Nätverket Svenskt Energiförnuft

Äntligen talar SvK ur skägget och meddelar i en artikel i Dagens Industri att inga nätutbyggnader i världen kommer att lösa obalanserna i det svenska elsystemet. Eftersom ingen planerbar elproduktion kommer att tillföras i elområde 4 under överskådlig tid, så innebär detta att flaskhalsintäkter kommer att fortsätta att ackumuleras och att södra Sverige får leva med 50-150 öre högre elpris än elområde 1 och 2. Sverige accepterar också att el från svensk vattenkraft i perioder slumpas bort till Danmark och andra.

Finns det ingen beslutsfattare som inser det orimliga i att dessa konkurrensvidriga förhållanden tillåts bestå framöver? Ta bort elområdena från den svenska elmarknaden omedelbart. Det enda rimliga alternativet till detta är att kompensera företag och konsumenter i elområde 4 för de merkostnader som indelningen i elområden har inneburit och fortsatt innebär.
Just do it.

Att tillföra (planerbar) elproduktion i elområde 4 vore en välgärning, men med dagens system är det att betrakta som ett systemmässigt självskadebeteende att bygga havsbaserad vindkraft i södra Sverige eftersom ju mer som byggs desto lägre blir elpriserna när det blåser. Och att importen av höga elpriser från kontinenten består, främst vintertid när det inte blåser, och så länge inte elområdena tas bort även innebär att elområde 4 ”offras” som en buffert mot övriga elområden.
Bra med låga elpriser för konsumenter och företag, men inte för den som ska investera (producera). Sedan tillkommer det där med ökad prisvolatilitet, vilket varken är bra för producenter eller elanvändare.

Så sluta driva diverse pseudo-projekt som den processbaserade modell som infördes förra hösten och att stycka upp elavräkningen per 15-minutersperioder istället för tim-avräkning. Vad ska det ge till mig som elanvändare, företagare eller konsument? Nej, ta bort elområdena och gör en saklig granskning av förslaget till ”Sverigepriser” istället för att bara vifta bort dessa som oförenliga med EU:s regelverk.
För det är de ju uppenbarligen inte. I varje fall inte i Tyskland.
Just do it.

Nu innebär kyla och vindstilla väder samt elexporten återigen att vi importerar höga elpriser som pga elområdena främst drabbar södra Sverige. Elpriset i södra Sverige är nu över 2 kr och då reagerar en del politiker och media igen, men ingenting händer i sak som kan lösa eller i vart fall hantera situationen. Norrmännen har i alla fall anständigheten att kompensera de som drabbas hårdast, men någon sådan diskussion märks knappast alls i den svenska diskussionen. I Finland har liksom i Norge en del offensiva åtgärder vidtagits för att mildra konsekvenserna. I Sverige görs ingenting.

I dagens artikel i Sydsvenskan blir det tydligt för alla att den svenska regeringen varken har viljan eller förmågan att göra något åt den ohållbara situationen på elmarknaden. De senaste initiativen på området riskerar snarare att förvärra situationen. Eftersom elområdena förefaller vara här för att stanna så måste takpriser likt de i den norska modellen införas retroaktivt från den 1 oktober 2024.

Svenska Kraftnät och staten tjänar stora pengar på flaskhalsintäkter och elskatt (inklusive moms på denna). Jag anser att detta är upprörande och att tre huvudsakliga åtgärder bör implementeras på dessa områden.

1. Sänk elskatten inklusive momsen på el rejält enligt den finska modellen.
2. Återbetala årligen differensen mellan det ”svenska snittpriset” och snittpriset i elområden där snittet är högre än Sverigesnittet. Betalas med flaskhalsintäkter tills flaskhalsarna byggts bort inom Sveriges gränser.
3. Prioritera investeringar i ökad överföringsförmåga från norr till söder inom rikets gränser. Inte i nya kablar till våra grannländer – reinvesteringar ska naturligtvis göras.
4. Dämpa investeringsivern avseende ”elektrifiering” i transportsektorn med satsningar på biodrivmedel etc. Låt mångfald i lösningar och bränslen ersätta den enfald som råder f n.

