Solenergi, energieffektivisering och -återvinning är tidens melodi. Frågor som vi aktivt diskuterar på daglig basis och ibland tar från ord och idéer till handling. Tyvärr är det i ett globalt perspektiv inte mycket bevänt med förändringsviljan och handlingskraften. Insikten finns troligtvis, men argumenten för att fortsätta enligt den kristna världens elfte, tolfte och trettonde budord är starka, för så har vi alltid gjort, så har vi aldrig gjort eller det har vi provat och det blev för dyrt eller fungerade inte. De här argumenten verkar nästan alltid vara starkare än argumenten för förändring, för hur kan det annars vara så att den globala användningen av fossila bränslen fortfarande växer 36 år efter Montreal-protokollet, 20-25 år efter Kyoto-protokollet samt 8 år efter Parisavtalet.
Fjärrvärmen som i stort är en nordisk företeelse är i flera avseende ett viktigt exempel på effektiv energiomvandling och bidrar dessutom i ett bredare perspektiv genom att tillvarata ett flertal återvinningsmöjligheter i vårt moderna samhälle. Malmö har haft fjärrvärme sedan 1950-talet, och återvinner idag energi från industrier, avfall och avloppsvatten. Produktionssystemet är dock delvis föråldrat och i stort behov av förnyelse främst för att ersätta den gas- och olje-eldning som förvånande nog finns kvar 2023. Det behövs nya kraftvärmeanläggningar som istället för fossila bränslen försörjs med brännbart avfall och biobränslen. Fjärrvärmen i kombination med den nya tidens elvärme dvs olika varianter av värmepumpar utgör tillsammans med ved-/pelletseldning dagens övergripande system för uppvärmning i Sverige. Hela den del som drivs av el kan i princip försörjas med svensk fossilfri eller förnybar el och fjärrvärmen kan dessutom bidra med en till stor del fossilfri elproduktion genom kraftvärmen. För fjärrvärmen är dessutom graden av nyttiggörande hög eftersom värmeförlusterna bara är ca 20-25% sett till hela förädlingskedjan från bränsle till uppvärmd lokal.
När jag tog en lunchpromenad i den fantastiska staden Malmö idag (6 april) så njöt jag i fulla drag i det kylslagna men soliga vädret som gjort att staden är full av soldyrkande malmöbor och allehanda turister som bidrar till att alla uteserveringar är proppfulla med folk. Den svenska kronans fall gör att vår-turisterna anländer i en strid ström och jag hör under min promenad minst lika mycket engelska, danska, spanska, italienska som svenska, skånska och malmöitiska. Den mänskliga energin är således på topp, vilket tyvärr inte kan sägas om Malmös elförsörjning längre. Så sent som i december och januari var det risk för effektbrist och roterande bortkoppling av elkunder i Malmö, vilket import-el från Danmark löste enligt Svenska Kraftnäts utvärdering av effektsituationen under den gångna vintern i prisområde 4. Eftersom SE4 sedan 2005 saknar annan planerbar kraftproduktion än Öresundsverket som stängdes 2019/2020 vore det önskvärt att anläggningen återstartades för att eliminera denna anomali i vår lokala energiförsörjning. SvK tycker det är för dyrt och förlitar sig hellre på dansk elproduktion.
El- och gaspriserna har dock sjunkit den senaste tiden och det är snart bara min gamle kollega (och hans följare) som likt en nutida Don Quixote för ett flerfrontskrig för lägre elpriser i södra Sverige. Vi är många som hoppas att han lyckas, men precis som med målen runt den globala uppvärmningen blir det mest snack och för lite verkstad i spåren av en till synes framgångsrik opinionsbildning.
Malmös förnyelse har i hög grad inneburit massor med nya byggnader för universitet, kontor, butiker och bostäder i centrala lägen, som alla (liksom i de flesta andra svenska städer) har det gemensamt att de utrustats med enorma glasytor till stor glädje för energibolagen. När det är kallt och mulet får värme tillföras/ledas till byggnaderna och när det är soligt (och varmt) måste värmen ledas bort och luften kylas av. På vår och höst när det är soligt, men låga temperaturer och kanske lite blåsigt, så jobbar de smarta tekniska systemen för el, värme, kyla och ventilation tillsammans (eller snarare mot varandra), vilket ökar energinotan än mer. Jag rekommenderar därför alla fastighetsägare att byta till smarta fönster snarast dock senast när det ändå är dags för fönsterbyte, läs mer på www.chromogenics.se och https://www.cbsnews.com/news/smart-windows-energy-saving-climate-change/?intcid=CNM-00-10abd1h.
