på ett utomordentligt sätt. Läs och begrunda.
