Sydsvenska Handelskammaren lyfter in frågan om avskaffandet av elområden på svensk elmarknad till politiken och regeringen. Det är där frågan hör hemma och vi borde ha en regering som värnar om alla medborgare och alla svenska företags konkurrensförmåga. Svenska Kraftnät har inte gjort sitt jobb på ett adekvat sätt och regeringen kan rätta till detta inom ramen för EU:s regelverk.
Just do it, Ebba! Energiministern påstod i sitt tal vid återstarten av Öresundsverket i Malmö att hon inget hellre ville än att avskaffa elområdena, men hon redde inte ut begreppen avseende vad som hindrar henne? Dags att visa handlingskraft och ta bort denna anomali från den svenska energimarknaden!
EU-länderna köper fortfarande stora volymer gas och olja av Ryssland meddelar Dagens Industri. 2024 köpte man för 22 miljarder € medan stödet till Ukraina var 19 miljarder €. Groteskt och skamligt!
Nu har EU beslutat att fasa ut rysk gas till 2027, vilket är en senkommen tillnyktring. Utfasningen avser både ledningsbunden naturgas och LNG-leveranser med båt. Parallellt ska stödet till Ukraina trappas upp, vilket är en bra plan, men långtifrån tillräcklig för de utmaningar som vi står inför i ett globalt perspektiv. Klimatfrågan måste upp på de stora fossilförbrukarnas agendor så att vi kan vända utvecklingen som går åt fel håll i Europa, USA och i stora delar av Asien dessutom.
Nästa plan borde således handla om utfasningen av fossila bränslen som naturgas och olja. Klena elnät i en del länder gör en snabb expansion av värmepumpar svårare, främst i länder som Nederländerna, Storbritannien, Irland, Österrike, Polen, Ungern, Slovakien, Rumänien, Bulgarien, Tyskland, Italien och Spanien. Frankrike och Belgien borde också hoppa på det här klimattåget och har bättre förutsättningar för att ersätta naturgasen med eldrivna värmepumpar för uppvärmningsändamål. Fördelen med värmepumpar är att de enklare (och billigaste) även kan leverera komfortkyla med samma säkringsnivå. Finns en sådan plan inom EU eller i några av de nämnda länderna?
Svenska värmepumpsleverantörer som Nibe med flera står beredda att leverera när dessa planer (!) ska förverkligas. Just do it!
Fjorton år av inkompetens, ovilja och Stockholmsfokus som inleddes med att moderaten Mikael Odenberg och regeringen Reinfelt inrättade fyra elområden i Sverige som en tillfällig åtgärd efter stängningen av Barsebäck. En tillfällig åtgärd som nu fått råda i fjorton (14) år. Erik Magnusson gör på ett förtjänstfullt sätt detta tydligt i en artikel i Sydsvenskan den 30/4. Magnusson kallar SvK:s senaste förslag (att inte göra något) för en praktskandal!
Ledningen skickar fram en mellanchef för att motivera (?) förslaget, vilket vederbörande misslyckas rejält med och försöker slutligen gömma sig bakom ”en tekniskt komplicerad rapport”. Det här är ytterligare ett bevis på att teknokraterna styr energipolitiken i Sverige och att konkurrensen tillåts snedvridas mellan företag i elområde 4 och övriga samt att elkunder i syd konsekvent får betala flera gånger mer för sin el än i område 1-3. Teknokratisk arrogans och en oerhörd brist på respekt för 1,5 miljon elkunder i syd. Det är tragiskt att så gott som alla partier möjligen med undantag för Vänsterpartiet tycker det här är ok. Bortsett från det tafatta ”elstöd” som betalades för några år sedan, verkar man från politiskt håll vara överens om att detta är rimligt, kanske t o m rätt och riktigt och inte behöver förändras. Skandal, var ordet och i raden av usla energiministrar är nog Ebba Busch den allra sämsta.
Nu verkar till och med skånska politiker ha vaknat. Lite sent dock kan tyckas.
Svenska Kraftnäts förslag efter flera års utredande är att nuvarande fyra elområden blir kvar.
