Per Ohlin pekar insiktsfullt på att det i hög grad är kompetensbrist som lett till att det svenska kraftsystemet hamnat i det läge som råder idag. Jag och många kollegor med mig har under lång tid förfärats över det faktum att knappast någon politiker, departementsmedarbetare, myndighetsperson eller journalist har förstått att effekt och energi hänger ihop och måste hanteras i ett sammanhang.
Avslöjande uttalanden som att ”så länge vi har nettoexport av el så är jag inte orolig” eller för den delen att ”Vindkraftparken på Kriegers flak kommer att ha större effekt (640 MW) än ett block hade i Barsebäck”. För att den effekt som teoretiskt sett är installerad i en vindkraftspark ska levereras krävs det att det blåser minst 13-14 m/s. Något man knappast alls verkar reflektera över bland våra politiker. Det är ett faktum att det inte blåser mer än 13-14 m/s under årets alla dagar och att det under rätt många av dessa knappast blåser alls, självklarheter som verkar okända för stora delar av landets beslutsfattare och debattörer.
På årsbasis kommer vi i snitt att få ut 30-35% av den teoretiska energi som vindkraftparken skulle kunna leverera. Med andra ord kan en sådan park leverera 640 MW under perioder när det blåser rejält och på årsbasis då producera ca 1,6 TWh. Ett block i Barsebäck med en maxeffekt runt 620 MW kunde producera drygt 5,4 TWh under ett år eftersom den produktionen teoretiskt kunde drivas på full effekt under årets alla 8760 timmar. De kallaste timmarna på året blåser det sällan särskilt mycket, vilket innebär att vindkraften och annan väderberoende energiproduktion kanske inte levererar alls eller på en ytterst hovsam nivå när den behövs som mest. Vindkraften fungerar som bäst när den behövs som minst det vill säga sommartid och står så klart för en hel del av det överskott vi kan exportera till våra grannländer.
Kapacitetsbegränsningar i näten är ytterligare en faktor att beakta liksom det faktum att maximal överföringsförmåga kräver att det också produceras el i det område dit elen ska överföras. Ny planerbar elproduktion behöver således byggas i södra Sverige, vilket också kommunicerades i samband med nedläggningsbesluten av Barsebäcksverkets båda block. Det enda vi gjort sedan de fyra blocken i Barsebäck och Ringhals stängdes ner är att vi byggt ut vindkraft i norra halvan av Sverige.
Så vi har en situation med ökande efterfrågan på el där prognosmakarna påstår att efterfrågan på elenergi kommer att fördubblas från 150 TWh idag till 290 TWh 2050 . Det är en betydande utmaning att hjälpligt bygga ikapp denna efterfrågeökning och samtidigt undvika att elpriset skenar till nya höjder. Att få ner elpriserna kommer att kräva en reformering av elmarknaden i norra Europa samt av svenska myndigheters tolkning av EU:s elmarknadsdirektiv. Att bygga bort de höga elpriserna förefaller således omöjligt så länge vi har den modell vi har och importerar ett högt marginalpris från våra grannländer. Priset i södra Sverige var nästan 5 kr i fredags den 12 augusti och jag tror inte vi har någon elproduktion i Sverige som kostar i närheten av 5 kr. Produktionspriserna för svensk kärnkraft, vattenkraft och vindkraft är definitivt under 1 kr, vilket lett till befogad kritik mot den rådande modellen. Varför ska vi betala 5 kr/kWh i perioder när vi kan försörja oss själva med el som kostar mindre än en krona att producera?
Det sistnämnda kan våra politiker råda bot på i närtid medan att bygga ny planerbar elproduktion och förstärka näten tar betydligt längre tid. Det är dags att börja nu.
