Nätverket Svenskt Energiförnuft

Corona och klimatet är det som uppfyller medierna och vår vardag sedan några månader tillbaka. Idag fick vi reda på att de vindstilla dagarna i Malmö de senaste 30 åren minskat från en månad per år till att idag bara vara en vecka per år. Stor förändring naturligtvis, men beror den på naturliga klimatvariationer eller på klimatförändringarna?

Äter du kött? Äter du nötkött? Äter du brasilianskt nötkött? Eller andra färskvaror från andra världsdelar?

Tänker du någon gång på hur det är möjligt att långväga färskvaror, må vara djupfrysta, kan erbjudas i svenska kyldiskar till lägre priser än närproducerat?

Tänker du ibland på om globaliseringen är till godo för mänskligheten eller om den kanske i huvudsak gynnar multinationella företag med rymliga samveten, tveksam etik och moral?

Tänker du ibland på ditt eget eller för den delen det svenska klimatavtrycket i ett globalt perspektiv?

Vet du t ex att Sveriges andel av de globala utsläppen av klimatpåverkande gaser är mindre än 1 promille? Vad betyder 1 promille? Ja, definitionsmässigt en tusendel. Är det mycket då? Ja, definitivt jämfört med de som släpper ut minst, men inte jämfört med de stora utsläppsländerna som Kina, USA, Brasilien, Ryssland med flera.

Gör vi något åt våra utsläpp av klimatpåverkande gaser då? Ja, mycket. Så bra, men spelar det någon roll i det stora hela hur snabbt vi minskar det svenska klimatavtrycket? Nej, faktiskt inte.

Hur kan det vara så? Ja, det beror på att de stora utsläppsländerna fortsätter släppa ut enorma mängder klimatpåverkande gaser och knappast gör någonting alls för att minska dessa i reella termer. Fossil kol, olja och naturgas är fortfarande de bränslen som dominerar i industrin, i våra fordon och i omvandlingen av energi till elektricitet. I Sverige är det olja, bensin och små skvättar kol och naturgas dvs den fossila bränsleanvändning som genererar våra utsläpp av klimatpåverkande gaser. Och att vi hela tiden konverterar till andra energibärare som exempelvis el och förnybara eller koldioxidneutrala bränslen gör att vi successivt minskar vårt avtryck i reella termer. I relativa termer så gör sådant som Corona-pandemin att de globala utsläppen inklusive våra egna, minskar, men så snart som industrierna öppnar upp igen och vi börjar resa som tidigare så kommer de att öka igen. När efterfrågan på olja sjunker så sjunker också priset, allt för att skapa ett incitament för oss konsumenter att efterfråga mer olja. Och när efterfrågan stiger så stiger också priset. En paradoxal värld som är allt annat än klimatsmart och som genererar en viss rodnad på kinderna när jag gläds över att kunna tanka diesel som för någon månad sedan kostade 16:25 kr per liter för 12:89.

För att minska användningen av fossila bränslen är ju det som alla måste göra för att vi ska rädda världen från klimathotet? Lätt att förstå, men uppenbarligen svårt att göra i ett globalt samarbete där de traditionella affärsmodellerna, nationella intressen liksom företagens särintressen hela tiden prioriteras före klimatet. Före miljön. Före människors hälsa.

Vänta bara, snart ska vi samarbeta globalt om nya vaccin mot covid-19.

Åter till nötköttet och nötkreaturen.
I en artikel i Sydsvenskan idag så beklagar man den internationella utvecklingen av ”kofabriker” på bekostnad av det hållbara och närproducerande lantbruket.

Kobönder var länge självklara hjältar i det svenska folkhemmet. Korna var det vita guldets stjärnor. 2020 har industrin kring de fyrbenta idisslarna snarare blivit en sorg i den accelererande klimatkatastrofen. ”Enligt FN:s klimatkonvention skulle korna, om de vore ett land, ligga trea i växthusgasutsläppen, efter Kina och USA”, noterar Jonathan Safran Foer i sin ”Det är vi som är klimatet”.
Industrin kring kon låter metan, koldioxid och dikväveoxid stiga mot atmosfären och den klimatrapport som IPCC släppte i augusti förra året var tydlig med att kött- och mejeriproduktionen i världen måste minska kraftigt. Hur det går med den saken ser vi just nu i Amazonas. Köttindustrin driver, tillsammans med soja som ofta blir till foder, på avverkningen. Med president Bolsonaro har skövlingen ökat kraftigt. En global efterfrågan gör det möjligt. När Aftonbladet granskade fem bolag som kopplas till exploateringen av Amazonas, däribland brasilianska köttjätten JBS och amerikanska sojabolaget ADM, visade det sig att svenska banker och Sjunde AP-fonden glatt investerar i dessa bolag.

Jag kommer att fortsätta äta kött och även nötkött, trots den här förfärande informationen vars sanningshalt det definitivt inte finns några skäl att betvivla. Det är ju bl a den här rovdriften på jordens naturresurser som gör att kött ifrån Brasilien är billigare i våra kyl- och frysdiskar. Ja, billigare än det som producerats i Rinkaby eller på någon annan plats i Skåne. Förfärande javisst, men här har vi ju faktiskt en möjlighet att påverka genom att oavsett vilka livsmedel det handlar om, ta reda på var och hur det producerats och inte köpa annat än sådant som är från odlingar och verksamheter som kategoriseras som hållbara och är lokala eller åtminstone regionala. Ökad medvetenhet i dessa frågor är klimatsmart.

