För några veckor sedan skrev jag en artikel med rubriken ”Vems är ansvaret?” och den handlade bland annat om Sveriges roll i klimatomställningen och att vi är ”musen som ryter” i detta avseende. Det vi gör spelar överhuvudtaget ingen roll, men att alarmism och kommunikation om ”klimatkrisen” är relevant globalt och regionalt exempelvis i Europa, men knappast nationellt dvs i Sverige eller för den delen lokalt där vi bor och lever våra liv.

Larmen om att utsläppen av klimatpåverkande gaser fortsätter att öka globalt, har duggat tätt den senaste tiden. IEA kunde också, föga överraskande, för några veckor sedan redovisa att produktionen av fossila bränslen ökar i världen och att denna produktion beräknas nå sitt max tidigast 2026. Så den fortsätter öka och då är det knappast konstigt att koldioxidutsläppen också fortsätter att öka.

Och även vi ska naturligtvis fortsätta begränsa och minska våra utsläpp av klimatgaser och användningen av fossila bränslen som kol och olja. I detta avseende handlar problematiken främst om industrin och transportsektorn. Alla våra åtgärder bör dock värderas ur ett helhetsperspektiv där miljö, klimat, teknik och ekonomi utgör en enhet och suboptimeringar kan undvikas. Vi har lite av ett lyxproblem i ett globalt perspektiv eftersom vi på det stora hela redan har ett fossilfritt och väl fungerande energi- och kraftsystem, vilket innebär att vi kontrollerat och utan allt för mycket drama kan fortsätta att minska vår andel av de globala klimatpåverkande gaserna framöver. Minska från den promille av de globala utsläppen vi står för idag. Paradoxala stolleprov som att stänga kärnkraft och satsa på massiv ökning av el-/batteridrift i alla fordon är kontraproduktivt och visar på bara på behovet av att visa handlingskraft med utgångspunkt i bristande insikt om hur energi- och kraftsystemet hänger ihop och fungerar.

Detta är mycket svårare för många andra och de stora länderna som Kina, USA, Tyskland m fl, vilket säkert påverkar det faktum att de säger en sak;

– vi är mycket oroade över klimatet.

och gör en annan;

-vi ska stänga ner vår kärnkraft 2022 och fossila kraftproduktion till 2038 samt bygga ut vindkraften i högt tempo. (Tyskland – Energiwende)

samt beslutar om en tredje;

-vi beslutar att öka vår användning av naturgas rejält och bygger i snabb takt både pipelines och terminaler för att ta emot och lagra flytande naturgas för att annars klarar vi inte att försörja våra företag och medborgare med el och energi.

http://Fossilgas hotar EU/s klimatmål – 210409 SDS

Att vi i Sverige och i detta globala perspektiv å ena sidan ägnar oss åt alarmism och stressar fram dåliga lösningar som både föröder vårt kraftsystem och skapar nya miljöproblem under parollen mer förnybart åt Sverige är faktiskt ganska obegåvat och innebär betydande suboptimeringar. Att vi å andra missar stora affärsmöjligheter eftersom vi inte använder våra unika förutsättningar och bygger vidare på ett redan fossilfritt energi- och kraftsystem är inget annat än oklokt. Och kommer på sikt att bli fruktansvärt dyrt. Så stanna upp, skaka om och satsa på samhällsnytta isf egennytta och särintressen. Och framförallt; världen har bråttom och vi måste hjälpa till, men då hjälper inte bråkdelar av en droppe i havet. Vårt uppdrag är att bygga ett hållbart samhälle i Sverige för kommande generationer. Här är vi på god väg baserat på de beslut vi fattat under de senaste hundra åren. Om vi skapar rådrum och besinnar oss så kan vi hitta de lösningar som gör oss helt fossilfria på 10-20 års sikt. Och på längre sikt öka andelen förnybart om vi inte bygger fast oss i dåliga lösningar idag och under de närmaste åren. Batteridrift i alla vägfordon är en dålig idé. Mer vindkraft är också en dåligt idé. Det senare gäller i synnerhet havsbaserad vindkraft. Biodrivmedel, vätgas, bränsleceller och effektkrav på all elproduktion är vägen framåt. Samt att bygga bort begränsningarna i landets kraftöverföring och distribution av el. Allt för ett hållbart samhälle.