De (export-) kablar vi har idag skapar redan tillräckligt med oönskade effekter främst genom import av höga elpriser från kontinenten. Regeringen har redan stoppat en kabel, Hansa Powerbridge, mellan Skåne och Tyskland. En kabel som sannolikt aldrig ska byggas. Den nu diskuterade kabeln Konti-Skan Connect ska ersätta snart uttjänta kablar (2035) och samtidigt öka överföringseffekten från 725 MW till 1000 MW. Tills de nuvarande kablarna släcks ner ökar överföringseffekten rejält mellan elprisområde 3 och Danmark. Denna kabel bör sannolikt byggas, men kapacitet och tidplan bör bli föremål för en djuplodande konsekvensanalys som utgår ifrån rådande nuläge.

För övrigt anser jag att elområdena snarast ska tas bort från den svenska elmarknaden.
Elområdena snedvrider konkurrensen mellan svenska företag baserat på geografiska parametrar som är mycket svåra att påverka för kunderna och diskriminerar elkunderna framförallt i elområde 4 (delvis i elområde 3).

Dags för svenska regeringen att tagga upp. Danskarna ser alltid till sina egna intressen. Norrmän och Finnar har den senaste tiden också börjat göra det. Vad gör vi i Sverige?

Jo, vi ägnar oss åt självskadebeteende och stolleprojekt. Kommer det en vändning snart?

Sannolikt inte, men den kommande veckan kommer väl vågorna i debatten om elpriset i södra Sverige återigen att bli höga i takt med att priset landar mellan 2-3 kr/kWh.
Vad kan då detta bero på?
Precis, det beror exakt som före jul på att det är kallt och vindstilla i norra Europa och att elpriset i elområde 4 sätt av våra sydliga grannar….som har massor med kol och naturgas i sina system.

På tal om naturgas så är det en annan anomali som påverkar elpriset i Sverige. Naturgaspriserna och lagersituationen i Europa påverkar i hög grad elpriserna som vi importerar till elområde 4. Ingen vind och dyr naturgas är det som driver upp våra elpriser trots i princip helt fossilfri svensk elproduktion.

Inget nytt under solen med andra ord. Vi knyter näven i fickan och gnäller lite grand, men fortsätter att acceptera denna anomali, vilket faktiskt är helt otroligt. Klimatet förlorar också, men vem bryr sig?

Världen upplever en klimatkris.

Eskalerande torka, bränder, smältande glaciärer liksom inlandsisar och isarna vid polerna, skyfall och översvämningar är tydliga tecken på detta.

Sverige kämpar på och vi har sänkt våra koldioxidutsläpp sedan 1990 med nästan 40%. Ingen enastående prestation precis och 2023 var utsläppen fortfarande ca 36,6 miljoner ton. Globalt var motsvarande siffra 37 792 miljoner ton. Sveriges andel av de globala utsläppen av koldioxid är således något mindre än en (1) tusendel (promille) av totalen.

Kinas utsläpp är enskilt större än vad ”resten av världen” mäktar med….

30,8% av de totala utsläppen motsvarar 11 640 miljoner ton. Ponera att Sverige som ingår i den här gruppen, helt lyckades eliminera sina utsläpp av koldioxid, då skulle gruppen ”resten av världens” utsläpp minska till 11 640 – 36,6 = 11 603,4 miljoner ton. ”Resten av världen” skulle därmed minska med några bråkdelar av promillen för de globala utsläppen. Nu är det ju inte så utan en del länder ökar sina utsläpp av fossil koldioxid över tid medan andra minskar dem. Slutsatsen blir att Sveriges möjligheter att påverka koldioxidutsläppen totalt sett är försvinnande små oavsett hur höga ambitioner vi har.
Detta är fakta.

Sveriges andel är således försvinnande liten, totalt sett. Vi ska emellertid inte ge upp för det utan fortsätta sträva efter att minska våra utsläpp, vilket förutsätter att svensk industri, jordbruket, företagen och transportsektorn (väg och flyg) radikalt minskar sin användning av fossil diesel, flygfotogen samt bensin. I Sverige har vi snöat in på elektrifiering så snart sagt alla åtgärder bygger på att vi med ekonomi kan öka den fossilfria och förnybara elproduktionen. Vi satsar allt på att förbättra överföringsförmågan i våra nät samt att öka den väderberoende elproduktionen, vilket är en oekonomisk och huvudlös strategi.

