Kristersson och Sabuni har enats i stöd för ny kärnkraft och föreslår som en första åtgärd att den svenska lagstiftningen runt kärnkraften i allmänhet och ny (fjärde generationens) kärnkraft i synnerhet uppdateras. Det är en klok tanke och i skenet av klimatfrågan så tror jag varken vi eller världen i övrigt klarar en långsiktig klimatvänlig energiförsörjning utan att använda kärnkraft.
Alternativen till kärnkraft i en hållbar produktionsmix är få och definitivt sämre sett ur ett helhetsperspektiv. Den väg vi slog in på för ett antal år sedan i Sverige har skapat ett kraftsystem som är på god väg att bli dysfunktionellt och skulle vindkraften fortsätta växa på samma sätt som de senaste tio åren kommer det att bli stora negativa konsekvenser för elförsörjningen. Sämre leveranssäkerhet och högre samt kraftigt volatila priser. Fortsätter vi dessutom att urholka den styrbara delen av kraftproduktionen kommer problemen att förvärras.
Nu är väl emellertid inte risken att det byggs särskilt mycket ny elproduktion med rådande prognoser för systemprisutvecklingen och skulle stöden tas bort är väl sannolikheten nästan noll för detta. Risken för att välfungerande och säker kärnkraft avvecklas i förtid är definitivt större och skulle få allvarliga konsekvenser för det svenska kraftsystemet både ur effekt- och klimatsynpunkt. Kristerssons och Sabunis förslag kan möjligtvis bidra till att lösa Sveriges långsiktiga energi- och effektproblem, men dagens situation verkar även de underskatta liksom energiministern och regeringen. Det är sant att det är bra om el kan produceras när den behövs och där den behövs, men om inte politiker och beslutsfattare tar till sig fakta om effekt- och kapacitetsproblematiken i det svenska systemet är risken uppenbar att vi fortsätter utför på ett redan sluttande plan. Ny kärnkraft löser nämligen inte de problem vi redan har i det svenska kraftsystemet.
Det hade varit uppfriskande om Kristersson och Sabuni också pekat på det faktum att dagens kraftsystem inte kräver mer eller mindre elproduktion de närmaste fem tio åren utan det är investeringar i överförings- och distributionsnäten som måste prioriteras. Så utred gärna förutsättningarna för ny kärnkraft, men skapa inte ytterligare låsningar i den svenska energipolitiken baserat på denna ståndpunkt. Försök istället luckra upp dagens låsningar och varakonstruktiva.
En hållbar energipolitik bör (?) alla partier kunna enas om, men det bygger på att låsningarna mot bibehållen kärnkraft liksom låsningarna för att vi ska bygga ut den storskaliga vindkraften i Norrland ännu mer, kan lösas upp. Det måste sägas även om varken Miljöpartiet eller Naturskyddsföreningen håller med; vi behöver inte mer storskalig vindkraft i norra Sverige! Överhuvudtaget så skapar all storskalig ej styrbar elproduktion problem i kraftförsörjningen om denna inte kan balanseras med reglerkraft typ vattenkraft eller gigantiska batteriparker för att effekten ska finnas när den behövs.
Till detta behövs också tillräcklig kapacitet i överförings- och distributionsnäten för att elen ska nå dit där den behövs och i Sverige är begränsningarna till och inom delar av södra Sverige ganska betydande, vilket får så tokiga konsekvenser som att det blir lönsamt att köra oljekondens i Karlshamn mitt i sommaren. För mycket produktion i norr ger elpris på 15-20 öre/kWh medan priset i södra Sverige landar runt 80-85 öre/kWh pga otillräcklig produktion. Allt sammantaget tydliga signaler om att något inte står rätt till och att i den mån ny elproduktion ska tillföras systemet så är det i söder som behoven finns. Ett bättre alternativ är emellertid att öka överföringsförmågan av el från norr till söder och eliminera de kapacitetsbegränsningar som redan ställer till det rejält för industrier och företag i söder och den styrbara kraftproduktionen i norr. De subventioner som ges till elproduktion idag borde omdirigeras och istället gå till förstärkningar i överförings- och distributionsnäten.
Att enskilda politiker fortfarande uttrycker sig i termer om att ”de inte är oroliga så länge vi är nettoexportör av el”, är svårt att förstå. Det är emellertid lätt att förstå att de som uttrycker sig på det viset, inte har förstått hur läget i vårt svenska kraftsystem faktiskt är, och att problemen kan riskera att förvärras framöver. När behovet är stort och oavsett hur mycket det blåser så försörjs södra Sverige med en stor andel importerad el från våra grannländer, kraftproduktion som dessvärre är betydligt sämre än den svenska, inte minst ur klimatsynpunkt.
Det är inte bra för någon varken företag, kunder eller klimatet.
