Den här veckan har jag från ett individuellt och personligt perspektiv grunnat över energiförsörjningen i Malmö (och Skåne/SE4) i allmänhet och hur vi som ledare kan bli bättre på att driva verksamhet med fokus på hållbara affärer i synnerhet.
Det senare inbegriper frågeställningar som jag funderat över i många år och som jag det senaste året verbaliserat genom arbete med min bok ”Ditt liv som chef”. Material som lett till att jag nu jobbar med en serie ”samtalsämnen” om olika aspekter av chefs- och ledarskapet i företag och organisationer, som fått arbetsnamnet; ”Det ska va´ gött att jobba”, (annars kan de´ kvitta). En travesti på Galenskaparnas gamla, men fyndiga text och briljanta sångnummer om livet och livsglädje.
Den gemensamma nämnaren skulle jag vilja benämna ”Helhetsperspektiv” och att samhällsintressena därvid kan återta initiativet i alla samhällets utmaningar och kritiska framtidsfrågor, inte minst avseende energifrågorna. Samhället måste leda utvecklingen av den kritiska infrastrukturen (däribland energiförsörjningen) och inordna marknadskrafterna samt olika särintressen och organisera helheten i en konstruktiv helhet som med trovärdighet kan leda till uppfyllelse av samhällets (mänsklighetens) visioner och mål. Det låter kanske storvulet, men jag är erfarenhetsmässigt övertygad om att detta angreppssätt fungerar. Bättre än alternativen som leder till kaos och ineffektivitet samt funktionellt såväl på individuell och lokal nivå, som på regional, nationell och global nivå.
Men då måste ”någon” som kanske inte älskas av alla, men i varje fall tolereras av en majoritet av intressenterna, (åter-) ta ledningen. ”Ledning” som genomsyras av erfarenhet, kunnande, vetenskapliga insikter, prioriteringsförmåga och handlingskraft, ta ledningen i alla aktiviteter som inryms i begreppet ”kritisk samhällsutveckling”.

Världen av idag präglas i hög grad av brister i helhetsperspektiv samt att vi prioriterar som vi alltid har gjort, åtminstone sedan i början på 1800-talet. Företeelser som fossil ekonomi, krig/återuppbyggnad, vapentillverkning, populism och ren lögnaktighet kontrollerar (och styr) skeendena i världspolitiken alldeles oavsett vilken plakatpolitik eller vilka internationella konventioner eller protokoll som upprättas/ältas i olika forum. Historielöshet, girighet och narcissism med inslag av psykopati måste bekämpas om det ska bli någon ordning på allt detta och de goda krafterna ska kunna återta initiativet från grabbarna (med något undantag) dvs från Jimmie, Kim, Jair, Xi, Vladimir, Recep, Viktor, Giorgia, Rodrigo med flera inklusive alla militärjuntor som styr länder runt om på vårt klot.

I dagens Sydsvenska Dagblad (12 februari 2023) vill jag rekommendera läsning dels av en bokrecension och dels av en debattartikel. För de av er som inte har tillgång till artiklarna bifogar jag dem nedan.

Den första är skriven av Peter Fällmar Andersson med rubriken ”Så räddar vi världen” och avser boken ”En jord för alla” med Johan Rockström som medförfattare.

Debattartikeln är skriven av Ian Buruma på temat ”Historiska paralleller…”.

Båda texterna är ytterst tänkvärda inte minst med tanke på (bristerna i) helhetsperspektiv såväl avseende energiförsörjningen i Malmö som klimat- och säkerhetspolitiken.