Läser med intresse Amory B Lovins debattartikel om den ”dyra kärnkraften” i söndagens Sydsvenska Dagblad. Det känns emellertid som att hans referenser och jämförelser är gamla och har passerat bäst-före-datum med bred marginal. Det senare verkar det som professor Jan Blomgren instämmer i med tanke på hans artikel i SDS den 1 augusti.

Fossila bränslen
Att kärnkraften är dyrare och sämre än såväl fossil elproduktion som vindkraft är det många fler än Lovins som hävdar, men i det förstnämnda fallet så bygger hans jämförelser på att den fossila elproduktionen (kol, olja och gas) inte betalar sina miljö- och klimatkostnader. Att nedsmutsaren ska betala är bara löst prat snart sagt överallt utom i Sverige som är ett av få länder som använt koldioxidskatt för att göra den ekonomiska relationen mellan fossilt och fossilfritt rimlig.

Att framställa Tyskland som ett föredöme inom energieffektivitet och förnybara energikällor är ett rent skämt när alla nyktra bedömare konstaterat att Energiewende är ett enda stort misslyckande och att kriget i Ukraina avslöjat att Tysklands ”klimatstrategi” bygger på att fortsätta elda enorma volymer naturgas. En strategi som delas av de flesta länder i Europa inklusive Polen, Ungern, Italien och Spanien. När tillgången på naturgas från Ryssland stryps då intensifieras ansträngningarna för att ersätta den ryska gasen med annan naturgas eftersom detta anses nödvändigt dels ekonomiskt och dels försörjningsmässigt. Inte ett ljud om klimatet mer än att utnämna både naturgas och kärnkraft till förnybara energikällor.

Reservbränslet om naturgasersättningen inte lyckas fullt ut är brunkol eller kol/olja och inte heller här kommer en enda euro att avsättas för miljö- och klimatkostnader eftersom elen då blir alldeles för dyr. Den utbredda dubbelmoralen är global och har Lovins eller andra tyckare ens funderat på det faktum att utvinningen och användningen av fossila bränslen fortsätter öka i världen trots alla vackra ord om klimatomställning och miljöhänsyn.

Förnybar elproduktion
Att vindkraft (och solenergi) är lösningen är det också många som tycker, inte minst inom ”de gröna rörelserna” och de så kallade miljöpartierna runt om i Europa. Hela sällskapet blir i det här avseendet industrins och fossilbränsleindustrins ”nyttiga idioter” eftersom man blundar för realiteter och dessutom är rabiata i sitt motstånd till kärnkraften. Fossilfritt existerar inte i deras värld och det är bara förnybart som gäller, vilket i praktiken handlar om storskalig utbyggnad av vindkraften. Att sådan utbyggnad inte löser problemen varken med elförsörjningen eller skenande elpriser blundar man för liksom det faktum att väderberoende elproduktion inte betalar för de system- och effektkostnader man med sin blotta existens belastar kraftsystemen med.

I den svenska debatten kan en viss tillnyktring skönjas där man nu gått ifrån; för vindkraft = mot kärnkraft, och vice versa till att inse att alla funktionella kraftsystem behöver balanseras med både väderberoende och planerbara kraftkällor. De förstnämnda har sin plats liksom de sistnämnda och slutsatsen blir att det inte handlar om för eller emot kärnkraft eller vindkraft utan om både och. Lokaliseringsfrågorna runt kärnkraften måste lösas, men det gäller faktiskt också vindkraften inte minst den havsbaserade. Att subventionera och frångå regelverken för att ensidigt gynna förnybar kraftproduktion leder till dysfunktionella system med konsekvenser av den sort som vi upplevt det senaste året i det nordiska kraftsystemet. Enfalden måste ersättas av fossilfri och förnybar mångfald.

Sammantaget en utveckling som leder i fel riktning och som måste ersättas med en strategi som realt minimerar mänsklighetens utsläpp av klimatpåverkande gaser i Sverige, Norden och globalt.

Kina
I samma tidning läser jag en artikel med rubriken ”Allt fler unga ger upp och säger ”bai lan”. Ett begrepp som innebär att stiga av prestationshetsen och ”skräckcykeln” i det kinesiska samhället. Unga människor som känner uppgivenhet och slutar kämpa för framgång och karriär blir fort ett allvarligt fenomen i ett land som för sin ekonomiska tillväxt behöver disciplinerade och lydiga undersåtar. Den officiella politiken bygger på besinningslös tillväxt både av befolkning och ekonomi, vilket utöver ordning på produktionsresurserna kräver tillgång till de globala marknaderna. Allt för att kunna fortsätta sprida sina varor över jordklotet liksom stora volymer ”kinesiskt plastaskit” där både insatsvarorna och energin har fossilt ursprung. Kinas tillväxtambitioner kommer således att fortsätta driva på efterfrågan av fossila bränslen samtidigt som de interna spänningarna och risken för konflikter kommer att öka.

Risken är att liknande tendenser växer till i våra västliga demokratier där förtroendet för våra folkvalda under de senaste decennierna urholkats i snabb takt. Sjunkande valdeltagande i spåren av fake news, plakatpolitik plus den växande oförmågan till reell förändring med miljön och klimatet i fokus kan bli en grogrund för en liknande samhällsutveckling även i väst.

För att mota dessa tendenser behöver vi öppna upp för en bred diskussion där målen är gemensamma och tydliga. Vägen till klimatomställning går över långsiktiga lösningar som:

  • innebär miljö- och klimatmässig hållbarbarhet
  • är ekonomiskt och etiskt rimliga
  • är tekniskt tillgängliga
  • innebär systemteknisk hållbarhet

Slutligen så måste vi tillämpa alla fyra på en gång och inte ägna oss åt populistiskt hoppande från den ena till den andra patentlösningen beroende vad man tror det går att vinna röster på och vilka särintressen som är starkast för tillfället!