Patetiskt blir det också i klimatdiskussionen när snart sagt alla biltillverkare numera har modeller för ren eldrift eller laddhybrider och så kallade mildhybrider. En mildhybrid från Volvo kostar mer än 100 000 kr mer än en variant med dieselmotor. Varför ska vi köpa en sådan bil? För att den släpper ut mindre klimatpåverkande gaser? Nej, för det gör den inte. Dieselvarianten förbrukar ca 6,5 liter bränsle per 100 km medan mild-hybriden gör av med 7,8-9,0 liter per 100 km. Utsläppen av koldioxid blir därmed avsevärt större med mildhybriden i en normerad körcykel än med motsvarande dieseldrivna bil. Koldioxidutsläppen från tillverkningen av en ny elbil motsvarar också ytterligare ca 20 000 mil i din befintliga dieselbil. Så att inte byta bil utan behålla den befintliga är kanske mest klimatsmart?

En befogad fråga är i sammanhanget varför mildhybriden betraktas som ett miljövänligare alternativ och dieselbilen straffbeskattas även om den körs på HVO dvs förnybar biodiesel?

Kanske inte så viktigt för det här är ju en lyxproblematik, men säger ändå något om hur bilföretagen försöker utnyttja vår klimatskam på olika sätt. Volvo är i gott sällskap för så gott som alla biltillverkare gör på samma sätt.

Bättre vore att styra subventionerna till ökad produktion av biodrivmedel även om den svenska elproduktionen i princip är koldioxidfri. Då skulle fler av oss ha råd att köra klimatsmart i våra befintliga bilar.

Den här artikeln pekar på några exempel för hur vi med vår konsumtion och våra val i olika sammanhang kan minimera vårt personliga klimatavtryck. Och att vi ibland blir lurade att göra fel val.
Det till synes klimatsmarta eller det billigaste är kanske inte alltid så klimatsmart, men betänk hur bra vi varit på att anpassa oss till karantänen pga Corona-pandemin, det borde väl inte vara svårare för oss när det gäller klimatet? Vi kan ändra vår konsumtion och våra val t ex för hur mycket och med vilka fordon vi reser, för att öka vårt bidrag till klimatet och en hållbar värld. Det kräver dock saklig information och ärlig marknadsföring.

Jag kommer att fortsätta köra bil. Den diesel vi tankar idag innehåller redan 20% biodiesel och andelen kommer att öka framöver baserat på kravet om kvotplikt som infördes för några år sedan. Och när jag frågade Preem för några månader sedan var jag kunde tanka HVO100 dvs ren biodiesel så var svaret att närmaste mack för en skåning att tanka HVO100 fanns i Västervik.

Efterfrågan är således högre än tillgången och det finns många skäl till att vi borde stödja en ökad produktion av inhemska biodrivmedel.
Inte bara klimatet.

För att sluta med något positivt och dagsaktuellt så är professor Gieseckes senaste uttalande om när vi kommer att kunna återgå till ett normalt liv igen, rätt så upplyftande.

I juni borde vi ha uppnått flockimmunitet i Sverige, då 60 procent av befolkningen beräknas ha haft covid-19 – och Stockholmsregionen, som varit särskilt drabbad av smittan, borde vara först ut. Det menar smittskyddsexperten och professorn Johan Giesecke som även är rådgivare till Världshälsoorganisationen, WHO.
De flesta av oss har dock inte ens märkt av att vi haft smittan.
– Den största delen av epidemin är osynlig och pågår hela tiden runt omkring oss, säger Johan Giesecke

”Alla kommer få det”
Ett vaccin mot covid-19 kommer troligtvis om ett år, men Johan Giesecke är övertygad om att alla kommer att få viruset förr eller senare ändå eftersom det är mycket smittsamt.
Andelen som har dött till följd av corona är dock bara mellan 0,1 och 0,2 procent.
– Det är lite värre än en vanlig influensa, säger han.
Även om Sveriges dödstal per capita ser höga ut just nu, borde vi inte tvivla på vårt annorlunda sätt att hantera viruset, då övriga länder kommer att komma ikapp oss, menar Giesecke.
– Vi borde inte räkna dödstalen nu utan vänta ett år och se, jag tror inte det kommer att bli så stor skillnad.
Han fördömer andra länders hårda restriktioner med totala nedstängningar.
– Det fungerar inte i demokratiska länder, och när man öppnar upp igen kommer fler att insjukna. Det enda som vi vet säkert att det fungerar är att tvätta händerna och att utöva social distansering. 

Så håll i, håll ut och håll avstånd. Det finns ljus i tunneln.

Den svenska värmebranschen har enats om färdplanen för ett fossilfritt Sverige. Läs dokumentet här, det är ett klokt och balanserat dokument som i princip alla aktörer i branschen står bakom. Aktörerna som har stor trovärdighet och under många år visat framfötterna när det gäller att göra rätt saker för klimatet. Handlingskraft, inte bara ord och visioner.
http://fossilfritt-sverige.se/fardplaner-for-fossilfri-konkurrenskraft/fardplaner-for-fossilfri-konkurrenskraft-uppvarmningsbranschen/fardplan-uppvarmningsbranschen-sammanfattning/

Det lite större moln som finns på uppvärmningsbranschens himmel är den nu införda skatten på avfallsförbränning, vilken dels är en fiskal skatt helt utan några miljöstyrande effekter annat än möjligtvis i negativ mening med mer brännbart avfall till deponier och dels minskad el från kraftvärme. Det senare riskerar att minska andelen styrbar elproduktion vintertid i närheten av många tätorter. När efterfrågan är i ökande samtidigt som nätägare beklagar sig över kapacitetsbegränsningar så behövs mer lokal och användarnära elproduktion, inte mindre.

