Nätverket Svenskt Energiförnuft

Anne-Marie Paulsson är nationalekonom och moderat, men också något så ovanligt som en rakryggad och kompetent person/tidigare politiker. Knappast förvånande att det är en kvinna som står för dessa värden i en värld där lögner, inkompetens och ryggradslösa män dominerar. Paulsson ställer bland annat en fråga som är lika aktuell idag som 2009; – Förstod man inte eller ville man inte förstå?
Jag har stor respekt för att områden som energiförsörjning och klimatproblematik liksom en del andra, är komplexa och svåra att förstå, men då får vi lyssna på vetenskapen och ta till oss objektiva fakta som är till gagn för samhället, allmänheten samt miljön och klimatet. En enkel prioriteringsmodell som jag själv tillämpade under mina år som beslutsfattare i energibranschen gällande investeringar samt lösningsförslag för olika dilemman var att göra en helhetsbedömning baserat på om förslaget:

1. innebar en (tekniskt) funktionell och kommersiellt tillgänglig lösning
2. som samtidigt är ekonomiskt rimlig
3. och ger uthålligt positiva effekter för miljön och klimatet
4. samt dessutom är moraliskt och etiskt acceptabel ur såväl ett lokalt som ett globalt perspektiv
   

Om svaret blir ”ja” på tre av fyra parametrar då kan det finnas grund för att gå vidare och titta grundligare på möjligheter och konsekvenser av förslaget, annars inte. I en del frågor som rör exempelvis enskilda bränslen, produktionsteknik, energibärare eller kundnära lösningar är en sådan enskild analys emellertid sällan tillräcklig utan kräver att vi kombinerar olika dellösningar för att skapa en fungerande helhet över tid. Ett sådant problemkomplex är till exempel systemet för elproduktion.
Om den djupare analysen ger positiva svar kan det vara dags att fatta ett inriktningsbeslut och söka finansiering, inte tidigare. I många sammanhang tror jag att politiker och beslutfattare lyssnar på den som säger det som de vill höra och som de kan kommunicera till allmänheten istället för att bli svaren skyldiga och sanningsenligt säga att det här är en komplicerad fråga som inte har ett enkelt (populistiskt) svar. Ett sådant angreppssätt är att visa respekt för såväl frågeställningen som faktaläget (vetenskapen) och medborgarna (väljarna). Inte för att begrava den i en utredning utan istället kraftfullt driva fram svaren med de utredningsresurser som alla större organisationer förfogar över! Sök svaren efter det som är bra för samhället, väljarna, miljön och klimatet på en och samma gång och undvik att suboptimera på egen- och särintressen. De förstnämnda svaren är de som går att kommunicera med trovärdighet. Släpp fokus på att du måste tycka på ett visst sätt för att bli omvald eller för att det gynnar dina kompisar.

I en del energifrågor som exempelvis rör enskilda bränslen, produktionsteknik, energibärare eller specifika kundnära lösningar är en enskild analys sällan tillräcklig utan helhetsperspektivet kräver att vi kombinerar olika dellösningar för att skapa en fungerande helhet över tid. Ett sådant problemkomplex är systemet för elproduktion där en kombination av lösningar är nödvändiga för att ge ett hållbart system både för effekt och energi. För det är precis det som elförsörjning handlar om; att i varje leveranspunkt i distributionsnäten kunna leverera el med rätt frekvens oavsett om det är soligt eller mulet, kallt eller varmt, blåsigt eller vindstilla. I ett sådant system måste planerbara produktionskällor samexistera med väderberoende dito, vilket det verkar finnas en gryende insikt om i dagens Sverige. Ett hållbart fossilfritt kraftsystem kan vi bygga baserat på sol, vind, vattenkraft, kärnkraft och kraftvärme kompletterat med energilagring, efterfrågeflexibilitet samt förstärkta överförings- och distributionsnät. Ett hållbart förnybart kraftsystem ligger en bit fram i tiden, hur långt fram tvistar de lärde om.

