Sydsvenskan ägnar ett helt uppslag åt det intellektuella moras som utspelas inför öppen ridå bland annat i de stater där Trump lovat en återgång till den ekonomi som gjorde USA till en stormakt för drygt 100 år sedan. Att det runnit mycket vatten under broarna sedan dess och att vetenskapen med tydlighet kunnat visa på konsekvenserna för miljön och klimatet av de fossilbränsledrivna ekonomierna som USA, Ryssland, Tyskland, Storbritannien, Kina, Japan, Australien med flera verkar helt ha gått förbi stora delar av det amerikanska folket. Fakta har ersatts med åsikter som passar de särintressen som gynnas av ”business as usual”. Och att olja och fossilgas är ändliga naturresurser som därmed kommer att ta slut någon gång framöver verkar knappast någon bry sig om längre. Här och nu och ohämmad egoism råder. Konsekvenserna av den globala uppvärmningen sopas under mattan med argument som; -Varför ska vi tacka nej till vad Gud har gett oss, oavsett om det är under jord (olja) eller i luften (sol o vind).
Här öppnar sig en avgrund mellan den förhärskande (?) uppfattningen i USA och de kärvande diskussionerna på COP29-mötet i Baku. Den växande gruppen av stollar som nu nomineras till ministrar i Trumps kommande regering kommer att gräva diket än bredare och djupare mellan USA och resten av världen och då inte minst de länder som betecknas som utvecklingsländer. Populisternas populist Donald Trump har nu också engagerat en hugad spekulant till sin efterträdare, Elon Musk, som även om han är född i Sydafrika säkert kommer att betraktas som amerikan när Trump faller för åldersstrecket. Huga.