Transportsektorn är liksom industrin de sektorer som måste förändras i högre grad än kraftsystemet och värmebranschen fram till 2030. Svensk industri har en nyckelroll i det här avseendet dels genom att ställa om sin nuvarande produktion till att bli fossilfri och dels i den stora potentialen till ökad produktion av biodrivmedel. Den tunga trafiken konverterar successivt och på lång sikt till bränsleceller (?) samt i det korta perspektivet så byter man bränsle till biodiesel och biogas. Personbilarna byter till el och biodrivmedel. Stärks incitamenten för att göra rätt val kommer transportsektorn att lösa det här till 2040 och till stor del redan runt 2030. Hoppas industrin sätter fart också och att inte Corona-krisen stoppar alla offensiva planer för klimatet.

Kraftsystemet är nog det som riskerar bli mest lidande baserat på bristen på kompetens hos våra beslutsfattare i kombination med starka särintressen. Efterdyningarna i media och på insändarspalterna i tidningarna lät inte heller vänta på sig efter artikeln i SDS på temat ny kärnkraft och moderaternas utspel om kärnkraften i vintras. Vi förespråkar inte byggande av ny kärnkraft i Sverige, men i många andra länder kommer detta absolut att krävas för att bli av med de fossileldade kraftverken. Detta gäller såväl naturgaskombis som kol- och oljekondens. 
Användarnära elproduktion som solceller och kraftvärme är definitivt också att föredra framför storskaliga vindkraft- och solcellsparker, absolut i ett kraftsystem som det svenska eller nordiska systemet. Lokal produktion som minskar behoven av transmission över långa sträckor är av godo för kraftsystemet. Viktigt är där id också att inte urholka det svenska systemet genom att minska andelen vatten- och kärnkraft utan istället värna dessa och förlänga livet på dessa fossilfria och klimatsmarta tillgångar.

Det är tråkigt att diskussionen om den befintliga svenska kärnkraften och om den ska drivas i tio, tjugo eller trettio år till, grumlas med resonemang om händelserna i Tjernobyl 1986 och i Fukushima 2011. Det finns få som förnekar att dessa katastrofer ägt rum eller att saneringsåtgärderna i flera avseenden har varit/är tvivelaktiga och delvis förkastliga, men hur dessa hänger samman med befintlig svensk kärnkraft är synnerligen oklart.
Att först stapla påstående på påstående om dessa för att avsluta med;

”Kärnkraften är varken ekonomisk, ren, hållbar eller säker. Vi måste fortsätta leva med den under en övergångstid. Men alla resurser måste läggas på hållbara förnybara energikällor. Kärnkraften har i decennier varit en stoppkloss för den utvecklingen. Låt den inte fortsätta vara det.”,
är ett okunnigt och kontraproduktivt resonemang.

Den här sortens paradoxala resonemang leder bara i riktning till en ökning av den importerade och fossilbränslebaserade elproduktionen, och är inte till gagn för klimatet eller ett fossilfritt Sverige. Om kärnkraften inte är ekonomisk så kommer den att avveckla sig själv när de förnybara (och styrbara) alternativen tar över och blir konkurrenskraftiga även ekonomiskt. Vår befintliga kärnkraft är i själva verket ingen stoppkloss för utvecklingen utan en förutsättning för densamma. Mer storskalig vindkraft, och definitivt inte på bekostnad av minskad kärnkraft, är nämligen inte lösningen, vilket de tyska och danska systemen visar med all önskvärd tydlighet.

Och så snart våra politiker också lär sig skillnaden mellan effekt och energi så kan besluten med konsekvenser för det svenska kraftsystemet även inbegripa andelen styrbar elproduktion. Uttalanden som att; ”så länge vi har nettoexport av el är jag inte bekymrad för kapacitetsfrågorna”, avslöjar en bedövande okunnighet som tyvärr är ganska utbredd avseende grundläggande samband i vår kraft- och energibalans. Det är väl bra att de norska och svenska kraftsystemen under en stor del av året kan leverera fossilfri el till våra grannländer Tyskland, Danmark, Finland, Estland, Lettland och Litauen. Inte minst eftersom en stor andel av alternativen inte är fossilfria och i många fall har en verkningsgrad som knappt ens når 30%. 100 enheter kol blir således till knappt 30 enheter el, och koldioxiden från förbränningen av kolet stoppar inte vid nationsgränserna utan är ett gemensamt globalt problem.

Att vi i Sverige producerar huvuddelen av vår elenergi med förnybara och fossilfria produktionsalternativ som vattenkraft och kärnkraft är en klen tröst, inte minst för klimatet vintertid, när kolkraft från våra grannländer eller för den delen svensk oljekraft måste träda in för att upprätthålla effektbalansen i kraftsystemet. Svensk kärnkraft minskar behoven av drift i fossilbaserad elproduktion i våra grannländer. Avsaknaden av helhetsperspektiv och klarsynthet leder konsekvent till felbeslut eller i varje fall dåliga beslut som inte är till gagn för klimatet. Glöm inte att det svenska systemet även är viktigt för de nordiska och nordeuropeiska kraftsystemen och för de regionala utsläppen av klimatpåverkande gaser.

Hur svårt kan det vara att förstå denna förhållandevis enkla ekvation?