Med andra ord en enfaldig strategi och jag föredrar definitivt mångfald före enfald. Så varför inte satsa på mer än en häst och parallellt med viss elektrifiering även utveckla biodrivmedlen, syntetiska bränslen och biogasen samt förnybar/fossilfri vätgas? 
Styrmedlen för att göra detta kan enkelt skapas, men det saknas uppenbarligen vilja att utforma skarpa incitament för att fasa ut de fossila bränslena diesel, bensin, flygfotogen och naturgas. Så istället för att spekulera i hur stor vår elanvändning kommer att bli i framtiden och satsa på ny kärnkraft och riskabla satsningar på havsbaserad vindkraft eller andra vågspel för att möta en osannolik efterfrågan, ska vi kanske bredda perspektivet och låta energistrategin bygga på realism och mångfald?

Varför är exempelvis HVO100 flera kronor dyrare vid pump än fossil diesel? Sväng på den relationen och skapa ett incitament för alla att göra rätt för klimatet redan vid pumpen och dessutom göra det till en lägre kostnad än om jag väljer fossil diesel? Varför inte göra så på område efter område så kanske vi kan slippa såväl flygskam som konflikter om vindkraft eller ny kärnkraft runt om i vårt samhälle? Och skapa starka cirkulära ekonomier runt fossilfria och förnybara bränslen i vårt samhälle.

Vem är emot mångfald på energiområdet och i så fall varför?

Ja, så var då Donald Trump med sitt entourage tillbaka på presidentposten i USA. Jag har tidigare och vid ett otal tillfällen ondgjort mig över hans tillkortakommanden, lögnaktighet och totala brist på respekt för demokrati och rättsvårdande instanser. 

Nu har jag emellertid tagit ett nyårslöfte som innebär att jag inte kommer att ägna någon energi åt hans person eller alla de idiotier (och idioter) som kommer att följa i hans spår under de kommande fyra åren. Idiotier som redan under hans första dag på jobbet började strömma ur hans administration.

De reella globala problemen som konflikter, krig, svält och klimatfrågan är väl de som förtjänar den anständiga världens intresse och engagemang under de kommande åren. Kriget i Ukraina liksom konflikterna i Mellanöstern kan eventuellt komma att hamna i avgörande lägen under 2025. 
Utvecklingen i Syrien är en fråga som kommer att klarna under året, men att förlita sig på att IS-krigare plötsligt ska bli goda demokrater och tillåta samexistens och utvecklingen av ett sekulärt samhälle är säkert både naivt och potentiellt förödande för alla de syrier som vill ha en demokratisk utveckling av sitt land. Syrien tillämpar en mix av sharia-lagar och civilrätt, men var utvecklingen kan ta vägen framöver är ett oskrivet blad. Hamas, Hizbollah och Iran kommer att fortsätta attackera Israel tillsammans med Jemen och en del andra stater i regionen. Det är nog bara en tidsfråga innan nya konflikter blossar upp och mest troligt är väl att något händer i Syrien.

De globala utsläppen av koldioxid kommer att fortsätta öka under 2025. De stora utsläpparna av koldioxid som USA, Kina, Ryssland och Indien kommer med stor sannolikhet att fortsätta öka sina utsläpp. Hur länder som Tyskland, Japan och de växande ekonomierna i Asien kommer att utvecklas är svårare att sia om? Tysklands naturgasberoende i kombination med USA:s tumskruvar runt potentiella handelshinder och tullar för de länder som inte köper olja och naturgas av USA, kommer säkert att påverka vårt sydliga grannlands energi-/handelspolitik. Länderna i Östeuropa och på Balkan välkomnar säkert ett ökat utbud av fossila bränslen eftersom de då kan fortsätta att använda kol, olja och naturgas istället för dyr och riskabel fossilfri eller förnybar energi. Hur det går med Polens kärnkraftsplaner blir också intressant att följa. 
Vindkraftens utveckling i norra Europa är osäker i spåren av de beslut som såväl den svenska som danska regeringen tog under 2024. I spåren av dessa beslut som främst rör uteblivna tillstånd och ekonomiska garantier skriver danska Ørsted ner sina tillgångar med 19 miljarder svenska kronor i januari 2025. Den danska staten äger lite drygt 50% av Ørsted.