För den som vill förstå ett energisystem bättre kan jag rekommendera studier av den svenska fjärrvärmen. Att designa, bygga och driva fjärrvärme- och kraftvärmesystem som uthålligt försörjer kunderna med värme till lägsta kostnad och höga miljö- och klimatprestanda kräver mångfald i lösningar, energibärare och bränslen. Att bygga ett sådant system kräver kunskap, långsiktighet och ambitioner att sluta kretslopp, genomföra klimatomställning i praktiken samt att vi inser att Rom inte kan byggas på en dag. Tänk efter före och lyssna på vetenskapen, men genomför de goda lösningarna i ett högt tempo. Sanningar som att 75-80% fossilfritt som avfallsbränslebaserad kraftvärme är bättre än helt fossilt som naturgas, men endast obetydligt sämre än 100% förnybart som biobränsle, måste få bärkraft i klimatomställningen. Låt inte det teoretiskt perfekta bli de goda praktiska lösningarnas fiende som exempelvis att låta avfallsförbränningskatt och utsläppsrätter undergräva den svenska fjärrvärmen.
Fjärrvärmen är tillsammans med vattenkraften fantastiska tillgångar i den svenska klimatomställningen.

https://energitankar.varapaa.se/wp-admin/post.php?post=324&action=edit

För ungefär ett år sedan skrev jag ett inlägg som du kan läsa genom att klicka på länken ovan. Rubriken var ”Tragedin på energiområdet gränsar till parodi.” Det har runnit en hel del vatten under broarna i Europa och globalt sedan dess. Då var vi fullt upptagna med efterdyningarna till pandemin och få om ens någon kunde väl förutse allt det som hänt sedan 24 februari 2022. Även om vi borde reagerat starkare på Rysslands agerande och Putins retorik redan 2014 när Krim annekterades.

Sydsvenskan och svensk media saknar fortfarande Per T Olsson i debatten och han har säkert roterat flera varv i sin grav efter Liberalernas ryggradslösa agerande under Johan Perssons ledning.

Den 12 november inleds COP27 i Egypten. Så här skrev jag i fjol om COP26;
Klimatmötet i Glasgow är slut. Det blev som förväntat mycket väsen för lite ull, precis som bonden sa, när han klippte grisen. Flera intressanta, men kanske inte särskilt trovärdiga avtal och överenskommelser dokumenterades dock vid mötet. Den stora frågan är om de kommer att fullföljas och genomföras i tillräckligt tempo för att världen ska klara av att begränsa uppvärmningen? Och om de stora utsläppsländerna kommer att hänga på?

Nu konstaterar jag att mina farhågor besannats dvs att få, om ens några, av avtalen eller överenskommelserna har fullföljts och resulterat i konkreta åtgärder för att minska utsläppen av klimatgaser. Utsläppen fortsätter att öka och Kina, Ryssland och Indien med flera länder som står för huvuddelen av de globala utsläppen av växthusgaser försöker inte ens längre dölja att de i praktiken struntar i klimatet. Detta innebär att världen närmar sig 2-graders uppvärmning med stormsteg och att ”point-of-no-return” lär passeras inom några år med allt värre konsekvenser för klimatet och ytterst för många av oss som befolkar denna jord. Greta Thunberg kommer inte att delta på COP27 och hennes skäl för detta kan du läsa mer om genom att klicka på länken nedan.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rlPM9R/greta-thunberg-skippar-klimatmotet-i-egypten

Vi har en ny regering sedan några veckor och i den tjänstgör Ebba Busch som vår nya närings- och energiminister. Alla ska få sin chans, men det verkar som att oavsett parti så kan vem som helst bli energiminister utan att ha någon som helst kompetens på området. Då säger säkert någon, men de har väl sakkunniga och kompetenta rådgivare på sina departement? Säkerligen, men då gäller det kanske att lyssna på dessa också eller att lyssna på andra än de som tycker på ett visst sätt för att de vill gynna vindkraft i alla dess former och samtidigt begränsa och minska den styrbara andelen av elproduktionen.
Så här skrev jag för ett år sedan; Så länge vi har kvar den nuvarande styrbara kraftproduktionen i form av vattenkraft och kärnkraft så kan vi hjälpligt hantera den väderberoende andelen. Växer den senare som de senaste tio åren behöver vi också öka den styrbara andelen annars kommer leveranssäkerheten att minska radikalt och elpriset stiga mot skyn i takt med detta.
Det är alltid tråkigt att behöva ta till den gamla efterklokheten och säga; vad var det jag sa? Precis detta har hänt och kryddat med den el- och naturgaskris som exploderade efter Rysslands intåg i Ukraina den 24/2 så har vi upplevt historiskt höga elpriser i södra Sverige. Inte främst baserat på de effekter jag skrev om i fjol, det tar lite längre tid, utan baserat på skenande gaspriser som gjort att elpriserna söder om Östersjön rusat iväg och att vi importerat skyhöga elpriser från våra grannländer. Och detta i samband med att vi exporterar el genom våra utlandskablar. Herre Jesus, så fel det kan bli för elkunderna dvs företag och konsumenter när inte politikerna förstår konsekvenserna av sina beslut och diverse direktiv inom EU. Farmanbar blev fort en närmast tragikomisk figur som energiminister, men det är klart med ”rådgivare” som Tovatt, Stenevi och Bolund så kan det inte bli annat än fel.
Vi får hoppas att Ebba omger sig med kunniga rådgivare som dessutom anlägger ett helhetsperspektiv på energi- och klimatfrågan, så att transmissions- och distributionsnäten, avfalls- och biokraftvärmen, biodrivmedlen och vätgasen får komma in i värmen tillsammans med sol-, vind-, vatten- och kärnkraft.

