Anne-Marie Pålsson – klok som alltid.

Det är inte bara USA, Ryssland, Kina och andra länder som kör ett dubbelspel gällande sitt eget ansvar för den fortsatta användningen av fossila bränslen och dess påverkan på klimatet. Även våra norska grannar stoppar huvudet i sanden när det gäller sin egen roll som gas- och oljeproducent enligt en artikel i Sydsvenskan.

Personligen har jag inget emot vårt broderfolk på andra sidan kölen, men visst är de sig själv nock precis som vi svenskar och våra danska bröder. Pengar luktar inte säger en del och så må det vara, men visst blir det en besk eftersmak när retoriken inte stämmer med bakomliggande fakta. I dagens tidning återfinns notisen nedan, vilken inte verkar ha nått fram till våra norska grannar även om det är NRK som rapporterar om detta.

Antingen avfärdas notiser som denna som naturliga variationer eller så misskrediteras forskare som alarmister vilka systematiskt misstolkar naturens signaler och överdriver vetenskapliga rön. De affärsekonomiska argumenten biter betydligt bättre i budgetar och för att vinna val så är det detta som gäller samtidigt som politikerna snackar en massa strunt om klimatet och allt de gör för ett fossilfritt, förnybart och hållbart samhälle. Fakta är att de olje- och gasproducerande länderna är lika starka eller starkare än de någonsin varit.
De fossila bränslena utgör en (för) viktig del av de fossilberoende ländernas ekonomier, vilket nu manifesteras när Trump kräver att Europa och EU ska köpa mer olja och naturgas av USA om man vill slippa strafftullar för sin export till USA. Trump är något så ovanligt som en lögnaktig populist som inte tvekar att öppet (och ärligt) visa sitt förakt för vetenskap, fakta och FN:s generalsekreterare, när den senare tar ställning för förlorarna i spåren av de globala klimatförändringarna. När det handlar om att återskapa de tvivelaktiga värden som ska göra ”America great again” är ingenting heligt oavsett vilka konsekvenser det kommer att få för såväl resten av världen som amerikanerna själva. Det är länge sedan USA var en global förebild och redan på 1960-talet benämnde min far USA med orden ”United Bluff”, vilket jag bland annat tror hängde ihop med det faktum att det är ok att göra vad som helst så länge du inte blir påkommen, överbevisad, kan svära dig fri eller blir fälld i domstol. Skenhelighet, gudfruktighet och en kuliss av anständighet är vägen till framgång i detta land som för länge sedan blev ”great” baserat på brutal exploatering av naturresurser och tvivelaktig vandel under varumärket ”världens största demokrati”.

Ryssland och Kina har aldrig varit några demokratier och makten gör här det som krävs för att deras stora ledare ska kunna sitta kvar och utöva sin makt med de medel som denne anser befogade, oavsett konsekvenserna för medborgare eller medmänniskor. Få av metoderna som dessa diktatorer tillämpar hör hemma i en demokrati såsom erövringskrig, förtryck, mord eller fängslande av oppositionella.

Treenigheten som världen lär få leva med under de kommande fyra åren sitter säkert, vilket bland annat innebär att utvinningen och användningen av fossila bränslen kommer att fortsätta öka. Varför då, kanske någon frågar, jo för att:

Putin behöver dem för att finansiera sin krigföring.

Jinping behöver dem för att driva landets ekonomi och globala konkurrenskraft.

Trump behöver dem för att göra ”deals” med Europa och andra som är beroende av USA samt av olja och naturgas. Som exempelvis Tyskland och Italien.

Det är svårt att se en enande kraft träda fram för en annan utveckling globalt. Det är till och med svårt att se en enande kraft träda fram i det av Jimmy svårt polariserade Sverige. Käbblet om vems felet är för att det blivit som det blivit, kommer att fortsätta oavsett om diskussionen gäller skola, vård, omsorg, gängkriminalitet, klimatet eller energisystemet.
Det är nog bara stödet till Ukraina och medlemskapet i NATO som vi är hyfsat överens om. Och att Sveriges röst i världen blivit allt svagare över tid. Att vi likt en rytande mus skulle kunna bli en förebild för de nämnda dinosaurierna exempelvis i klimatarbete, är en naiv och orealistisk framtidsvision i ett polariserat och nationalistiskt tidevarv.

