2020-04-25/PO Lindholm

CORONA, KLIMATET OCH DEN FOSSILA EKONOMIN.

Det blir alltmer uppenbart att den gamla fossila ekonomin konsekvent vinner på bekostnad av klimatet. I så gott som alla prioriteringar mellan tillväxt, arbetstillfällen och klimatet så vinner de två förstnämnda trots regeringars och företags enträgna deklarationer om att vi måste minska våra klimatutsläpp. Tänk om Preem och regeringen istället gått samman och hjälpts åt att göra en skarp omställning från en industriverksamhet baserad på fossil olja till förnybara drivmedel istället och på så sätt prioriterat hållbar tillväxt, arbetstillfällen och klimatet på ett och samma bräde. Vi måste tillsammans hitta drivkrafterna och ekonomin i ett hållbart samhälle utan att ställa människors basala intressen mot varandra.

Var finns visionerna och viljan att göra skillnad långsiktigt? Ord måste följas av handling som leder till en hållbar ordning. Nu ekar tyvärr plakatpolitiken tom och innehållslös och eftergifterna till regeringspartners och regeringsunderlaget blir successivt allt kostsammare och svårare att försvara. Den s k oppositionen gläfser på som en visionslös kopia av övriga partier och i horisonten synes ingen ljusning, ingen ny kraft som med trovärdighet kan förmodas vända utvecklingen. Alla krafter med makt att påverka i samhället och i världen verkar tro att det går att lura allmänheten i all framtid och prioriterar konsekvent sina egna särintressen. Särintressen som tar sig uttryck som rå ekonomisk tillväxt, att bli omvald eller att fortsatt vara en vinnare i det chicken-race som den globala konkurrensen skapar. Det stora flertalet av oss betraktar denna galenskap och känner maktlöshet och är, ur ett humanistiskt och demokratiskt perspektiv, förlorarna i denna utveckling. Eller avveckling?

Jonas Gren, beskriver i en artikel i SDS detta dilemma på ett ganska intressant sätt som en kamp mellan den gamla och nya ordningen.

”Och eftersom vi lever i en tragedi, kommer det att sluta dåligt, oavsett vem som vinner. Varför? För att det saknas en plan för hur omställningen ska gå till på ett rättvist, genomtänkt och mänskligt sätt. Rävsaxen slår igen och folk ställs mot folk. Hårt arbetande människor i Lysekil med huslån och familj ser sin försörjning hotad. Klimatengagerade som värnar om framtiden för sin planet känner desperation. Och bägge parter har, så som världen är funtad, rätt att vara arga.

Det är inget mindre än en social, ekonomisk och politisk katastrof att människor som delar samma himlakropp i Vintergatan ställs mot varann, när det är företag och regeringar som har den egentliga makten.”

Han avslutar sin artikel; ”Till Preems ledning och regeringen: ni har bollen. Gör något vettigt av situationen. Ställ inte människor emot varann.”

På den globala arenan far den senaste tidens farsot över världen likt en hal ål som ska infångas och rökas ut, och vad det verkar idag så är första ålakung i det här avseendet Xi Jinping eftersom restriktionerna nu så sakteliga är på väg att släppas i provinsen Hubei där utbrottet startade. Hela Italien är i karantän och resten av Europa och världen gör sitt bästa för att återfå kontrollen och begränsa virusets spridning. Massvis med event och evenemang ställs in, skjuts upp eller genomförs utan publik. Oljepriset har fallit som en sten och det är en tydlig effekt av den ”gamla ordningen” och marknadslagarna om tillgång och efterfrågan. Plakatpolitiken angående klimatfrågan kläs i sammanhanget av ganska brutalt eftersom den fossila oljan är motorn i de stora ekonomierna och när industrier i Kina m fl länder stängs ner så minskar också efterfrågan på fossil olja dramatiskt.
Minskad efterfrågan möts med lägre pris i ett försök att hålla uppe efterfrågan och när Ryssland dessutom vägrar att minska sitt utflöde på världsmarknaden så blir effekterna än mer påtagliga. Det skulle förvåna mig om det på regeringarnas och oljebolagens bord i de stora och eller oljeproducerande länderna finns plats för klimatfrågan i den rådande situationen. Efterfrågan viker, intäkterna rasar och reflexmässigt försöker de snabbt få ordning på det här viruset. Det här är nog de frågor som kommer att dominera deras agendor det närmaste året eller åren, knappast klimatfrågan eller vad tror du?