Att el- och gasfrågan blev akut efter Ryssland intåg i Ukraina var väl kanske inte så svårt att räkna ut med facit i hand, men ingen ville väl tro att Putin var så galen som han faktiskt visat sig vara de senaste månaderna. Ryssland hade av oss, naiva européer, bjudits in i olika sammanhang som närmast kan jämföras med att bjuda in räven i hönshuset. Så här skrev jag för ett år sedan angående en del länders prekära klimatsits;
För de kol- och naturgasberoende länderna i Europa är det mer akut och här sitter man fast i en omöjlig ekvation av nationella intressen dels näringspolitiskt och dels försörjnings- och säkerhetsmässigt. Å ena sidan är beroendet till de nationella koltillgångarna inget som kan viftas bort om man vill vinna val framöver. Å andra sidan så är naturgasberoendet och priset på naturgas en fråga som påverkar hela kontinentala Europa på ett genomgripande sätt, vilket genomsyrar mycket av tankarna i EU:s s k taxonomi. Här är kusinen från landet dvs Sverige en udda fågel som envist, men föga framgångsrikt driver sina hjärtefrågor. Dessa marginaliseras när de stora fossila flödena ska behandlas. För de länder som avhänt sig möjligheten till kärnkraft är det en omöjlig ekvation de har att hantera. Att bygga bort kraftförsörjningskrisen med vindkraft är omöjligt och en sådan strategi blir dessutom oerhört dyr för alla berörda såväl länder som företag och konsumenter.

Vad var det jag sa? Notera att jag nämner säkerheten lite så där i förbifarten när jag resonerar om naturgasberoendet och det är klart, vem kunde för ett år sedan ana att både Nordstream 1 och 2 skulle vara tagna ur bruk och ledningarna söndersprängda i höjd med Bornholm? Att Putin sitter på gaskranen och att det är riskabelt att som exempelvis Tyskland göra sig beroende av tysk gas och samtidigt stänga ner sin kärnkraft hade jag med i artikeln från i fjol, men verkligheten 2022 har överträffat mina och säkert även andras tidigare funderingar med råge. Tråkigt men sant.

Internationellt präglas det mesta inte minst energiförsörjningen av Putin och Rysslands aggressiva hållning mot sina grannländer, EU, USA och faktiskt nu på senaste tid även Norge. Nationellt präglas fortfarande energisituationen av inkompetens, flathet inför EU och oförenliga särintressen. Mitt hopp står till en kraft som i handling kan stå för ett helhetsperspektiv avseende el- och energipriser, miljö, klimat och leveranssäkerhet. Blir det Ebbas genombrott på den stora scenen eller blir hon ytterligare en i raden av tragikomiska snackemostrar på energiministerposten? Efter COP26 skrevs en hel del artiklar på temat att nu är det dags att leverera och efter COP27 är det stor risk att det blir en upprepning dock med andra namn på plakaten än de jag hade med i min artikel från i fjol. I år blir det liberalen Romina Pourmokhtari dvs Sveriges miljö- och klimatminister som får försvara de svenska färgerna kanske ihop med sina chefer Ebba och Uffe, dock känns det mer relevant att Xi Jinping, Modi, Lula samt en favorit i repris Vladimir Putin kommer att vara de som nämns i kritiska sammanhang efter mötet. Den sistnämnde lär strunta i alla propåer om klimatet inte minst eftersom hela hans maktbas vilar på intäkterna från exporten av fossila bränslen och Rysslands militära förmåga samt därtill hörande skrämseltaktik. Det skulle förvåna om han sponsrade ett utvecklingsprojekt med målet att kunna köra sina tanks på biodiesel…

Ryssland ut ur Ukraina. Nu.