Jag väljer slutligen att travestera de kloka orden i psalmen Härlig är jorden; ”tidevarv komma, tidevarv försvinna”, och konstaterar att Trumps tidevarv är begränsat till de fyra kommande åren. Förhoppningsvis är Putins saga snart över, men Jinping kan nog tänkas hänga kvar betydligt längre än Trumps mandatperiod. I den svenska ankdammen vädrar Jimmy morgonluft och hoppas få stiga upp på taburetterna efter nästa riksdagsval, men förhoppningsvis kan de goda krafterna samla sig och skapa ett regeringsdugligt alternativ till ett sådant lågvattenmärke som Tidö 2 skulle innebära.
Ett bättre tidevarv, där jorden åter blir härlig även när vi kikar bakom kulisserna.

Äntligen säger företagarna något om energipolitiken och behovet av snara åtgärder. Mats Assarssons tre åtgärdspunkter i insändaren ovan borde genomföras snarast. Dock lär inget hända baserat på en insändare i Kristianstadbladet. Om de tre åtgärderna kompletterades med en så kallad fasvridning enligt en tidigare kollegas förslag, skulle det kunna bli hyfsat bra även för svenska företag och konsumenter fram tills ny planerbar och fossilfri kraft kan tillföras de svenska systemet.

”Svenska regeringen kunde enkelt själv besluta om att ta bort elområdena i Sverige och införa fasvridare mot Norge (som ex Tyskland gjort mot Polen). Då skulle exporten av el jämföras med hela Sveriges förbrukning och inte som idag ex elområde 4 mot all export från område fyra. Priset för de flesta skulle bli rejält lägre. Fasvridare mot Norge är för att stoppa norsk transiteringen från norra Norge ner till Oslotrakten via svenska elnätet. Det sker fysikaliskt då norska elnätet är för svagt nord-syd. Ingen tror väl att Norge inte har råd att bygga ett starkt elnät själva?”

De senaste åren har en företagare i södra Sverige fått betala betydligt mer för sin el än om vederbörande haft sin verksamhet längre norrut. Det är inga små skillnader det handlar om och möjligheterna att skydda sig mot den högre prisnivån är begränsade. Den regering som tillträdde 2022 skulle enligt valfläsket lösa de här frågorna, men ingenting har hänt. Det snackas och snackas, men ingenting händer i sak som förändrar de missförhållanden som grundlades vid införandet av elområden på den svenska elmarknaden 2011/2012.
Missförhållanden som ökat i magnitud i takt med Tysklands Energiwende och stigande naturgaspriser efter Putins invasion i Ukraina. När den ”flödesbaserade” modellen infördes i höstas hade ett avskaffande av elområdena varit en mycket lämplig kompletterande åtgärd, men icke så och jag undrar om detta beror på ren och skär inkompetens eller på en illistig plan att nyttja elområde 4 som en buffertzon och ett skydd mot extrema elpriser i Mellansverige? Sannolikt en kombination där det senare regisserades redan för 12-13 år sedan av Svenska Kraftnäts dåvarande generaldirektör, moderaten Mikael Odenberg. Ebba Busch ondgör sig över att Tyskland inte infört elområden, men hur vore det om hon ägnade sig åt de svenska problem som detta skapar istället.
Min eminenta tidigare kollega Mats Andersson gav uttryck för sin personliga syn på denna problematik för några dagarna sedan.

”Svenska regeringen kunde enkelt själv besluta om att ta bort elområdena i Sverige och införa fasvridare mot Norge (som ex Tyskland gjort mot Polen). Då skulle exporten av el jämföras med hela Sveriges förbrukning och inte som idag ex elområde 4 mot all export från område fyra. Priset för de flesta skulle bli rejält lägre. Fasvridare mot Norge är för att stoppa norsk transiteringen från norra Norge ner till Oslotrakten via svenska elnätet. Det sker fysikaliskt då norska elnätet är för svagt nord-syd. Ingen tror väl att Norge inte har råd att bygga ett starkt elnät själva?”