Äntligen säger någon det som har behövt sägas under en tid. Per Norbergs artikel på Second Opinion är inte bara insiktsfull och konstruktiv utan också skriven av en kunnig person som representerar kunskap, fakta och forskning. Per Norberg är adjungerad professor i elkraftteknik vid Chalmers tekniska högskola. Följ länken nedan om du vill läsa hela hans inlägg.

https://second-opinion.se/behovs-tillfalligt-stopp-for-vindkraft-i-norr/ 

”Per Norberg föreslog nyligen vid ett webbsänt seminarium arrangerat av Ingenjörer för Miljön att utbyggnaden av vindkraft tillfälligt stoppas i norra Sverige tills elnäten är utbyggda och elförbrukningen har ökat. Anledningen till detta dramatiska förslag är att det svenska elsystemet är på väg in i kraftig obalans på grund av bristande kapacitet i stamnätet.”

Att fortsätta investera i ytterligare vindkraft i rådande läge i våra transmissionsnät är kontraproduktivt och något politikerna borde stoppa så länge inte kapaciteten i näten byggs ut. Ett tillfälligt stopp för investeringar blir kanske konsekvensen av den rådande Corona-krisen och den djupa efterföljande ekonomiska kris som spås påverka oss under många framöver. Vissa dystopiska siare tror att det kommer att bli värre än så och att vi får lära oss bli fattiga igen.

Att i en djup ekonomisk kris fortsätta investera i vindkraft som inte behövs eftersom Sverige redan har en i princip utsläppsfri kraftproduktion är inte bara oansvarigt utan också ekonomiskt galet. Att dessa utbyggnader dessutom undergräver vår vattenkraft när perioderna med låga priser och t o m negativa priser under en del dygn blir allt vanligare, är dubbelt tokigt.

Vi ska inte heller glömma att Sverige endast står för 1 promille av de globala utsläppen av växthusgaser, bl a på grund av vårt kraftsystem. Och den promillen kommer inte från kraftsystemet, utan snarare från vårt transportsystem. Borde inte fokus då läggas där snarare än på mer vindkraft?

Så, vad är det för problem vi löser med ytterligare vindkraft? 

Vore definitivt bättre att som Per föreslår pausa dessa utbyggnader och istället satsa på att bygga ut våra nät för överföring och distribution under några års tid.
Klokt förslag tycker vi.

Kraftproduktionen i mars har varit förhållandevis normal. Stor obalans mellan norr och söder som vi vant oss vid i Sverige. Dels beroende på minskande produktion i söder och ökande vindkraft i norr. I snart 20 år har det varit så här och trenden har förstärkts framförallt efter 2010 då vindkraftutbyggnaderna sköt fart i norr. Trenden blir också tydligare efter att Svenska Kraftnät i huvudsak misslyckats med sitt uppdrag att under perioden öka överföringsförmågan rejält från norr till söder. Minskande produktion i syd innebär också att överföringsförmågan från norr minskar.

Kända fakta, vilket professor Stefan Yard bl a påtalat ett otal gånger, men hans lösning, att bygga mer vindkraft i söder är tvivelaktig eftersom det svenska systemet inte behöver eller klarar värst mycket mer vindkraft, oavsett var denna byggs inom det svenska systemet. I söder är efterfrågan större än i norr så det vore ju i och för sig klokare att bygga ut produktionen här nere än i norr, men allra klokast är att behålla den stomme av kraftproduktion som det svenska systemet vilar på dvs vattenkraften, kärnkraften och kraftvärmen. 

Vindkraften stod för ca 19% av den svenska kraftproduktionen i mars 2020. Vindkraften bidrog också under månaden till låga spotpriser i norr och till att elspotpriset blev negativt i slutet på månaden. Det sistnämnda ett tydligt tecken på att systemet redan idag inte klarar av att svälja undan all den vindkraft som produceras under blåsiga dygn. I snitt produceras ungefär 10 procent av elen som vindkraft men vindkraftsproduktionen varierar med vädret. Produktionen i mars är mellan 1800MW och 6600MW gällande vindkraften, vilket är en indikation på hur mycket denna varierar baserat på hur mycket det blåser. Efterfrågan i det svenska kraftsystemet styrs sedan lång tid och i hög grad av utetemperaturen pga en hög andel elvärme och kalla nätter så blåser det vanligtvis inte, vilket kan skapa betydande obalanser i systemet.

Tack och lov så har vi då vår kärnkraft och snabbreglerad vattenkraft för att klara de kallaste timmarna och att kompensera för utebliven vindkraft. Nu är det ju inte så att detta är hela sanningen, för vi påverkas även av angränsande system. När det blåser mycket så spiller låga priser in i det svenska systemet från Danmark och Tyskland medan vår export ökar till Baltikum, Polen och Finland. Är efterfrågan låg där så regleras vår produktion ner med hjälp av vattenkraften.

Mycket förenklat resonemang, men jag tycker faktiskt att systemoperatörerna borde tänka till och kräva att den som vill få tillgång till deras nät för storskalig ostyrbar produktion också borde investera i batterilagring eller andra ackumulatorlösningar med kapacitet motsvarande den effekt de vill kunna mata in på nätet. Jämför med de hetvattenackumulatorer som sedan många år finns i svenska fjärrvärmesystem. Här har det gått att lösa på lämplig nivå och lett till betydande systemoptimering eftersom operatören och producenten är en och samma aktör.  Idag är det ju så att systemoperatören tvingas betala exempelvis vindkraftoperatörer för att de minskar sin produktion vid blåsigt väder och låg efterfrågan. Helt galet om du frågar mig, i en sådan situation så äter producenten kakan och har ändå den kvar.

