Trumps inträde i den globala klimatpolitiken har gjort att de senaste månaderna präglats av en återgång och att vi kommer allt längre ifrån att nå de mål som vi satt upp för utsläppen av växthusgaser/koldioxid.
Den svenska regeringens politik har även gjort att Sverige backar på området, men hur ser den globala energimixen ut egentligen? Världens länder struntar uppenbarligen i de globala avtalen och målen och vi som står för mindre än 1 promille av de globala utsläppen av koldioxid/växthusgaser slår knut på oss för att rädda världen. Naivt och faktiskt helt meningslöst så länge inte de stora utsläpparna USA, Kina, Ryssland med flera tar krafttag och minskar sina utsläpp rejält. De flesta större länder ökar hela tiden sina utsläpp eftersom den globala affärsmodellen bygger rå kapitalism, där utveckling premieras i form av tillväxt och konkurrenskraft dvs lägst kostnader för arbetskraft samt rå- och insatsvaror oavsett om dessa är ändliga eller ej.
Dubbelmoral, mycket snack och ingen verkstad samt greenwashing och andra fula tag borgar för att det i sak händer väldigt lite på området. Detta innebär att det successivt kommer att bli blötare, blåsigare och att konsekvenserna av den globala uppvärmningen blir allt kostsammare och svårare att hantera.
Se nedan, det är väl inte konstigt att vi är många som misströstar när det ser ut som det gör.
Den världsdel där andelen fossila bränslen är minst är Central- och Sydamerika som är bäst i klassen med ”endast” 68% fossila bränslen.
Som individer ser vi kanske likt Børge mest till de uppenbara konsekvenserna för oss själva.
Mer på kontot dubbelmoral.