I ett sådant ingår ny kärnkraft som en viktig del eftersom annan tolererbar, fossilfri (eller förnybar) och planerbar kraftproduktion som exempelvis vattenkraften inte kan (eller får) byggas ut ytterligare i Sverige. Orörda älvar ska förbli orörda. Utvecklings- och förändringstrycket kommer från de studier som visar på ett fördubblat elbehov mellan idag och 2050. En ökning som vi aldrig kan klara med vindkraftsutbyggnader. Det framtida systemet förutsätter stora volymer vätgas, vilken i sin tur kräver stora volymer el till ett lågt och stabilt pris för att bli verklighet.

Efterfrågeflexibilitet, smarta system och andra s k ”mekanismer” eller tjänster som kan underlätta vid effektbegränsningar utvecklas fortlöpande, men kan knappast ge de himlastormande effekter som en del tror och hoppas på. Dessa tjänster kan emellertid ge viktiga bidrag på marginalen men löser inte den grundläggande problematiken att vi behöver mer elproduktion (effekt) framöver. Elförsörjning som möter efterfrågan och går hand i hand med klimatomställningen samt är kostnadseffektiv och fossilfri.

Dagens seminarium gav också ett tydligt svar på frågan om dagens planerbara andel av elproduktionen klarar att balansera ytterligare stora volymer vindkraft? Ett entydigt nej framkom ur den diskussionen.

Läs gärna informationen på bifogad länk. Nu kanske det kommer att hända.

https://second-opinion.se/svenskt-naringsliv-stakar-ut-vagen-for-ny-karnkraft/

Förstärk överförings- och distributionsförmågan i våra nät, bygg ut mer såväl planerbar som väderberoende elproduktion (sol, vind och kärnkraft), utnyttja befintlig elproduktion maximalt så även kraftvärmen samt maxa effekten och förläng livet på våra sex kvarvarande reaktorer i Ringhals, Oskarshamn och Forsmark. Se till att lösa de mekanismer som ger höga elpriser när vi exporterar el genom våra utlandskablar och eller skrota modellen med fyra elprisområden så att alla svenska företag och medborgare kan få ett och samma elpris.
Att fortsätta ha det som hittills i år är oacceptabelt, inte minst i södra Sverige.

Hustrun undrar om världen har blivit galen när Henrik Svensson säger att han är stolt över att elda fossil olja i Karlshamnsverket med förfärande utsläpp av koldioxid som en av konsekvenserna. Att än värre alternativ elproduktion i Danmark, Polen, Tyskland eller Baltikum på så sätt kan undvikas framgår av artikeln i Sydsvenskan, men så långt läser nog inte alla.

Och varför är det så här? Jo, eftersom våra elnät hänger ihop i en enhet och elproduktion kan budas in från olika kraftverk. Artikeln belyser på ett utmärkt sätt varför Karlshamnsverket numera dvs sedan 2020 även kör sommartid.

I en annan artikel i samma tidning beskrivs på ett förtjänstfullt sätt hur det går till när elpriset skenar i elprisområde 4 dvs i Sydsverige. För alla som läser artikeln till slut borde det bli uppenbart att det är Sveriges flathet inför EU (och danskarna) som gjort att vi hamnat så här snett. Vi låter ett par tjänstemän göra en tolkning av regelverken som innebär att vi ”klär oss i säck och aska” och motiverar detta med ”att härtill är vi nödda och tvungna”. Ingen verkar ha funderat en sekund på att begära undantag från delar av regelverket som leder till de extrema priseffekter vi upplever för närvarande. Artikeln beskriver hur det går till när elpriset skenar i södra Sverige och hur det skulle kunna undvikas. Den modell som gällt sedan avregleringen fungerar hyfsat när det finns ett överskott av elproduktion, men i situationer där det råder knapphet på fossilfri och förnybar elproduktion blir det de extrema priseffekter vi nu upplever. Att en stor del av den billigare kraftproduktionen numera är inlåst i Norrland och väderberoende gör att konsekvenserna för konsumenter och företag i södra Sverige blir än värre.