Och ja, jag inser att mitt resonemang är starkt förenklat, men det förvånar mig högeligen att de diskussioner som förevarit under många år om effekt- och flexibilitetsmarknaderna inte har kunnat omsättas i några som helst operativa lösningar av betydelse.

Och ja, jag vet att det är dyrt med batterier och att det kanske skulle innebära så höga kostnader att inga nya vindkraftsinvesteringar blev av. Hemska tanke, men det är väl precis det som vore en tydlig och riktig signal från systemet till hugade spekulanter för mer investeringar i ostyrbar kraft.

Under mars exporterade vi mellan 4000-7000MW kontinuerligt från det svenska koldioxidfria kraftsystemet. Denna export ersätter kol- och oljebaserad produktion i våra grannländer, vilket är en välgärning för de nordeuropeiska utsläppen av växthusgaser. Export under kalla perioder innebär också att vi ersätter gamla ineffektiva kraftverk med enorma utsläpp, med vår svenska elmix, en sann miljöinsats, som obetänksamma miljövänner och politiker vill att vi ska upphöra med genom att fasa ut de 6 st kvarvarande kärnkraftsreaktorerna i förtid. Sätt er in i frågorna innan ni låser er uppfattning i kontraproduktiva spår är en nåd att stilla bedja om. Och bromsa alla stödsystem för ytterligare storskalig ostyrbar produktion i det svenska kraftsystemet till förmån för ett avgiftssystem som ska gå till batteriparker eller andra åtgärder i näten för systemoptimering. 

Du vet väl att Sverige står för 1 promille av de globala utsläppen av växthusgaser. Och kommer att så göra under överskådlig tid oavsett hur mycket mer vindkraft vi bygger. Vill vi minska vårt avtryck så är det transportsektorn vi ska fokusera på.

Och i Coronatider så är det kanske också klokt att minska de totala medel som går till klimatinvesteringar eller i vart fall styra dessa pengar till åtgärder som ger reella och snabba effekter.

Ibland måste man svära även om man råkar vara i en kyrka.

Fel förbjuda förbränningsmotorer

Förbudsivrarna på klimatområdet har tystnat i spåren av covid-19. Ganska naturligt eftersom de flesta av oss bara klarar av att hålla en eller kanske två livsavgörande frågor i luften samtidigt. När vi nu hotas både på första och andra steget av Maslows behovspyramid blir plötsligt frågor som utsläppen av växthusgaser, presidentval och normal inrikespolitik förpassade till mediernas bakgårdar och får vänta där tills den här krisen är överstånden. I sak minskar väl klimatpåverkan när Kina stänger ner delar av sin industri och därmed minskar efterfrågan på fossila bränslen. Polariserande krafter slutar klyva näbb och bidar sin tid i tysthet när situationen kräver solidaritet, samverkan och enighet.

Den gamla ordningen råder emellertid fortfarande eftersom oljepriset sjunkit kraftigt när efterfrågan sjönk. Den gamla ordningen och oljebolagen säger antagligen samma sak även i Corona-tider dvs att även de jobbar intensivt för att minska sina klimatutsläpp, men hur hänger det ihop med deras affärsmodell? Sjunkande efterfrågan möts med sänkta priser för att få oss att förbruka mer. Tänk om vi skulle lyckas ersätta den fossila dieseln med förnybar dito, vilket vi är på god väg att göra i Sverige om utvecklingen av HVO100 fortsätter som de senaste åren? Hur kommer oljebolagen att möta den förmodade nedgången i förbrukning av deras diesel? Självklart med sänkta priser för att locka oss att tanka deras produkter precis som tidigare, trots dess negativa påverkan på klimatet.

Om du har en säker, komfortabel och funktionell bil som inte är alltför gammal och som du kan köra på förnybar diesel eller för den delen på biogas eller etanol, så varför i helaste friden skulle du vilja byta till en mycket dyrare eller potentiellt radikalt sämre eldriven bil? Hur skulle du reagera om denna, din miljö- och klimatvänliga bil med förbränningsmotor plötsligt förbjöds och dina möjligheter att leva normalt dvs pendla till jobbet och skjutsa dina barn till deras olika aktiviteter på fritiden begränsades radikalt? Skulle du med glatt humör ta dina besparingar eller sätta dig i skuld för att investera i en elbil, som förhoppningsvis hjälpligt löser dina transportbehov?

I Corona-tider när världsekonomin enligt den rådande ordningen brakar ihop, många förlorar sina jobb och ett par procent av de som smittas avlider, så inser vi nog alla att ett förbud som för en del framstod som en realistisk åtgärd för några veckor sedan, nu är helt orimligt och naturligtvis en omöjlighet i en värld där även en liten elbil är en lyx som få kan kosta på sig. När vi jobbar hemifrån, barnens fritidsaktiviteter och de flesta upplevelseaktiviteter är inställda på obestämd tid så klarar vi oss säkert, men det kommer en tid efter pandemin också. I en tid när ekonomin återhämtar sig och samhället återgår till det normala så kommer klimatfrågan åter att aktualiseras och så småningom återta sin position som det största hotet mot mänskligheten.

Perspektiven från den rådande pandemin, som vi hittills lyckats hantera med någorlunda sans och vett i Sverige, torde påverka miljö- och klimatdebatten för lång tid framöver. Klimatkrisen är fortfarande relevant och alla kloka långsiktiga förslag och lösningar som kan bidra till dess lösning är lika viktiga som någonsin tidigare. Galna förslag som att förbjuda bilar med förbränningsmotorer, stänga ner kärnkraft eller missgynna energiåtervinning av avfall till den grad att avfallet riskerar gå till deponi istället, är inte bara sämre för klimatet utan också för ekonomin. Och borde förpassas till papperskorgen, en gång för alla.