Smaka på det pillret skåningar och sydsvenskar! Hur länge ska vi straffas för att Göran Persson med benäget bistånd av Björn Rosengren i februari 1997 gjorde upp med dansken om att Barsebäck skulle stängas. Beslutet grundades på en energiöverenskommelse mellan S, C och V. Det sista blocket stängdes 2005 och sedan dess har svensk energipolitik vandrat i dödsskuggans dal, vilket kom att förvärras ytterligare 2011.
Å andra sidan har Sverige inte haft någon energipolitik värd namnet sedan 1960-talet. I Malmö kommun finns flera reliker från olika hugskott som följt på oljekriserna 1973 och 1979 samt på nedstängningen av Barsebäck 1999 och 2005. Måttet rågades 2011 när dagens fyra elområden infördes på den svenska elmarknaden. Elområde 4 inrättades så utstuderat att ingen planerbar kraftproduktion hamnade där. Analyser på senare år visar elområde 4 har bland de största effektunderskotten i hela Europa.
I början på 1980-talet gick politiker inklusive energiministern på Malmös gator med plakat som omtalade att, ”nu tar vi kol på oljan” och i spåren byggdes den koleldade hetvattenpannan på Ön i Limhamn. Man missade dock att kol är ett än värre fossilt bränsle än olja och att lokaliseringen inte var helt optimal med tanke den avindustrialisering som Limhamn genomgick mellan 1980 och 2010.
Som komplement till kolet introducerades naturgasen i Sydsverige under 1980-talet. En ledning lades i Öresund som landade vid Lernacken i Limhamn. Här kunde sedan ett naturgasnät breda ut sig över västra Skåne och en bit upp längs Västkusten. Naturgasen blev aldrig någon succé, det var ju nämligen ett fossilt bränsle det också. Men med rysk gas och tyskars (E.ON) hjälp så trycktes mer och mer gas in i Europa och Sverige. Två gasledningar byggdes också i Östersjön mellan Ryssland och Tyskland, NordStream 1 och 2.
I spåren av energiöverenskommelsen 1997 och nedläggningen av Barsebäck så väcktes tanken på den naturgaskombi som diskuterats ända sedan 1990 på Sydkraft sedermera E.ON. 1988 startades två projekt inom ramen för något som benämndes BVT 90. Det ena handlade om en naturgaskombi på Öresundsverket och det andra om en kolförgasningsanläggning i Barsebäck. Den senare blev aldrig av och var väl främst ett politiskt projekt för att visa på orimligheten i att stänga Barsebäck.
Men naturgaskombin blev av och togs i drift i slutet av 00-talet, men stängdes 2017 pga låga elpriser. Primära anläggningsdelar såldes för flytt till Vietnam, vilket stoppades 2023 eftersom anläggningen behövdes i den svenska elberedskapen. Anläggningen är nu i körklart skick igen, men kan bara nyttjas vid effektbrist eftersom anläggningen eldas med naturgas, som är ett (för) dyrt fossilt bränsle. Parallellt med allt det här har ytterligare fyra kärnkraftreaktorer stängts och en herrans massa vindkraft byggts i Norrland, men även i Danmark och Nordtyskland. Sammantaget har denna brist på helhetssyn och långsiktighet i energipolitiken lett till extrem volatilitet på den svenska elmarknaden sedan 2019-2020. Kunderna i södra Sverige har dessutom fått dras med högre elpris i 4-5 år nu och det verkar inte finnas något slut på det här eländet i varje fall inte inom överskådlig tid. Viljan saknas både i regeringen och på SvK.
Orättvist och konkurrensvidrigt. Det är dags att ta bort elområdena från svensk elmarknad. Nu. Just do it.