Att det för enskilda medborgare har etablerats en förvirrande bild av elmarknaden i Sverige och norra Europa framförallt i skenet av det senaste halvårets debatt och utveckling är uppenbart. Att konsumenter och företag därmed svävar mellan hopp och förtvivlan och i stor okunnighet om vad de kan förvänta sig i form av elpris och klimatvänlig elproduktion framöver är dessutom alldeles uppenbart och jag tror att artiklar som den här behövs, och om de läses i sin helhet kan bidra till folkbildningen i de här frågorna. Att det bara är Vänsterpartiet som verkar ha tagit till sig fakta på området och lämnat den drömvärld som det övriga politiska sällskapet fastnat i, är inget annat än bedrövligt.

Energi- och klimatfrågan kommer att påverka valet i nästa vecka, men tyvärr inte i en konstruktiv riktning för elmarknaden eller för den delen med varaktighet justera den dysfunktionella avreglering vi lever med sedan 2020. Höga elpriser verkar vara här (i södra Sverige) för att stanna.

Sverige har som mål att minska växthusgasutsläppen med 70 procent gällande inrikes transporter, exklusive flyg, till år 2030. Även om andelen rena elbilar ökar snabbt så räknar EU med att det endast är 10 procent av den europeiska fordonsflottan som är elbilar år 2030. Att hitta lösningar för att ersätta fossila bränslen med förnybara drivmedel för förbränningsmotorn är därför en viktig pusselbit för att nå målet. Med det sagt behövs båda lösningarna för att minska transportsektorns utsläpp.  Det här är bland annat Nestes uppfattning och en del av skälen för att de satsar på utvecklingen av förnybar bensin.

https://www.aktuellhallbarhet.se/alla-nyheter/debatt/sverige-banar-vag-for-fornybar-bensin/

https://www.di.se/debatt/utan-biobranslen-klarar-vi-inte-omstallningen/

Tänk- och läsvärd debattartikel på DI Debatt av Öyvind Andersson, professor i Lund.

I debatten angående transportsektorn och hur vi ska få ner utsläppen från denna med 8% per år för att nå våra mål så fokuserar man i huvudsak på två områden, dels att minska lastbilstrafiken och dels hur snabbt elektrifieringen kan gå?

För det första vore det klokare att fokusera på att i verkligheten minska utsläppen av växthusgaser från fossila bränslen.

Ett effektivt sätt att få ner utsläppen från transportsektorn vore att införa en miljöpremie för alla som kör på biodrivmedel och HVO100. Ge premien direkt vid bränslepumpen så att initiativet för att göra rätt för klimatet redan nu också stöds av en bättre ekonomi. Det vore väl ett effektivt sätt att skynda på klimatomställningen i transportsektorn?
Varför tvekar vi om detta vore rätt ur ett klimatperspektiv?
Ja, men då riskerar ju lastbilstrafiken att öka och det vill vi ju inte.
Ja, men då riskerar vi ju att fler åker privat bil istället för kollektivt.

Så är det ju, men ska vi strypa lastbilstrafiken och privatbilismen genom dramatiska kostnadsökningar eller förbud för att lösa helt andra problem som exempelvis slentrianmässig e-handel eller att få fler medborgare att vilja åka kollektivt? Det är nog ungefär lika effektivt som att lägga en skatt på avfallsförbränning och tro att det främjar sorteringskvaliteten eller minskar de totala avfallsmängderna i samhället.
Personligen tror jag mycket mer på att i det korta perspektivet satsa på laddhybrider och HVO100/biodrivmedel för den befintliga fordonsparken. Att elektrifiera hela transportsektorn minskar inte koldioxidutsläppen i den grad som många tror och riskerar dessutom att en del värdefulla metaller kan ta slut inom en icke alltför avlägsen framtid. Så låt flera blommor blomma och:

• personbilar – satsa på laddhybrider och bilar som uppfyller Euro6 samt på sikt kan drivas med biodrivmedel och där HVO100 är ett acceptabelt bränsle under en övergångsperiod vilket minskar utsläppen av växthusgaser med ca 80% jämfört med fossilt. Ge en viktad miljöbonus till de fordon som kan drivas med HVO100 eller biodrivmedel samt en klimatpremie till den som tankar dessa drivmedel.
• tjänstebilar måste skiljas från förmånsbilar.
• för hantverkarbilar och transportfordon i och omkring tätorter samt andra tjänstebilar med många men korta körsträckor kan säkert med fördel vara eldrivna eller laddhybrider.