Realism och gamla sanningar som blir tydligare än tidigare i den ekonomiska krisen som följer i spåren av pandemin, kanske kan få de mest extrema förnybarhets- och förbudsivrarna att sansa sig och fokusera på förslag som är ekonomiskt rimliga, tekniskt och samhällsmässigt genomförbara samt dessutom är bra för klimatet. Klimatet har helt enkelt inte råd att vi slarvar bort mer pengar på dåliga lösningar, vilket Corona-krisen gjort bedövande tydligt.

Avfallpyramiden – elda sopor eller återvinna?

Läser en artikel på Second Opinion där en av de tre företeelser som upprör s k miljö- och klimatengagerade allra mest i dagens Sverige. I just det här fallet handlar det om energiåtervinning av brännbart avfall där ett kraftigt vinklat och i flera avseenden felaktigt inslag på vetenskapsradion bemöts av Anna-Carin Gripwall.

Anna-Carins replik redogör på ett korrekt och tydligt sätt för svensk avfallshantering, återvinning samt argumenten för energiåtervinning och emot deponi. Ett helhetsperspektiv på avfallsfrågan genom ”avfallstrappan” tillämpas sedan länge i Sverige och Europa. Minimeringen av avfall, materialåtervinning och energiåtervinning är alla viktiga verktyg för att eliminera det avfall som går till deponi eftersom detta både lakar förorenat vatten och under lång tid avger stora mängder växthusgaser.

Energiåtervinning av avfall är nog tillsammans med kärnkraft och kanske dieseldrivna fordon de tre mest ifrågasatta företeelserna på energiområdet. Det finns säkert andra kandidater till den här topptrion, men de här tre kan alla beroende på vinkel och helhetsperspektiv eller ej, framställas som stora miljöproblem alternativt viktiga lösningar i miljö- och klimatarbetet. Miljö- och klimatengagerade förbudsivrare skulle nog gärna vilja förbjuda dessa med omedelbar verkan, men då riskerar de att bita sig rejält i svansen, vilket Anna-Carin på ett uttömmande sätt beskriver i sin replik.

Den befintliga kärnkraften ska avvecklas på sikt, det är nog alla överens om, men att göra det idag vore förödande för de svenska och regionala utsläppen av växthusgaser. Mer vindkraft och mindre kärnkraft innebär radikalt ökade utsläpp från fossilbränsle-eldade kraftverk i vårt närområde. Och visst vi exporterar en hel del el i nuläget, men om vi inte gjorde det så skulle utsläppen i våra grannländer öka drastiskt.

Dagens dieselfordon har miljöanpassats för att fungera i vårt moderna samhälle. Den tunga trafiken i våra tätorter har i hög grad konverterats från diesel till energigas (biogas) och den dieseldrivna fjärrtrafiken får successivt tillgång till HVO100. Effektivare stoftfilter, katalysatorer och urea-insprutning gör dagens dieselfordon till ett lika bra alternativ som andra bränsledrivna fordon. När tillgången till HVO100 och annan biodiesel blir tillräcklig för att till konkurrenskraftiga priser, ersätta den fossila dieseln kommer bränslesnålheten hos dieselfordonen att ge dessa en renässans.
Förbjuda eller för den delen straffbeskatta bort dieselbilen skulle innebära att de i huvudsak ersattes av bensindrivna bilar, som förbrukar någon eller några deciliter mer per mil, vilket självklart skulle öka utsläppen av växthusgaser från transportsektorn. För ingen tror väl att elbilar eller för den delen laddhybrider skulle öka i funktionalitet och samtidigt sjunka kraftigt i pris, vilket skulle krävas för att eventuellt kunna få en positiv effekt för klimatet av ett sådant teknikskifte.

Tre exempel på att hur vi än vänder oss så har vi ändan bak och klimatengagerade personer kan väl inte på allvar mena att det är bättre att deponera avfall, som inte kan återvinnas som material, än att ta det till energiåtervinning? Eller att svensk kärnkraft ersätts med fossileldade kraftverk i våra grannländer? Eller att en törstig bensindriven bil är bättre för klimatet än en dieseldriven dito?

Lyft blicken och se på helheten.

Artikeln nedan publicerades här på naasef för ca 11 månader sedan.

Har någon förändring initierats eller något inträffat sedan dess som minskat vår kollektiva klimatångest eller för den delen i sak förbättrat läget för miljön eller klimatet på vår jord?

Jag konstaterar tyvärr att inget hänt i sak som förbättrar situationen avseende Sveriges utsläpp av växthusgaser eller vår situation ur ett klimatperspektiv. Vi flyger lite mindre, men i transportsektorn har i princip inga andra förbättringar eller konstruktiva förändringar initierats eller genomförts. Bensinslukande laddhybrider är fortfarande berättigade till miljöbonus och inga nya incitament för att gynna utvecklingen av vettiga laddhybrider eller biodrivmedlen har sett dagens ljus det här året. Sveriges elexport var hög under 2019, vilket är positivt eftersom det minskade utsläppen från fossilkraft i våra grannländer runt Östersjön och i Danmark. Tyvärr stängdes Ringhals 2 vid årsskiftet och jag hoppas att resterande 6 reaktorer för klimatets skull kan drivas drivas vidare i åtminstone 25-30 år framöver. EU har redovisat sin färdplan för klimatet för att vara klimatneutralt 2050, en plan som kritiserats av Greta Thunberg för att vara otillräcklig och ambitionslös. Bra med en plan, men i sak händer ingenting eller i vart fall ytterst lite som kan bokföras på klimatets pluskonto.