Att bygga ut den svenska elproduktionskapaciteten när förbrukningen står still och vi exporterar stora volymer el år efter år förefaller rätt obegåvat och är naturligtvis förenat med en del risker.

Fakta om elen 2024 hittar du här;
https://www.energi.se/artiklar/2025/januari-25/9-fakta-om-elaret-2024/

Eftersom förbrukningen av el i Sverige står stilla och har gjort det sedan mer än tio år tillbaka borde det innebära att energieffektiviseringen över tid tar ut effekterna av såväl bortfallande som tillkommande elanvändning däribland elektrifieringen av industrin och transportsektorn.

Den planeringsprognos som vi lever med sedan några år tillbaka är att elförbrukningen kommer att fördubblas i Sverige till 2035 (280 TWh) och att ökningen fortsätter till 2045 och då skulle landa på 310 TWh per år.

Sedan 2013 har vindkraftens andel av elenergiproduktionen ökat från ca 10 TWh till ca 40 TWh (2024). Kärnkraftens ligger stabilt på ca 50 TWh, vattenkraften bidrar normalt med ca 70 TWh medan solkraften ökat från 1 till ca 3 TWh under perioden. Industriellt mottryck och kraftvärme ligger stabilt runt 10 TWh årligen. Kärnkraftens andel har sjunkit från dryga 60 TWh per år på grund av nedstängningarna i Ringhals. Sammantaget blev elproduktionen 169 TWh 2024.

Vi kan då konstatera att vårt kraftproduktionssystem energimässigt har ökat från 149 till 169 TWh under tio år. Samtidigt har elförbrukningen minskat (minus 8-10TWh) samt produktionssystemet förändrats i och med att kärnkraft stängts ner (minus 10-15 TWh) och att vind och sol ökat sin andel från drygt 10 TWh till ca 43 TWh i fjol. Övriga kraftslag är princip oförändrade.

Att genomföra motsvarande utbyggnation som de senaste tio åren under de kommande skulle innebära ett system med 80 TWh vindkraft 2035 dvs en ökning från 23,7% till ca 28,6% vindkraft i systemet.En liknande ökning till 2045 skulle innebära att den väderberoende kraftens andel skull bli minst 40%. Dessa uppskattningar bygger dessutom på att planerbar kraft och reglerkraften byggs ut motsvarande de andelar de idag bidrar med i kraftsystemet. Därvidlag finns det tre frågor som saknar svar i det här sammanhanget.

1. Hur kommer elefterfrågan att utvecklas till 2035 respektive 2045? Tror vi på de gällande prognoserna? Historiskt sett har alla tidigare prognoser överskattat verkligheten rätt rejält.
2. Klarar vi av, med en sådan utbyggnad av andelen väderberoende kraft, att parallellt bygga ut den planerbara kraften samt den reglerkraft som krävs med så mycket vindkraft i systemet?
3. Räcker effekten till för de kallaste dagarna – redan idag bygger den svenska effektreserven på importerad kraft! Finns sådan att tillgå den kallaste dagen när det inte blåser?

Vem tar ansvar för att göra en plan som kan hantera de här frågeställningarna? Det duger inte med ytterligare utredningar utan här handlar det om att bestämma sig för vad vi tror är ett rimligt svar på frågan och lägga en plan som kan förändras om utvecklingen så kräver? 
280TWh till 2035 innebär en årlig ökning av elförbrukningen i landet med 10%! Vem tror på det? 

Min personliga tro är att vi inte ens till 2050 kommer att landa på 280 TWh än mindre på 310 TWh. 
a/ Blir det 200 TWh? Då skulle ökningen i elförbrukning motsvara ca 2,4 TWh per år (1,7%). 

b/ Blir det 240 TWh? Då skulle ökningen från i år blir ca 4 TWh per år dvs en ökning med ca 3% per år.

Den som lever får se. När kommer vi att börja skönja en uppåtgående trend i elförbrukningen? Tills dess bör vi ligga lågt med utbyggnader av ytterligare vindkraft och storskalig solkraft. Den småskaliga solkraften bör vi fortsätta bygga ut parallellt med intensifierad energieffektivisering i alla samhällssektorer.

För övrigt anser jag fortfarande att vi bör ta bort elområdena från den svenska elmarknaden snarast.

