När SD formulerar sin energipolitik på Sydsvenskan Debatt idag blir det delvis rätt, men i de sista styckena kör Jessica Stegrud i diket rejält. Det är också så att hon helt utelämnar viktiga förändringsbehov som till exempel att eliminera elprisområdena, i sin artikel. Att ta bort gränsen mellan elområde 3 och 4 redan idag skulle vara en välgärning och det är svårt att förstå varför denna anomali ska bestå till 2027 eller ännu längre?
Eller varför Stegrud väljer att lämna denna för Sydsverige så viktiga fråga utan kommentar.

Att satsa på LNG-terminaler i Malmö och kanske på andra orter med hamnläge samt bygga ut kraftsystemet med gasturbiner känns som en tysk strategi från 1980-talet. Att (på nytt) bygga fast oss i ett naturgasberoende skulle vara huvudlöst och nästan lika korkat som att satsa på havsbaserad vindkraft. Att fullfölja kärnkraftsplanerna, ta bort elområdena och ”bränna mer avfall och biomassa, energieffektivisera och modernisera” i det korta perspektivet vore fullt tillräckligt för att möta elefterfrågan nationellt under de närmaste tio åren. Att använda Öresundsverket vid risk för effektbrist i Malmö/Skåne kommer alldeles oavsett SD:s eller andras förslag att vara tillgängligt från 2025 baserat på SvK:s beslut från maj i fjol. Upprustning, bemanning och planering för detta pågår för närvarande i Unipers regi.

Sedan är det lätt att hålla med Stegrud om att större pragmatism vore välkommet i svensk energipolitik. Men inte på bekostnad av att ansträngningarna för fossilfrihet slängs på soptippen och att Tidö-partiernas (obefintliga) miljö- och klimatpolitik får fullt genomslag även i transportsektorn. Incitamenten för att ersätta fossila drivmedel med biodrivmedel och el måste förstärkas, inte försämras.
Pragmatism borde vara lika med fossilfrihet och rättvisa elpriser över landet. Förnybarhet i allt samt massiv elektrifiering och utbyggnad av havsbaserad vindkraft är konsekvenser av en ideologisk energipolitik. Det senare blir dessutom alldeles för dyrt och påverkar knappast alls vår promille av de globala utsläppen av koldioxid.
Mycket väsen för lite ull sa han som klippte grisen…

Att eliminera elområdena och förstärka kapaciteten i elöverföringen söderut skulle ge södra Sverige (elprisområde 4) del av den planerbara elproduktionen i Ringhals och Oskarshamn (Forsmark) och ett gemensamt elpris i Syd- och Mellansverige. Är det månne här skon klämmer för annars är det svårt att förstå den tystnad som råder från politiken i dessa frågor. -Det går inte, för det strider mot EU:s regelverk, men det som går i Tyskland borde väl även kunna fungera i Sverige? Och även om nu Odenberg körde i diket 2011 så borde det gå att enas om att skrota detta famösa beslut som sedan dess utgör en (helt onödig) börda för företagen och medborgarna i Sydsverige.
Allt som behövs är ett pennstreck och en gnutta politiskt mod parat med lite handlingskraft för att ställa detta till rätta.
Just do it!

Vilka är de sakliga argumenten för att vänta till 2027 med dessa beslut och varför lyser kraftfulla investeringar avseende nätförstärkningar mellan elprisområde 3 och 4 med sin frånvaro?