Vore jag konspiratoriskt lagd skulle jag nog anta att förslaget har beställts för att inte genomföras. Med andra ord är avskaffade elområden inte med bland de föreslagna alternativen, vilket innebär att nuvarande modell nog ligger bäst till eftersom övriga förslag alla ökar risken för att Stockholm får högre elpris. Ett kompromissförslag där Forsmarks tre reaktorer hamnar i elområde Stockholm är väl möjligtvis ett andrahandsalternativ, men att Stockholm likt södra Sverige (sedan 2011) skulle lämnas helt utan elproduktion i sitt elområde känns orealistiskt. Det skulle ju kunna drabba beslutsfattarna hårt.
Ta bort elområdena helt och hållet så vi slipper den här diskussionen framöver. Kan Tyskland vara utan elområden, kan vi. Just do it!
Om förslaget blir att behålla nuvarande indelning så är det inget annat än en ren skandal. Och vad Tyskland gör är helt ointressant för vilket alternativ som väljs i Sverige. Det skulle vara århundradets skräll om det infördes elområden i Tyskland, vilket insatta bedömare anser skulle kunna mildra elpriserna i elområde 4 något. Vi kan nog lugnt utgå ifrån oförändrade elområden i grannländerna, när vi väljer modell för Sverige framöver.
Igår presenterade Bo Diczfalusy sin utredning ”Spänning i tillvaron – hur säkrar vi vår framtida elförsörjning?”. Intet nytt under solen är min kommentar även om jag inte läst alla de 800 sidorna i beställningsverket till Ebba Busch. Varken utredaren eller energiministern bryr sig om elkunderna, vilket tydligt framgår av att även havsbaserad vindkraft kan komma att omfattas av de så kallade differenskontrakt som är tänkta för att underlätta investeringar i planerbar kraft och då framförallt kärnkraft. Planerbar kraft förstärker effektbalansen i kraftsystemet, vilket stabiliserar elpriset medan vindkraft försämrar effektbalansen och leder till volatilitet och låga priser när det blåser samt höga priser när det är vindstilla. I det senare fallet kan en kombination av driftavbrott i delar av den planerbara kraftproduktionen och kallt väder innebära extremt höga elpriser vintertid. Så det som rubriken nedan föreslår är inget annat än ett stolleprov.
Den fossilfria effektbalansen i det svenska (och nordiska) kraftsystemet är bräcklig och tåler knappast några stora utbyggnader av väderberoende eller så kallad intermittent kraftproduktion utan att motsvarande effekt byggs parallellt avseende planerbar kraft. Det innebär i praktiken att när beslut om ny planerbar kraftproduktion, företrädesvis kärnkraft, kommit på plats så kan en ny utredning titta på om några motsvarande incitament krävs för utbyggnaden av sol- och eller vindkraft utöver dagens nivå. Tills dess ska alla sådana investeringar leva på kommersiella meriter. Vad är då logiken i detta? Jo, att investeringar exempelvis i vindkraft också borde innefatta investeringar i lagringskapacitet så att vindstilla väder i någon mån kan kompenseras med lagrad kraft. Och att vindkraften inte tillåts skena iväg och allvarligt äventyra det svenska kraftsystemets funktion.
Ny planerbar elproduktion bör företrädesvis placeras i södra Sverige eftersom det söder om en linje Falkenberg (Bua) och Oskarshamn (Simpevarp) helt saknas annan elproduktion än kraftvärme, vind och sol. Till detta bör kapacitetsförstärkningarna i överförings- och distributionsnäten som planeras i nord-sydlig riktning genomföras asap.
Att avskaffa anvisningsavtalen är ett skämt. En meningslös åtgärd som kanske föreslås av rättviseskäl, men den stora orättvisan avseende elpriserna det vill säga indelningen i elområden finns det inga förslag på att förändra (läs eliminera). När det gäller elpriserna så är två åtgärder avgörande. Dels att inga fler utlandskablar byggs under de närmaste tio åren och dels att elområdena tas bort från den svenska elmarknaden och att förändringar görs så vi kan åtnjuta så kallade Sverigepriser. Idag är det så att vi trots elexport samtidigt kan importera danska, tyska, polska och baltiska elpriser till elområde 4, vilket blivit en buffert för höga elpriser i elområde 3. Konsumenter och företag i elområde 4 får i det nya ”normala” generellt sett alltid minst betala dubbelt så mycket för sin el som övriga svenskar och svenska företag.