De flesta är nog i grunden överens om att elmarknaden är tydligt dysfunktionell. Sverige importerar höga elpriser främst från Tyskland samtidigt som vi exporterar el till Danmark, Tyskland, Polen och Litauen. Denna omständighet förvärras när andelen väderberoende elproduktion överstiger en tredjedel (?) av den installerade effekten i det aktuella kraftsystemet. De kallaste vinterdagarna när det inte blåser och elefterfrågan är som störst blir konsekvenserna ännu tydligare. Priserna skenar liksom koldioxiutsläppen i våra grannländer.

Det finns tendenser till ”Bagdad Bob-kommunikation” i vår svenska ankdamm, som påstår att när andelen energiproduktion från vindkraft ökar så stärker det kraftsystemet. ”-Vindkraften är nu större (energimässigt på kvartalsbasis) än kärnkraften”, utan att fundera på var vindkraften höll hus den 12 december i fjol. Det har också uttalats dumheter som att; ”-så länge vi har nettoexport av el så är jag inte orolig”, det är egentligen inte ens värt att kommentera en sådan bottenlös inkompetens.

Att plocka bort elområdena från den svenska elmarknaden bör göras snarast. Vänsterpartiets förslag om Sverigepris bör värderas utifrån dess sakliga kvaliteter oavsett vem förslagsställaren är eller vad betraktaren tycker om just vänsterpartiet eller Nooshi Dadgostar. Ett förslag kan faktiskt vara bra även om det kommer från en konkurrent eller politisk motståndare. Energistrategier som grundas på enskilda kraftslag oavsett om det är miljöpartiets enögda vindkraftsstrategi (bara förnybart duger) eller Kd:s Tidöparti-understödda kärnkraftsdito (det duger gott med fossilfritt) så är båda dessa kontraproduktiva. Vi behöver nämligen både ock, dock med den distinktionen att vindkraften för att inte sänka kraftsystemet också är svårt beroende av reglerkraften som vattenkraften tillhandahåller.

Vi behöver således att politiker från hela det politiska spektrat med prestigelöshet sätter sig ner tillsammans och löser upp knutarna i dagens obefintliga energipolitik. Det handlar inte om att mitt förslag/vår energipolitik är bättre än er utan om att återskapa den helhet med vattenkraft, kärnkraft, kraftvärme och vind/sol som det svenska kraftsystemet så väl behöver. Just do it.

Sedan är anomalin med elområden ett annat problem. Lös det bara och oavsett vems förslaget ovan är, så är det ett bra förslag.
Kan Jimmy, Ebba och Christer också enas om det?

Ebba Buschs irritation över Tysklands energipolitik är nog faktiskt kontraproduktiv. Om hon istället ägnade sig åt våra svenska utmaningar och fokuserade på det hon och Sverige faktiskt kan påverka kanske hon dels skulle kunna sänka priserna för (Syd-) svenska elkunder och dels bättre bidra till att nå våra klimatmål inom rimlig tid utan att stressas av alla de orealistiska mål som större delen av världen i praktiken struntar i.

Bifogade artikel från Second Opinion Energi refererar en del kritik mot Energiwende och tysk energipolitik. Tyskland har uppenbart tillräckligt stora problem i sin energiförsörjning och sitt klimatarbete utan att Ebba Busch behöver blanda sig i detta.
Artikeln ifrågasätter dock den tyska politikens klimat- och energimål samt politikernas seriositet runt uppfyllelsen av dessa. Kritiken är bland annat strukturerad runt 4 st påståenden/åsikter.

1. Politikerna är ointresserade av att följa sina egna beslut.
2. Politikerna förstår inte konsekvenserna av sina beslut.
3. Glappet mellan målen och förmågan att genomföra dem verkar vara kroniskt.
4. Tyskland verkar sitta fast i ett storebrorsperspektiv.

Detta är kritik strukturerad för Energiwende och tysk energipolitik, och den är kanske inte alls relevant för svenska förhållanden, men vore det inte intressant att reflektera runt de tre första påståendena även gällande svensk energi- och klimatpolitik?