Det enda raka är således att ta bort elområdena från den svenska elmarknaden och att göra det nu!

För det andra så vore det en välgärning att rensa upp i det träsk av otidsenliga skatter, rabatter och avgifter på elområdet inklusive det faktum att elkunderna betalar moms på elskatten. Ett bevis på att denna anomali idag närmast betraktas som normalt är att Tryding i artikeln nedan bara i förbifarten nämner momsen på skatten. Blir det för stora hål i budgeten om reella förändringar görs på detta område? Oavsett regering så måste den svenska hanteringen av elmarknaden uppdateras och anpassas till de förhållanden som uppenbarat sig under senare år. Att stoppa huvet i sanden som nuvarande regering och skylla på andra är faktiskt inget annat än ynkedom.
Skärpning efterfrågas. Sluta snacka och gör något åt dessa för staten så lönsamma missförhållanden som för konsumenter och företag i södra Sverige kan bli förödande.

Uppdatering 12 december 2024.

Uppdatering 19 november 2024.

Det är anmärkningsvärt att flera vanligtvis sansade politiker som Katrin Stjernfelt Jammeh fortfarande tror att mer vindkraft runt Skåne och södra Sveriges kuster kommer att påverka elpriserna i elområde 4. Att hon och andra lever i denna villfarelse är sannolikt beroende på dåliga rådgivare, men också att de olika särintressen som hoppas kunna tjäna pengar på vindkraftsbyggen är starka och driver sina påverkanskampanjer med stor kraft. Se bara hur snabbt och kraftfullt de aktiverade sina medlöpare efter regeringens beslut att stoppa 13 st vindkraftsparker för någon vecka sedan.

De senaste dagarnas elpris i södra Sverige (och Tyskland) visar tydligt på behovet av fossilfri planerbar kraftproduktion och på den galenskap som ytterligare utbyggnader av vindkraft runt Skånes kuster skulle innebära. Elpriset i Tyskland steg igår till 8 kr/kWh när ett högtryck gled in över södra Sverige och norra Europa. Orsaken? Vindkraften slutar snurra när det inte blåser och när inga andra produktionskällor än kol-, olje- och naturgaseldade dito står till buds för kraftförsörjningen, då skenar naturligtvis elpriset som vi i elprisområde 4 importerar och får betala dyrt medan de som köper el i prisområde 1-3 knappast påverkas alls.

Situationen i Tyskland har ledarsidan i Kristianstadbladet förstått, se nedan, men inte de två svenska partier som tillsammans har ett väljarstöd som är tillräckligt för att förändra den svenska energipolitiken i fossilfri riktning. Att för det första öka överföringsförmågan i stamnät/regionnät från norr till söder, för det andra ta bort prisområdena från den svenska marknaden samt satsa på utbyggnad av planerbar fossilfri kraftproduktion i södra Sverige.

Nu (12/12) har även Erik Magnusson och Sydsvenskan förstått att det behövs mer planerbar kraftproduktion i södra Sverige för att få ner elpriserna i elprisområde 4. En annan önskvärd åtgärd vore att skrota elprisområdena samt att sluta plädera för att slänga pengar i sjön genom att bygga havsbaserad vindkraft. Hur mycket hade de nu skrotade vindkraftparkerna i Östersjön eller på Krügers flak hjälpt de här dagarna? Inte ett dugg eftersom de höga elpriserna beror på att det inte blåser i Danmark, Tyskland och södra Sverige.

Jag skrev tidigare i veckan ett inlägg på temat att ”Dumheten strävar mot oändligheten” och jag skulle vilja påstå att detta även gäller svensk energipolitik, men också majoriteten av amerikanerna.