Smarta fönster skulle göra stor skillnad i en stad som Malmö och även i Sverige är alla energibesparingar och all energieffektivisering av godo. Den bästa kilowattimmen är fortfarande den som du inte använder.
Betänk samtidigt hur det är i alla storstäder runt om i världen som exempelvis i USA och i Asien med heta soliga somrar (året runt) och enorma behov av komfortkyla i snart sagt alla byggnader. Elproduktionen i USA och Asien domineras av gas-, olje- och kolkondensanläggningar. Anläggningar som använder de sämsta bränslen (högvärdig men ändlig energi) som går att uppbringa och som kan stoltsera med verkningsgrader runt 30%. Med andra ord blir så lite som 30% av bränsle-energin el som kan överföras och distribueras ut på nätet för att efter ytterligare förluster nå alla de ineffektiva kylmaskiner som finns i snart sagt alla rum i de här städerna. I slutändan blir oftast så lite som 10% ”nyttiggjort” i slutändan. Nyttiggjort till ett behov som till stor del skulle kunna elimineras. Vilket fruktansvärt slöseri och dessutom med ett enormt negativt bidrag till den globala uppvärmningen.
För några år sedan tillbringade jag en vecka i Kuala Lumpur, Malaysias huvudstad. En fantastisk stad på många sätt, men också ett avskräckande exempel ur miljö- och klimatsynpunkt.
Trafiken var enorm och den stod mestadels stilla och spydde ut sina avgaser i enorma mängder. Elfordon eller laddhybrider lyste med sin frånvaro och lika gott är nog det eftersom elproduktionen till allra största del baseras på förbränning av fossila bränslen som kol, olja och gas.
Plastavfall och allehanda avskräde, som fyllde både trottoarer och gator, leddes via rännstenarna till dräneringskanaler vilka tömdes i floden vid de skyfallsliknande regn som är vanliga här, för vidare transport ut i Stilla havet. Ett hav som numera är så fullt av plast att det i sig är ett enormt miljöproblem.
Bara på vårt hotellrum var två kylmaskiner installerade, vilket indikerar hur enormt många komfortkyla-anläggningar som behövs bara till de stora hotellen i staden. Sedan behövs det till alla kontor, butiker med mera. En energisituation som kommer att leda till en katastrof om ingenting görs. Och det väldigt snabbt. Malaysia är också en stor producent av palmolja, vilket gjort att man skövlat stora delar av sin regnskog och ersatt dessa med palm-plantager. Under inflygningen till stadens flygplatser kan resenärerna studera mil efter mil av dessa planteringar.
Malaysierna är dock ett mycket vänligt och trevligt folk som tålmodigt väntar i bilkön på att i snigelfart ta sig framåt på sina moppar och i sina bilar.
Det finns få patentlösningar som löser miljö- och klimatproblemen oavsett våra olika förutsättningar. Att elektrifiera i högt tempo när elproduktionen varken är fossilfri eller förnybar är ingen bra lösning. Då är biodrivmedel att föredra. Att Sverige, Norge och Finland snart är de enda länderna i norra Europa som har en rimlig andel planerbar fossilfri kraftproduktion får inte innebära att ”alla andra” i vårt närområde besinningslöst bygger ut väderberoende kraft och förlitar sig på vår elexport för att balansera sina system. Det är ingen tillfällighet att EU jobbar för ytterligare kablar söderut från våra länder. Vi är således redan på god väg i denna riktning och som ”tack” importerar vi i perioder grannländernas höga elpriser.
Att låta det perfekta konsekvent bli de goda lösningarnas fiende är lika lite som att kasta klimatpolitiken över bord något vi faktiskt inte har tid eller råd med i den nuvarande situationen. Att sänka skatterna och momsen på energi borde vi göra istället för att diskutera sänkt reduktionsplikt som nu är aktuellt. Att sänka skatten och momsen mer på förnybar eller fossilfri energi än på fossil dito borde vara självklart för varje ansvarskännande politiker, oavsett om det är i samklang med EU:s regelverk eller inte. Att inte nyttja alla tillgängliga och smarta möjligheter till att begränsa den globala uppvärmningen är i högsta grad ansvarslöst. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något och viktigt är att utvecklingen går åt rätt håll överallt på vårt klot.
Problemet är att för många av oss inte gör något alls och bara fortsätter som vi alltid gjort.
Är jag då fortfarande optimistisk om vår förmåga att hantera klimatfrågan? Nja, kanske har optimismen dämpats något sedan den 24 februari i fjol, för även om några av världens stora fossilbränsle-användare fått upp ögonen för att fossilgasen är en återvändsgränd, så ökar å andra sidan länder som Indien, Ryssland och Kina fortfarande sin användning av fossila bränslen, vilket är djupt oroande.