För den svenska politiken vore det bättre att ägna energin åt att plocka bort elområdena från den svenska elmarknaden, forcera projekten för att öka överföringsförmågan i stam-/regionnäten samt ytterligare förbättra förutsättningarna för biodrivmedlen så att trafikens utsläpp kan minskas i rask takt parallellt med en sansad elektrifiering. Kan vi även anstränga oss för att maximera elproduktionen baserat på befintliga fjärrvärmeunderlag (eventuellt inklusive CCS) och energieffektivisera brett i användarleden så kan vi nog återta vår position som en ledande nation på energi- och klimatområdet.
Käbblet om att bygga mer vindkraft eller ny kärnkraft leder ingen vart, vi lär behöva både ock, det viktiga är att utbyggnaderna görs någorlunda parallellt för att kraftsystemet framöver ska fortsätta fungera.

Besluten som kan få slut på käbblet om kraftsystemets och elhandelssystemets tillkortakommande är definitivt inget som kräver ytterligare analyser eller några djupare funderingar.

Två beslut, som Sverige och Svenska Kraftnät själva äger, behöver fattas så snart praktiskt möjligt.

1. Ta omedelbart bort indelningen i elområden från den svenska elmarknaden.
2. Inför samtidigt ”fasvridare” mot Norge (som ex Tyskland gjort mot Polen).

Kommentar från en tidigare nätkollega.
”Då (om 1 och 2 genomförs) skulle exporten av el jämföras med hela Sveriges förbrukning och inte som idag ex elområde 4 mot all export från område fyra. Priset för de flesta skulle bli rejält lägre. Fasvridare mot Norge är för att stoppa norsk transiteringen från norra Norge ner till Oslotrakten via svenska elnätet. Det sker fysikaliskt då norska elnätet är för svagt nord-syd. Ingen tror väl att Norge inte har råd att bygga ett starkt elnät själva?”

Det är min personliga övertygelse att politiska låsningar förvärras om de aktuella frågeställningarna krånglas till och lösningarna blir för komplicerade. När prestigen tar över från förståndet fattas inga konstruktiva beslut. Politiker är bara människor och har liten eller i många fall obefintliga kunskaper om de verksamheter och samhällsfunktioner de ansvarar för. Att förstå elmarknadens funktion är till exempel få förunnat och för egen del har jag alltid haft förmånen att kunna luta mig mot kunniga och välutbildade kollegor och medarbetare. Ministrar borde väl ha samma möjligheter och därmed kunna bemanna sina departement med kompetens som har till uppgift att föreslå lösningar och åtgärder som är bra för samhället och medborgarna enligt den gamla fina devisen att de är:

• baserade på kommersiellt tillgänglig teknik och därmed tekniskt genomförbara (hållbart)
• bra för miljö och klimat (hållbart)
• ekonomiskt rimliga (hållbart)
• etiskt och moraliskt försvarbara (hållbart)

Riskabla projekt som suboptimerar på att till synes vara viktiga för den andra punktsatsen ovan, ska inte sammanblandas med kommersiella satsningar utan hanteras som de utvecklingsprojekt de är. Bara för att ett projekt betraktas som ”grönt” kan inte de ekonomiska riskerna negligeras.

En god tanke är också att jobba med det vi kan påverka och inte ge oss in i polemik med våra grannländer eller EU om vad de borde göra för vår skull. Att bygga mer vindkraft utan att samtidigt öka andelen planerbar kraftproduktion i det svenska systemet är därvidlag ingen hållbar energipolitik.
En annan god tanke är att en bra idé är en bra idé även om den kommer från en konkurrent eller en politisk motståndare. När vänsterpartiet lanserar ”Sverigepris” på el då kan ju varken ”Tidö-regeringen” eller Sverigedemokraterna, Centern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna ställa sig bakom detta. Då utvecklas ”käbblet”, vilket blivit till en strid och diskussion om vems fel det är att det blivit som det nu är till exempel med indelningen i fyra elområden på den svenska marknaden. Vems fel just detta är reder Anne-Marie Paulsson ut i en artikel i Sydsvenskan. Någon ”förståsigpåare” kan naturligtvis påstå att det visst var ett krav från EU, bland annat för att dölja generaldirektör Odenbergs ansvar i detta famösa beslut. Att Odenberg är partikamrat både med Anne-Marie och vår nuvarande statsminister gör naturligtvis inte saken bättre eller enklare.

Släpp prestigen och fatta de nödvändiga besluten för de svenska elanvändarna dvs såväl konsumenter som företag. Och gör det nu!
Just do it!