I världens tidigare största demokrati är fossiloljeberoendet betydande. Donald Trump avfärdar corona-viruset och riskerna för pandemi, som något som kommer att ”gå över”. Det hoppas han säkerligen dels för deras ekonomi och dels för att han eventuellt förstår att 80-90% av hans undersåtar, legala och illegala, varken har tillgång till kvalificerad sjukvård och provtagning eller kan vara hemma från sina 2-3 jobb i självvald karantän ens i två veckor.
Det är dessutom osäkert hur stor del av befolkningen som den seriösa informationen om corona-situationen når i ett land där media och sociala media översvämmas av fake news och f n domineras av demokraternas primärvalskampanjer inför presidentvalet i höst. Kloka medicinare varnade igår på nyheterna för att åka till USA, vilket nog är ett klokt råd tills situationen klarnat där borta. Det är ironiskt att ett totalitärt system som Kinas liksom en totalförvirrad och ego-trippad nation som Italien verkar klara den här utmaningen bättre än USA, men så är det nog. 

Det blir intressant att följa utvecklingen under de kommande veckorna och månaderna, och inte minst för klimatets skull så får vi hoppas att allt snart återgår till det normala. Eller inte?

***

En hel del är kanske i någon mening bättre idag än för tre år sedan, men i mångt och mycket sitter mänskligheten fast i den världsordning som gällt de senaste tvåhundra åren även om Putin och Xi Jinping görs sitt bästa för att förändra denna.
Preem och den dåvarande regeringen hittade en väg framåt och företaget har sedan dess gett sig ut på en betydande förändringsresa som du kan läsa mer om på; https://www.preem.se/en-battre-resa/.

Trots all kritik mot Anders Tegnell och Folkhälsomyndigheten visade det sig att Sveriges strategi var den som bäst hanterade pandemin och samhällsekonomin. Total nedstängning gav inte de effekter som förespeglades och skillnaderna mot länder som till synes klarade sig bättre än Sverige visar sig vid utvärderingen bero på skillnader i redovisningen av dödsfall och överdödlighetstal. Som vanligt gjorde Sverige det svårt för sig statistiskt och redovisade snart sagt alla dödsfall där den drabbade också var smittad av covid, som att covid var dödsorsaken. Danskar och norrmän gjorde annorlunda, vilket gjorde jämförelser mellan länderna ytterst förvirrande. Vaccin, bättre testning och rutiner har gjort att vi numera har s k flockimmunitet och om några år kommer att ha vaccin mot allehanda influensor och förkylningar inklusive olika covid-varianter.

När det gäller klimatfrågan är det fortfarande mycket snack och ingen verkstad. Varför skulle annars den globala användningen av fossila bränslen fortsätta öka? Ställer Tyskland om till annat än fossila bränslen i spåren av Putins angreppskrig på Ukraina? Nej, de stänger sina sista kärnkraftverk, öppnar några brunkolsverk och köper helt enkelt bara naturgas från andra leverantörer än Gazprom och Ryssland. Deras klimatmål har i skenet av Energiwende och Rysslands kollaps som leverantör av olja och gas visat sig vara ett rent skämt. Kina, Ryssland, Indien och de flesta av tigerekonomierna är dessutom fast i ett svårt beroende av fossila bränslen och kommer så att vara under många år framöver. När deras ekonomier tar fart och växer igen så ökar också deras fossila CO2-utsläpp och det korta hack vi kan se i kurvorna under pandemin har ätits upp med blixtens hastighet.

https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Miljo/Utslapp-internationellt/Koldioxid-per-capita/

Sverige har säkert en del att skämmas för vid olika internationella jämförelser, men det gäller definitivt inte i klimatfrågan eller hanteringen av pandemin. När det gäller klimatet så står Sverige för någon promille av de globala utsläppen av koldioxid och jobbar oförtrutet vidare för att sänka utsläppen ytterligare, trots den nuvarande regeringens inkompetens och oförmåga på klimatområdet.

Vad tror du? Kan vi vända utvecklingen och skapa en hållbar värld? Hjälper det globalt om vi tar i ”så vi kräks” med de promillen av CO2-utsläpp vi faktiskt kan påverka, så länge de stora och mäktiga länderna bara snackar…..