Det är fler än jag som funderar på framtiden och vilka vägar vi ska ta med energisystemet, nationellt, regionalt och lokalt. Att möjligheterna är stora och att mångfald i lösningar är smartare än den enfald som det vore att ”bara” fortsätta bygga ut den storskaliga vindkraften i norr (eller i haven runt våra kuster). Eller för den delen att investera i en massiv elektrifiering av transportsektorn utan att integrera vätgasen och bränslecellstekniken i denna strategi.
Enfald är dumhet. Mångfald är smart.
Öresundskrafts ledning drar i dagens SDS (25/9) en lans för kraftvärmen och föreslår bl a en effektkommission för Skåne, vilket förefaller vara en god idé i rådande läge.
Lars Olsson skriver på Second Opinion under rubriken ”Bygg nytt elsystem underifrån”, ”Elnätet har blivit energiomställningens flaskhals. Endast ny decentraliserad energiproduktion kan rädda stamnätet genom elektrifieringen, menar Lars Olsson. – En strategi för förnybar vätgas ger oss en ny chans att bygga upp ett lokalt baserat energisystem”
Det känns som att vi börjar närma oss ett ramverk där de övergripande strategierna skulle kunna vara:
att bibehålla och delvis utveckla nuvarande kraftvärme, kärnkraft och vattenkraft,
att pausa (vilket rådande elprisprognoser borde göra per automatik) utbyggnaderna av storskalig vindkraft,
att öka kapaciteten i överföringsnäten från norr till söder och fullfölja de regionala och lokala planerna för att förstärka näten samt,
att utveckla modellerna för decentraliserad energiproduktion som också omfattar biodrivmedlen, vätgas och syntetiska bränslen producerade med el från förnybara (fossilfria) bränslen och teknik.
Den lokala integrationen av ökade resurser för energilagring och solcellsteknik i byggnader lär fortgå och kan ge goda tillskott, inte minst till energieffektiviseringen, men har även potential att bidra till att kapa effekttoppar.
Klimatomställningen blir inte av om vi låter alla särintressens blommor blomma för en sådan strategi har varken Sverige eller klimatet råd med. Vi måste också släppa tankarna på att det går att klara omställningen till en 100% förnybar elförsörjning till 2040-2045. Det målet innebär att vi riskerar gå bort oss totalt med förödande konsekvenser både för klimatomställningen och kraftsystemet. Det handlar istället om att lyckas ställa om till ett fossilfritt energisystem 2045, vilket är möjligt att nå med rätt strategier som också beaktar en fungerande helhet.
Då kan vi lösa klimatomställningen utan att kraftsystemet eller landets konkurrenskraft och ekonomi går åt skogen.