Nya (globala) kriser har tillkommit under året dels Coronavirus-utbrottet i Kina och dess spridning runt om i världen och dels en förnyad flyktingkris med utgångspunkt i Syrien och Turkiet gör att populismens, isolationismens och rasismens fula trynen sticker fram och dammar av sina patetiska argument. Tyvärr gör nog detta att fokus redan har flyttats från klimatet till Corona-hysteri och oro för ytterligare nedgång i världsekonomin. Klimatförändringarna lär därmed förpassas till bifrågorna under det närmaste året. Dystert, javisst, men precis som i Sverige så verkar världssamfundet och (globala) media bara klara av att diskutera en eller möjligen två tunga frågor åt gången. I USA stundar presidentval och då kommer allt fokus att hamna på detta från i sommar, vilket ytterligare riskerar förpassa klimatfrågan till mediernas bakgårdar.

Vem eller vilka kommer att fortsätta hålla blåslampan brinnande för klimatet under 2020? Blir det bara en alltmera isolerad och ensam Greta Thunberg eller kommer hon att hitta några kompisar som dessutom kanske kan tillföra helhetsperspektiv och handlingskraft till debatten? 

                                                    ******

”Klimatångest i allmänhet och klimatskam för att vi flyger på semester i synnerhet har de senaste månaderna blivit allt vanligare ämnen i den dagliga debatten. Greta Thunberg startade en lavin för några månader sedan som är mycket positiv i den meningen att fler och fler får upp ögonen för klimatproblemen och att vi måste sluta snacka och börja handla. Nackdelen är att hon och hennes efterföljare skapar så mycket ångest och rädsla att det kanske leder till passivitet och handlingsförlamning.

Idag kom det dessutom information från SMHI om att temperaturen ökar snabbare i Sverige och norrut på jordklotet av flera skäl. Information som säkert kommer att spä på klimatångesten, inte minst kopplat till det faktum att vi är en oerhört liten lus på klimatets

https://www.globalis.se/Statistik/CO2-utslaepp

Så länge inte Kina, USA och några av de andra stora utsläppsländerna gör något substantiellt åt utsläppen så spelar det knappast alls någon roll vad vi eller Ecuador som ligger strax före oss på listan eller för den delen Bulgarien som ligger strax efter oss, gör i det här avseendet. Visste du t ex att 10% av människorna i världen står för mer än hälften av dagens alla utsläpp? Även om koldioxidutsläppen minskat lite de senaste åren har det totala utsläppet av koldioxid i världen sedan 1990 ökat med nästan 50 procent. I Sverige kan det se ut som att koldioxidutsläppen minskar och det är lätt att vilja klappa sig på axeln för det, men faktum är att mycket av det vi gör och köper skapar utsläpp i andra länder. Därför syns det inte på Sveriges siffror. På samma sätt ökar utsläppen av koldioxid i Danmark och Tyskland när vi stänger ner kärnkraft och eller det är kall väderlek i norra Europa.

Ska vi då bara lägga oss ner, dö långsamt och förlika oss med vårt öde? Nej, naturligtvis inte. Vi ska jobba med att hitta lösningarna på de problem som skapar klimatkrisen och sprida dessa samt självklart fortsätta att jobba med att minska våra egna utsläpp per capita. För här hör vi defintivt hemma bland värstingarna eftersom vi tillhör de länder som nått utvecklingsnivå 4 enligt Hans Roslings teorier (förr = I-länder). Vi svenskar släpper ut ca 4 ton koldioxid per år och person. I USA är motsvarande siffra 16 ton CO2 per år och person. De är dessutom 20-25 gånger så många som vi är, vilket gör effekten rätt mycket större totalt sett. Kineserna släpper ut 8 ton per år och person dvs dubbelt våra utsläpp. Om vi då betänker hur många de är så är risken stor att klimatångesten formligen skenar iväg även här i lilla Sverige.

Vår kärnkraft har tjänat oss väl inte minst i det här avseendet under lång tid. Men idag tar vi tydligen hellre ökad användning av kol, olja och fossilgas än att vi fortsätter använda en fungerande och säker kärnkraft. Vi borde definitivt skjuta på nedstängningen av ytterligare kärnkraft för att inte gå bakåt utsläppsmässigt, men det spelar kanske ingen större roll eftersom utsläppen i Tyskland och Danmark ju inte bokförs här. Är det månne så som beslutfattarna resonerar? Utsläppen per capita är 9 ton i Tyskland respektive 6 ton i Danmark. Som vi kan konstatera ligger vi lågt jämfört med snart sagt alla länder på utvecklingsnivå 4 och det enda av de större länderna inom EU som ligger nära vår nivå är Frankrike med 5 ton per capita. Frankrike har en del vattenkraft, och en hel del kärnkraft, vilket säkert är skälen för denna förhållandevis ”låga” nivå.

