Media kritiserar på goda grunder det faktum att miljöbonus betalas till stora tunga SUV-ar och ställde i veckan frågor till Isabella Lövin om detta. Diskussionen gick från att handla om just detta till hetsiga propåer om man egentligen skulle kunna köpa en SUV överhuvudtaget och slutade med att reportern ställde frågan om det inte vore mycket bättre om alla körde en liten elbil.
Svaret på den frågan beror i hög grad på var du bor, jobbar och vilka transportalternativ som löser dina behov, säkert, komfortabelt och effektivt.
När medias rättmätiga granskning av olika företeelser i samhället mynnar ut i platta, okunniga och generella resonemang som i det här fallet, tappar granskningen rejält i trovärdighet. Tråkigt, för visst är det väl dumt att tunga SUV-ar får miljöbonus bara för att de är utrustade med batterier och kan köras en kort sträcka med eldrift? Mer än 90% kör de i praktiken på fossil bensin (eftersom biobensin inte erbjuds på macken) och det är klart att en tung bil drar mer bränsle än en lätt. En av de populära modellerna är Volvo XC90 som i praktiken kan köras 25 km på en laddning med el och när bensinmotorn tar vid så är förbrukningen ca 1 liter per mil. Inte ens min första bil, en Volvo PV med B16-motor från 1960 drack så mycket bensin som denna toppmoderna bil gör.
Tungt ja visst, så för det första borde tyngre fordon betala mer vägtrafikskatt än lätta eftersom de sliter hårdare på våra vägar. För det andra så borde den som kör mycket betala för det jämfört med den som kör lite, vilket en kilometerskatt skulle hantera. För det tredje så borde den som väljer att köra en bil med förbränningsmotor kunna välja biodrivmedel på macken och på så sätt minimera den koldioxidskatt som hen betalar på fossil bensin och diesel. För det fjärde borde biltillverkarna erbjuda produkter som är anpassade till köparnas behov, och som de har råd med, snarare än de regler som gäller just för tillfället. Som det är nu är det bara tjänstebilsmarknaden som prioriteras, snarare av näringspolitiska skäl än för miljön eller klimatet.
De som sammantaget borde betala mest är självklart den som kör en tung bil som dricker mycket (fossil) bensin eller diesel, som dessutom kör mycket och därmed har en lång årlig körsträcka.
Dumt ja visst, eftersom incitament, regler, skatter och avgifter styr fel och att biltillverkarna och olika särintressen närmast manipulativt utnyttjar de regelverk som finns. Jag äger själv en Volvo XC60 (SUV) som drivs med diesel, ett bilval som helt och hållet styrdes av mina behov av bil. Jag betalar högre skatt enligt bonus malus för bilen eftersom den är av årsmodell 2019 och uttagen efter 1 juli 2018. Bilen dricker strax under 0,6 l/mil och är utrustad med partikelfilter, katalysator och urea-insprutning för att minimera kväveoxidutsläppen (Euro 6). Ur samhällets synvinkel är jag härmed en medborgare som betalar ordentligt med skatt för vår gemensamma välfärd trots att jag inte röker och är måttlig med alkohol.
Stollediskussionerna om att förbjuda både det ena och det andra fortgår liksom kommunikationen för att generera en utbredd känsla av klimatskam. Det handlar om att förbjuda bilar med förbränningsmotorer, fossila bränslen etc samt att äta och klä sig klimatsmart, vilket i förlängningen kanske kommer att aktualisera krav på ett förbud mot kor och annan boskap. Skam och dåligt samvete är ingen konstruktiv väg till ett bättre samhälle. Jag tror inte heller att förbud är vägen till ett klimatsmart samhälle bl a för att gå, cykla eller åka kollektivt inte löser mer än delar av de transportbehov som vi har i ett modernt samhälle. Det är också svårt att se att förbudsivrarna skulle generera förslag som löser lands- och glesbygdens transportbehov eller för den delen möter industrins och lantbrukets behov.
Vi får inte glömma att Sverige står för 1 promille av de globala utsläppen av växthusgaser och för att minska dessa ytterligare i avgörande mening är det industrins och transportsektorns användning av fossila bränslen vi borde prioritera. Diskussionen borde därför snarare handla om att underlätta för den svenska allmänheten, industrin, företagen och kommunala verksamheter att göra riktiga val ur ett helhetsperspektiv och för miljön och klimatet.
Elfordon kan lösa en hel del av problemen, men borde vi inte fråga oss varför så få av de tusentals fordon de svenska kommunerna använder dagligen i sina verksamheter, drivs med el? Naturgas/biogas, diesel och bensin/etanol är det som dominerar även här. Inte så konstigt eftersom upphandlingsreglerna styr mot lägsta pris samt att laddinfrastrukturen saknas eller är för dyr och planeringsmässigt krånglig att få på plats.
För privatpersoner som inte har tjänstebil är elbilarna inte ett alternativ eftersom de är för dyra om de har samma funktionalitet, säkerhet och komfort som de bilar vi behöver för att lösa vårt vardagspussel med pendling, skjuts av ungar och fritidsaktiviteter. Hur länge ska vi vänta på att kunna tanka biodrivmedel som fungerar i våra befintliga bilar på alla mackar runt om i landet? Kvotpliktsystemet är ett steg i rätt riktning, men hur kan vi få det att gå snabbare?
När det gäller andra klimatbovar så finns det valmöjligheter. Jag kan välja tåg före flyg, i alla fall för inrikes resor, i avvaktan på elflyg och biodrivmedel för reaplanen. Vi kan handla närodlat och närproducerat för att undvika berest norsk torsk som processats i Kina, kött från Brasilien eller grönsaker från Nya Zeeland. Jag kan laga mat från grunden istället för halvfabrikat eller färdigmat samt vårda och reparera mina skor och kläder och därmed minimera mina inköp av nytt.
Det känns inte som att vi brukar allvar när vi designar styrmedlen för att hjälpa oss själva att välja rätt för miljön och klimatet. Att förstärka de positiva incitamenten för att välja rätt liksom de negativa incitamenten för att välja fel dvs tungt och dumt, borde väl inte vara så svårt?