Utredaren borde föreslå att vi gör allt detta med det snaraste så vi kan slippa den nya ”normala” situationen på elmarknaden, men har väl fått ”en lapp i vanten” av Ebba Busch att inte behandla dessa frågor. Elpriserna enligt den nya ”normala” modellen innebär 2025-04-25 följande:
För övrigt anser jag att Donald Trump och hans anhang bör skickas ut i rymden m h a Elon Musks rymdbolag så vi slipper deras fulspel, inkompetens och inblandning i Ukraina och andra internationella frågor. De agerar bara till gagn för sig själva, Putin och de andra grisarna i Kreml. På tal om grisar så är det precis det som Trump, Vance, Rubio, Hegseth, Withoff med flera beter sig som sedan de fick makten i det land som för några år sedan betraktades som världens största demokrati. Det är det inte längre.
Äntligen talar SvK ur skägget och meddelar i en artikel i Dagens Industri att inga nätutbyggnader i världen kommer att lösa obalanserna i det svenska elsystemet. Eftersom ingen planerbar elproduktion kommer att tillföras i elområde 4 under överskådlig tid, så innebär detta att flaskhalsintäkter kommer att fortsätta att ackumuleras och att södra Sverige får leva med 50-150 öre högre elpris än elområde 1 och 2. Sverige accepterar också att el från svensk vattenkraft i perioder slumpas bort till Danmark och andra.
Finns det ingen beslutsfattare som inser det orimliga i att dessa konkurrensvidriga förhållanden tillåts bestå framöver? Ta bort elområdena från den svenska elmarknaden omedelbart. Det enda rimliga alternativet till detta är att kompensera företag och konsumenter i elområde 4 för de merkostnader som indelningen i elområden har inneburit och fortsatt innebär. Just do it.
Att tillföra (planerbar) elproduktion i elområde 4 vore en välgärning, men med dagens system är det att betrakta som ett systemmässigt självskadebeteende att bygga havsbaserad vindkraft i södra Sverige eftersom ju mer som byggs desto lägre blir elpriserna när det blåser. Och att importen av höga elpriser från kontinenten består, främst vintertid när det inte blåser, och så länge inte elområdena tas bort även innebär att elområde 4 ”offras” som en buffert mot övriga elområden. Bra med låga elpriser för konsumenter och företag, men inte för den som ska investera (producera). Sedan tillkommer det där med ökad prisvolatilitet, vilket varken är bra för producenter eller elanvändare.
Så sluta driva diverse pseudo-projekt som den processbaserade modell som infördes förra hösten och att stycka upp elavräkningen per 15-minutersperioder istället för tim-avräkning. Vad ska det ge till mig som elanvändare, företagare eller konsument? Nej, ta bort elområdena och gör en saklig granskning av förslaget till ”Sverigepriser” istället för att bara vifta bort dessa som oförenliga med EU:s regelverk. För det är de ju uppenbarligen inte. I varje fall inte i Tyskland. Just do it.
Nu innebär kyla och vindstilla väder samt elexporten återigen att vi importerar höga elpriser som pga elområdena främst drabbar södra Sverige. Elpriset i södra Sverige är nu över 2 kr och då reagerar en del politiker och media igen, men ingenting händer i sak som kan lösa eller i vart fall hantera situationen. Norrmännen har i alla fall anständigheten att kompensera de som drabbas hårdast, men någon sådan diskussion märks knappast alls i den svenska diskussionen. I Finland har liksom i Norge en del offensiva åtgärder vidtagits för att mildra konsekvenserna. I Sverige görs ingenting.
I dagens artikel i Sydsvenskan blir det tydligt för alla att den svenska regeringen varken har viljan eller förmågan att göra något åt den ohållbara situationen på elmarknaden. De senaste initiativen på området riskerar snarare att förvärra situationen. Eftersom elområdena förefaller vara här för att stanna så måste takpriser likt de i den norska modellen införas retroaktivt från den 1 oktober 2024.