Nätverket sol, vind och kärnkraft publicerade idag (2/4-19) en intressant artikel i Sydsvenskan på det här temat.

https://www.sydsvenskan.se/2019-04-02/karnkraften-ar-en-av-de-basta-energikallor-vi-har-for-klimatet?redirected=1

Jag har stor respekt för de som är rädda för kärnkraft, men med de reaktorer vi redan har i drift och som drivits säkert och utan allvarliga incidenter sedan 1980-talet, så måste riskerna bedömas som hanterliga liksom de begränsade tillskotten av högaktivt avfall som en sådan förändring skulle innebära.. Med normalt underhåll och kloka reinvesteringar så finns få rimliga skäl för att stänga ner de reaktorer som är i drift idag inom de närmaste 15-20 åren. En period som är tillräckligt lång för att vi ska hinna ta fram de klimatsmarta och hållbara lösningarna för framtiden. Då kanske vi kan stänga ner kärnkraften utan att det skapar ett klimatproblem. Sedan är det en helt annan diskussion om vi ska börja bygga ny kärnkraft, som man exempelvis gjort i Finland under de senaste åren.

Men vi kan väl bygga ut sol- och vindkraften och ersätta kärnkraften med dessa förnybara energikällor? Nja, så enkelt är det inte eftersom kraftsystemet dels kräver balanskraft i form av vår befintliga och snabbreglerade vattenkraft för att parera när sol- och vindkraften varierar i output. Kraftsystembalansen kräver också en andel styrbar kraftproduktion, vilket vatten- och kärnkraften står för i Sverige. Stolleprov som att bygga gigantiska vindkraftparker uppe i Norrland som nu vid Piteå är av ringa värde för kraftsystemet och har ytterst begränsad effekt för klimatet. Lokalt är det dessutom katastrofalt för miljön. Ska vi trots att det är så här tokigt bygga ut vindkraften är de här landbaserade parkerna att föredra framför utbyggnad av havsbaserad vindkraft.

Men om alla byter till elbilar så är väl klimatproblemet löst? Tyvärr är det inte så enkelt som det ibland kan verka när särintressena som förespråkar massiv elbilsintroduktion i Sverige, får komma till tals. Utöver rådande kapacitetsbrist i en hel del områden är det väldigt få som klarar sina transportbehov med de elbilar som folk med normala inkomster har råd med. För det andra är de större elbilarna med rimligt lång aktionsradie dvs runt 50 mil innan de behöver laddas, fruktansvärt dyra och dessutom inte heller särskilt bra varken ur ett klimatperspektiv eller när det gäller att hushålla med den ändliga naturresursen litium.

Men hybrider då, det är väl bra? Nja, rätt bra om de i huvudsak brukas i stadstrafik och är s k laddhybrider där du kan välja att köra dem på ren eldrift. Visst räckvidden är kanske bara 30-50 km, men för oss som bor i eller nära större städer så klaras de flesta behov vi har med den räckvidden. Behöver vi någon gång åka längre iväg så använder vi förbränningsmotorn. En utbyggd och väl fungerande kollektivtrafik kommer över tid att göra att allt färre av oss som bor i och omkring städerna kommer att finna det nödvändigt att ha egen bil för de behov som vi inte kan lösas med cykeln eller apostlahästarna.

För de som bor på landsbygden eller ute i glesbygderna så är väl varken elbilar eller laddhybrider lösningen på transportbehoven. Här handlar det om att ersätta de fossila bränslena med förnybara drivmedel och fortsätta använda bensin- och dieseldrivna fordon under ganska lång tid framöver.

Fjärrtransporterna och lasbilstrafiken ska väl över på spårbunden eldriven trafik så långt är rimligt, men även här måste vi på kort sikt ersätta de fossila drivmedlen med förnybara dito. HVO (*) har ökat sin andel av energin i transportsektorn från noll för 5-6 år sedan till drygt 20% i fjol. Kan ökningen fortgå kommer vi snart att köra så gott som alla lastbilar på HVO100. I personbilarna är det en ökande andel HVO som blandas in i den fossila dieseln och för att HVO100 ska få ett ordentligt genomslag så måste produktionen ökas rejält och biltillverkarna

Så visst finns det hopp för oss svenskar, vi behöver nog inte dra på oss ytterligare klimatångest för förhållandena här hemma. Klimatångesten för att det här är ett globalt problem, där flera av de ledande aktörerna varken bromsat in och än mindre börjat ta tag i de nödvändiga förändringarna är det som är rejält oroande. Vi måste sluta klä oss i säck och aska och istället se till att utveckla och erbjuda lösningar på de här problemen. Handlingskraft tillsammans med att prioritera teknik och lösningar som redan fungerar eller är inom räckhåll skulle innebära att vi slutar sprida gracerna och fokuserar på rätt saker, här och nu. Detta innebär inte att vi ska sluta jobba med långsiktig forskning och utveckling som vätgas, bränsleceller, CCS (Carbon Capture Storage) och liknande, men inte låta arbetet med dessa tränga undan det som kan implementeras idag.

Känns som det är hög tid att vi tar ett rejält tag i den här frågan och slutar dutta runt och sprida resurserna på för många olika områden varav en hel del dessutom har ytterst liten effekt. Vi borde väl kunna bättre än så.

(*) Fakta HVO.

HVO står för Hydrerad Vegetabilisk Olja och är ett förnybart drivmedel som kan blandas i diesel eller kan ersätta diesel i dieselmotorer. HVO framställs genom att en vegetabilisk olja eller animaliska fetter processas med vätgas under inverkan av en katalysator. Fettsyror reagerar med vätgas vid hög temperatur och under högt tryck, vilket skapar kolvätekedjor som är identiska med dieselolja. Den enda skillnaden mot fossil diesel är att HVO har något lägre densitet och energiinnehåll. Källa Teknikens Värld.”