Att bryta den ensidiga och besinningslösa utvecklingen med att elektrifiera hela världens bilflotta vore en välkommen tillnyktring i klimatomställningens tecken. Mångfald är alltid att föredra och i Sverige har vi dessutom möjligheten att relativt snabbt bli så gott som fossilfria utan att byta ut hela vår fordonsflotta.

Det vore också klokt att lyssna på svensk industri som exempelvis Sara Lundkvist på Livsmedelsföretagen. -Det är viktigt för livsmedelsindustrin att kunna tanka med biobränsle. Vi kommer att vara långsamma i vår elektrifiering. Och jag är inte säker på att Sverige är ett land som på alla orter lämpar sig för en elektrifiering av den tunga lastbilsflottan.

Per Ohlin pekar insiktsfullt på att det i hög grad är kompetensbrist som lett till att det svenska kraftsystemet hamnat i det läge som råder idag. Jag och många kollegor med mig har under lång tid förfärats över det faktum att knappast någon politiker, departementsmedarbetare, myndighetsperson eller journalist har förstått att effekt och energi hänger ihop och måste hanteras i ett sammanhang.

Avslöjande uttalanden som att ”så länge vi har nettoexport av el så är jag inte orolig” eller för den delen att ”Vindkraftparken på Kriegers flak kommer att ha större effekt (640 MW) än ett block hade i Barsebäck”. För att den effekt som teoretiskt sett är installerad i en vindkraftspark ska levereras krävs det att det blåser minst 13-14 m/s. Något man knappast alls verkar reflektera över bland våra politiker. Det är ett faktum att det inte blåser mer än 13-14 m/s under årets alla dagar och att det under rätt många av dessa knappast blåser alls, självklarheter som verkar okända för stora delar av landets beslutsfattare och debattörer.

På årsbasis kommer vi i snitt att få ut 30-35% av den teoretiska energi som vindkraftparken skulle kunna leverera. Med andra ord kan en sådan park leverera 640 MW under perioder när det blåser rejält och på årsbasis då producera ca 1,6 TWh. Ett block i Barsebäck med en maxeffekt runt 620 MW kunde producera drygt 5,4 TWh under ett år eftersom den produktionen teoretiskt kunde drivas på full effekt under årets alla 8760 timmar. De kallaste timmarna på året blåser det sällan särskilt mycket, vilket innebär att vindkraften och annan väderberoende energiproduktion kanske inte levererar alls eller på en ytterst hovsam nivå när den behövs som mest. Vindkraften fungerar som bäst när den behövs som minst det vill säga sommartid och står så klart för en hel del av det överskott vi kan exportera till våra grannländer.

Kapacitetsbegränsningar i näten är ytterligare en faktor att beakta liksom det faktum att maximal överföringsförmåga kräver att det också produceras el i det område dit elen ska överföras. Ny planerbar elproduktion behöver således byggas i södra Sverige, vilket också kommunicerades i samband med nedläggningsbesluten av Barsebäcksverkets båda block. Det enda vi gjort sedan de fyra blocken i Barsebäck och Ringhals stängdes ner är att vi byggt ut vindkraft i norra halvan av Sverige.

Så vi har en situation med ökande efterfrågan på el där prognosmakarna påstår att efterfrågan på elenergi kommer att fördubblas från 150 TWh idag till 290 TWh 2050 . Det är en betydande utmaning att hjälpligt bygga ikapp denna efterfrågeökning och samtidigt undvika att elpriset skenar till nya höjder. Att få ner elpriserna kommer att kräva en reformering av elmarknaden i norra Europa samt av svenska myndigheters tolkning av EU:s elmarknadsdirektiv. Att bygga bort de höga elpriserna förefaller således omöjligt så länge vi har den modell vi har och importerar ett högt marginalpris från våra grannländer. Priset i södra Sverige var nästan 5 kr i fredags den 12 augusti och jag tror inte vi har någon elproduktion i Sverige som kostar i närheten av 5 kr. Produktionspriserna för svensk kärnkraft, vattenkraft och vindkraft är definitivt under 1 kr, vilket lett till befogad kritik mot den rådande modellen. Varför ska vi betala 5 kr/kWh i perioder när vi kan försörja oss själva med el som kostar mindre än en krona att producera?

