Det är ytterst förvånande att inte fler sydsvenska företag tar till brösttoner mot den svenska indelningen i elområden. Snedvridningen av konkurrensen som 4-5 gånger högre elpris skapar mellan SE4 och övriga områden borde vara det som diskuteras och inte att Vattenfall stoppar ett vindkraftprojekt söder om Skåne.
Den svenska debatten reser ett antal frågor som ingen verkar söka svaren på, allra minst våra ansvariga politiker. Kartan över de svenska elområdena är i sig upprörande med styrbar elproduktion i elprisområde 1-3, men ingen alls i område 4.
Är det då mer väderbaserad kraft vi behöver i perioder när efterfrågan är som lägst?
Eller är det ett överförings- och distributionsnät som kan försörja även södra Sverige med i huvudsak svensk el under hela året och där överskottet kan exporteras under sommarhalvåret?
Ska svenska elkonsumenter ta riskerna för olönsamma vindkraftprojekt runt våra kuster?
Den danska staten har satt ned foten och stoppat flera vidlyftiga projekt där de ekonomiska riskerna är väldigt stora. Vindkraftbolaget Ørsted där danska staten äger 50% stoppar projekt efter projekt eftersom riskerna är för stora och ekonomin för dålig. Och att staten vägrar stå hela risken i projekten.
Affärsidéerna som baseras på grön el till energiprojekt som hybrit, vätgas till bränsleceller i fordon samt syntetiska bränslen och kemikalier med flera vilar på bräcklig grund. Liksom ny kärnkraft måste den långsiktiga affären grundas på någorlunda förutsägbara affärsvillkor och konkurrenskraft mot alternativen.
Att sälja el till hushåll och företag borde därvidlag inte vara en riskabel affär, men det är klart att när elpriserna skjuter i höjden så söker kunderna naturligtvis alternativ och effektiviserar sin elanvändning med alla till buds stående medel. En elmarknad i obalans, som den vi lever med sedan några år tillbaka, skapar en betydande osäkerhet både angående leveranssäkerhet och prisutveckling/-fluktuationer. Effektbrist när efterfrågan är som störst under vinterhalvåret gör att priserna stiger och att södra Sverige, även vid export av svensk el, importerar höga elpriser från Danmark och Tyskland (Baltikum) vilka kan skena om effektbristen riskerar bli regional och lokal.
Att vi i Sverige accepterar den snedvridning av konkurrensen och hushållens kostnader som införandet av elprisområden har inneburit är både upprörande och ytterst förvånande. När uttalade sig Jan-Olof Jacke, VD för Svenskt näringsliv senast i denna fråga? Men när Vattenfall stoppar ett vindkraftprojekt då blir han orolig och uttalar sig om att det är olyckligt när projekt stoppas. Företagarna samt Småföretagarnas riksförbund ställer frågor och uttalar sig om att läget med elprisskillnaderna är bekymmersamt, men driver ingen opinion för att få till en förändring. Är detta ointresse kopplat till att problemet främst rör Sydsverige och knappast alls Stockholm (Göteborg, Mellansverige eller Norrland)?
I första hand borde man driva frågan om att flytta gränsen mellan elprisområde 3 och 4 till att ligga norr om en linje Ringhals – Simpevarp. Ryt till och kräv förändring!
I andra hand borde man driva frågan att slå ihop elprisområde 3 och 4 alternativt flytta gränsen så som föreslås från 2027, men göra det snarast. Ryt till och kräv förändring!
Ett tredje alternativ vore att gå på Tysklands linje och skrota (de har aldrig infört) indelningen i elprisområden helt och hållet.
Åter till de gröna projekten. Energiprojekt ska föregås av förstudier, förprojektering och projektering innan ett byggbeslut fattas. När ett byggbeslut fattas bör vi kunna förutsätta att projektet uppfyller några viktiga övergripande kriterier.
- Projektet är miljö- och klimatmässigt önskvärt och kan med rimlig sannolikhet ge de effekter i exempelvis utsläppsminskningar och liknande som förutspås
- Projektet baseras på kommersiellt tillgänglig teknik – handlas upp i konkurrens
- Projektet baseras på en rimlig ekonomisk risk (kalkyl) och en hållbar affärsmodell
- Projektet är etiskt och moraliskt försvarbart på lång sikt
- Flera….?
Visionärer och entreprenörer som är villiga att ta stora projektrisker ska göra det med egna pengar för då hade aldrig kategorierna 1-3 hoppats över eller behandlats så översiktligt och slarvigt som ofta är fallet när projekten garanteras ekonomiskt av staten eller någon annan. Vi borde ha lärt något av projekt som Nordstream 1 och 2 som grundades på kriterierna 2 och 3, men där varken affärsmodellen eller leverantören/samarbetspartnern (Gazprom) visade sig hållbara över tid. Istället för att försöka ersätta naturgasen i energisystemen med hållbara alternativ (efter Rysslands intåg i Ukraina) dvs beakta punkten 1 så har en mängd projekt med att bygga LNG-terminaler genomförts i Europa (och USA), för att kunna klara gasförsörjningen med andra leverantörer än Ryssland. Att inte heller dessa energiprojekt uppfyller mer än kanske punkten 2 är ett underbetyg åt de politiker som var och varannan vecka talar sig varma för klimatfrågans lösning.
Användningen av fossila bränslen ökar således fortfarande globalt sett.
Hur mycket kan Sverige som står för ca 1 promille av utsläppen av koldioxid påverka den globala situationen?
Missförstå mig rätt, vi ska naturligtvis göra det vi kan och sopa rent framför vår egen dörr, men ska vi verkligen göra det utan att ta hänsyn till samtliga de kriterier som jag argumenterar för i texten ovan? En god regel är också att ha en samlad prioriteringsordning (ett svenskt helhetsperspektiv) så att rätt projekt görs först och ”det perfekta” inte används för att sänka de rimliga och genomförbara energiprojekten. Vanligt sunt förnuft, öppenhet och anständighet är det som behövs.