Hur i hela friden kan de välja den kriminelle lögnhalsen Trump till president en andra gång?
Hur kan vi ha en energiminister som överhuvudtaget inte begriper någonting om energi? Hur kan region Skåne klubba igenom en förändring av primärvården som hela sjukvårdsprofessionen är emot?
Hur kan Kristianstad kommun ha en biträdande kommundirektör som vill (och får) rekrytera en kompis till ekonomidirektör när vederbörande inte har någon som helst ekonomiutbildning?
Det finns många stora män och kvinnor som uttalat sig om den mänskliga dumheten, men Albert Einstein formulerade nog det allra tydligast:
”Två saker är oändliga: universum och den mänskliga dumheten; men när det gäller universum är jag inte helt säker”.

Elpriset i södra Sverige skenade också igår/idag (och även den 11-12/12) och landade under de värsta timmarna på runt 5 kr/kWh. Vi får hoppas det börjar blåsa snart igen så att snittpriset återgår till rimliga nivåer. Den anomali som innebär att det blivit ”normalt” med i princip det dubbla elpriset i södra Sverige jämfört med resten av landet måste rättas till. Ta bort elprisområdena från den svenska elmarknaden alternativt genomför den förändring av elområdena som föreslagits till 2027 med det snaraste. Gärna redan den 1 januari.

Elpriser för 2024

Nedan hittar du historik över elspotpriserna för 2024 på den nordiska elbörsen Nordpool. Priserna i tabellen nedan är i öre/kWh och inkluderar inte kostnad för elcertifikat, eventuellt påslag från elleverantören, energiskatt, moms eller elnätskostnader.

De senaste veckornas elprisutveckling innebär att årsgenomsnitten lär hamna runt 30 öre/kWH i norra Sverige, 40 öre i elprisområde 3 samt drygt 60 öre/kWh i södra Sverige. Vid rörligt elpris tillkommer leverantörens påslag, elcertifikatavgift, nätavgifter, energiskatt (42,8 öre/kWh exkl moms) samt 25% moms på summan. Att betala moms på punktskatten dvs energiskatten är fullt normalt i Sverige!!! Prismodellen innebär i sig att konsumenter i elprisområde 4 straffas än hårdare eftersom momsen på 60 öre/kWh blir 15 öre medan den på 40 öre blir ca 10 öre.

Jag har inga synpunkter på priserna i elområdena 1 och 2, men att svenska staten först la ner Barsebäcksverket och sedan när elprisområdena infördes placerade gränserna så att samtliga återstående kärnkraftaggregat hamnade i elprisområde 3 måste närmast betraktas som kriminellt.

Oskarshamns tätort hamnade i elprisområde 4 medan Figeholm 17 km norr om Oskarshamn där Oskarshamns kärnkraftverk ligger landade i elprisområde 3. Falkenbergs tätort hamnade i elprisområde 4 medan Bua i Varbergs kommun norr om Falkenberg där Ringhals kärnkraftverk ligger landade i elprisområde 3.
Konstigt att inte företagare i Falkenbergs kommun protesterat ljudligare eftersom deras konkurrenter i Varbergs kommun uppenbart gynnats av beslutet om elprisområden som nu tillåtits snedvrida konkurrensen i 12 år! Detta är väl dock en icke-fråga i Stockholm där besluten fattas.
Och elprisområde 4 utgör ju dessutom en utmärkt skyddsbarriär för importen av tyska elpriser till elprisområde 3 och Stockholmsområdet.
Tänk så fiffigt uträknat av GD Odenberg (Sv Kraftnät) och Reinfelts borgerliga regering redan 2012.

Och Stjernfelt Jammeh verkar ha förstått att problemet med elpriset i södra Sverige till stor del beror på indelningen i elprisområden, men tror samtidigt att lösningen är mer havsbaserad vindkraft. Så enkelt är det tyvärr inte och att kasta fler miljarder i sjön på vindkraft vore inget annat än kapitalförstöring.

Nu är det stiltje i Tyskland. Då blir elpriserna i södra Sverige rejält höga trots att vi har el nog i Sverige för att exportera ca 1300 MW idag på förmiddagen. Världen är upp och ner – när ska elområdena tas bort från den svenska elmarknaden så att tyska elpriser fördelas på hela Sverige och inte bara elområde 4?