Det sistnämnda kan våra politiker råda bot på i närtid medan att bygga ny planerbar elproduktion och förstärka näten tar betydligt längre tid. Det är dags att börja nu.

Läser med intresse Amory B Lovins debattartikel om den ”dyra kärnkraften” i söndagens Sydsvenska Dagblad. Det känns emellertid som att hans referenser och jämförelser är gamla och har passerat bäst-före-datum med bred marginal. Det senare verkar det som professor Jan Blomgren instämmer i med tanke på hans artikel i SDS den 1 augusti.

Fossila bränslen
Att kärnkraften är dyrare och sämre än såväl fossil elproduktion som vindkraft är det många fler än Lovins som hävdar, men i det förstnämnda fallet så bygger hans jämförelser på att den fossila elproduktionen (kol, olja och gas) inte betalar sina miljö- och klimatkostnader. Att nedsmutsaren ska betala är bara löst prat snart sagt överallt utom i Sverige som är ett av få länder som använt koldioxidskatt för att göra den ekonomiska relationen mellan fossilt och fossilfritt rimlig.

Att framställa Tyskland som ett föredöme inom energieffektivitet och förnybara energikällor är ett rent skämt när alla nyktra bedömare konstaterat att Energiewende är ett enda stort misslyckande och att kriget i Ukraina avslöjat att Tysklands ”klimatstrategi” bygger på att fortsätta elda enorma volymer naturgas. En strategi som delas av de flesta länder i Europa inklusive Polen, Ungern, Italien och Spanien. När tillgången på naturgas från Ryssland stryps då intensifieras ansträngningarna för att ersätta den ryska gasen med annan naturgas eftersom detta anses nödvändigt dels ekonomiskt och dels försörjningsmässigt. Inte ett ljud om klimatet mer än att utnämna både naturgas och kärnkraft till förnybara energikällor.

Reservbränslet om naturgasersättningen inte lyckas fullt ut är brunkol eller kol/olja och inte heller här kommer en enda euro att avsättas för miljö- och klimatkostnader eftersom elen då blir alldeles för dyr. Den utbredda dubbelmoralen är global och har Lovins eller andra tyckare ens funderat på det faktum att utvinningen och användningen av fossila bränslen fortsätter öka i världen trots alla vackra ord om klimatomställning och miljöhänsyn.

Förnybar elproduktion
Att vindkraft (och solenergi) är lösningen är det också många som tycker, inte minst inom ”de gröna rörelserna” och de så kallade miljöpartierna runt om i Europa. Hela sällskapet blir i det här avseendet industrins och fossilbränsleindustrins ”nyttiga idioter” eftersom man blundar för realiteter och dessutom är rabiata i sitt motstånd till kärnkraften. Fossilfritt existerar inte i deras värld och det är bara förnybart som gäller, vilket i praktiken handlar om storskalig utbyggnad av vindkraften. Att sådan utbyggnad inte löser problemen varken med elförsörjningen eller skenande elpriser blundar man för liksom det faktum att väderberoende elproduktion inte betalar för de system- och effektkostnader man med sin blotta existens belastar kraftsystemen med.

I den svenska debatten kan en viss tillnyktring skönjas där man nu gått ifrån; för vindkraft = mot kärnkraft, och vice versa till att inse att alla funktionella kraftsystem behöver balanseras med både väderberoende och planerbara kraftkällor. De förstnämnda har sin plats liksom de sistnämnda och slutsatsen blir att det inte handlar om för eller emot kärnkraft eller vindkraft utan om både och. Lokaliseringsfrågorna runt kärnkraften måste lösas, men det gäller faktiskt också vindkraften inte minst den havsbaserade. Att subventionera och frångå regelverken för att ensidigt gynna förnybar kraftproduktion leder till dysfunktionella system med konsekvenser av den sort som vi upplevt det senaste året i det nordiska kraftsystemet. Enfalden måste ersättas av fossilfri och förnybar mångfald.

Sammantaget en utveckling som leder i fel riktning och som måste ersättas med en strategi som realt minimerar mänsklighetens utsläpp av klimatpåverkande gaser i Sverige, Norden och globalt.