Den enda rimliga slutsatsen efter att ha läst artikeln nedan är att elområdena snarast bör skrotas på den svenska elmarknaden. Finns det någon mer än de som säljer el som vill ha kvar dem och i så fall varför?

Det är väl bara att konstatera att ingen ny fossilfri kraftproduktion kan etableras utan subventioner med det rådande kraftsystemet i norra Europa och den nordiska elbörsen. Ska bli intressant att följa hur danskarna ska lösa detta dilemma? De är ju svårt beroende av svensk kärnkraft/vattenkraft och norsk vattenkraft samt fossil elproduktion söderifrån, men har samtidigt ett överflöd av energi (kraftproduktion utan effektvärde) när det blåser och efterfrågan är låg, det vill säga under sommarhalvåret. Problemet är väl därvidlag att lejonparten av produktionen sker när priserna är låga. Då blir det lättare att förstå varför kalkylerna inte går ihop när kostnaderna för att bygga havsbaserad vindkraft skenat de senaste åren. Och ju mer vindkraft som byggs desto lägre elpris, visar på en affärsmodell som inte fungerar när det som behövs är stabila intäkter (elpriser) över investeringscykeln (25 år). Det gäller både för havsbaserad vindkraft och ny svensk kärnkraft.

Den ”huggsexa-modell” som tillämpas i det nordiska kraftsystemet där utbyggnader beslutas nationellt för att (om möjligt) skapa ett fungerande system (hög leveranssäkerhet och rimligt elpris) över hela årscykeln på nordisk nivå är allt annat än optimal. En bättre samordning där såväl planerbar som väderberoende kraftproduktion kan byggas ut parallellt vore att föredra, men då måste dagens energibaserade elprismodell kompletteras med effektbaserad ersättning till sådan produktion som bidrar till att stärka effektbalansen i det nordiska systemet. Detta krävs nämligen för att den planerbara kraftproduktionen ska kunna utvecklas parallellt med utbyggnaderna av vindkraften. Att Danmark sedan 25 år enbart satsat på väderberoende kraftproduktion har varit möjligt p g a grannländernas mer framsynta, må vara fossila och eller vatten-/kärnkraftbaserade, produktionssystem.
Denna strategi verkar nu ha nått vägs ände.

Sydsvenskan ägnar ett helt uppslag åt det intellektuella moras som utspelas inför öppen ridå bland annat i de stater där Trump lovat en återgång till den ekonomi som gjorde USA till en stormakt för drygt 100 år sedan. Att det runnit mycket vatten under broarna sedan dess och att vetenskapen med tydlighet kunnat visa på konsekvenserna för miljön och klimatet av de fossilbränsledrivna ekonomierna som USA, Ryssland, Tyskland, Storbritannien, Kina, Japan, Australien med flera verkar helt ha gått förbi stora delar av det amerikanska folket. Fakta har ersatts med åsikter som passar de särintressen som gynnas av ”business as usual”. Och att olja och fossilgas är ändliga naturresurser som därmed kommer att ta slut någon gång framöver verkar knappast någon bry sig om längre. Här och nu och ohämmad egoism råder. Konsekvenserna av den globala uppvärmningen sopas under mattan med argument som; -Varför ska vi tacka nej till vad Gud har gett oss, oavsett om det är under jord (olja) eller i luften (sol o vind).
Här öppnar sig en avgrund mellan den förhärskande (?) uppfattningen i USA och de kärvande diskussionerna på COP29-mötet i Baku. Den växande gruppen av stollar som nu nomineras till ministrar i Trumps kommande regering kommer att gräva diket än bredare och djupare mellan USA och resten av världen och då inte minst de länder som betecknas som utvecklingsländer. Populisternas populist Donald Trump har nu också engagerat en hugad spekulant till sin efterträdare, Elon Musk, som även om han är född i Sydafrika säkert kommer att betraktas som amerikan när Trump faller för åldersstrecket. Huga.