Kina
I samma tidning läser jag en artikel med rubriken ”Allt fler unga ger upp och säger ”bai lan”. Ett begrepp som innebär att stiga av prestationshetsen och ”skräckcykeln” i det kinesiska samhället. Unga människor som känner uppgivenhet och slutar kämpa för framgång och karriär blir fort ett allvarligt fenomen i ett land som för sin ekonomiska tillväxt behöver disciplinerade och lydiga undersåtar. Den officiella politiken bygger på besinningslös tillväxt både av befolkning och ekonomi, vilket utöver ordning på produktionsresurserna kräver tillgång till de globala marknaderna. Allt för att kunna fortsätta sprida sina varor över jordklotet liksom stora volymer ”kinesiskt plastaskit” där både insatsvarorna och energin har fossilt ursprung. Kinas tillväxtambitioner kommer således att fortsätta driva på efterfrågan av fossila bränslen samtidigt som de interna spänningarna och risken för konflikter kommer att öka.

Risken är att liknande tendenser växer till i våra västliga demokratier där förtroendet för våra folkvalda under de senaste decennierna urholkats i snabb takt. Sjunkande valdeltagande i spåren av fake news, plakatpolitik plus den växande oförmågan till reell förändring med miljön och klimatet i fokus kan bli en grogrund för en liknande samhällsutveckling även i väst.

För att mota dessa tendenser behöver vi öppna upp för en bred diskussion där målen är gemensamma och tydliga. Vägen till klimatomställning går över långsiktiga lösningar som:

• innebär miljö- och klimatmässig hållbarbarhet
• är ekonomiskt och etiskt rimliga
• är tekniskt tillgängliga
• innebär systemteknisk hållbarhet

Slutligen så måste vi tillämpa alla fyra på en gång och inte ägna oss åt populistiskt hoppande från den ena till den andra patentlösningen beroende vad man tror det går att vinna röster på och vilka särintressen som är starkast för tillfället!

Den här sanningen får vi leva med framöver. Författarna pekar emellertid på möjliga åtgärder som inte strider mot regelverken där vi som är mest drabbade av importerade höga elpriser kan få lindring genom finansiella utjämningsåtgärder. Genomför dessa snarast och ersätt de trubbiga åtgärderna i form av elkompensation som infördes föregående vinter.

Annan fakta som vi får leva med är att så länge inte de stora länderna i världen gör sig kvitt sitt beroende av fossila bränslen kommer den globala uppvärmningen att fortgå. Vi, bland andra Sverige, som sedan länge och fortsatt minskat vårt klimatavtryck drabbas i (nästan) lika hög grad av klimatförändringarna i form av extremväder som torka, blåst och störtregn som de som dessvärre fortsätter öka sin fossilbränsleanvändning.

Världen verkar på övergripande och politisk nivå ha blivit för komplex för den mänskliga hjärnan att hantera och att hitta lösningar mot sådant som exempelvis klimatkrisen. Många kör på i samma hjulspår som de senaste tvåhundra åren det vill säga att krig (eller hot om krig) är bra för affärerna liksom att kol och olja driver industrin till nya höjder. Att 2022 med bomber, tanks, artilleri och infanteri invadera och försöka ta över grannländer bygger på en totalt korrumperad verklighetsuppfattning. Putin framhärdar i att kriget inte är ett krig utan en nödvändig specialoperation dels för att avnazifiera Ukraina och dels för att skydda Ryssland mot en aggressiv omvärld. Denna galenskap fortgår efter fyra månader med oförminskad styrka i östra Ukraina parallellt med att den övriga världen inklusive länder i Europa fortsätter köpa fossila bränslen av Ryssland. Att försätta sig i ett sådant beroende av rysk gas och olja är vid en titt i backspegeln ren galenskap och bygger på att gamla korrumperade män gjort upp om infrastruktur-investeringar i slutna rum under de senaste trettio åren.

Aktuella utspel i en galen värld kan sammanfattas under tre rubriker.

Klokaste

1. Nu måste vi gå med i NATO tillsammans med Finland. (Svenska politiker)
2. Vi måste få slut på diskussionen om att att vissa kraftslag är bättre än andra. Det handlar inte om vind- eller kärnkraft utan om både ock. (Johan Svenningsson m fl)
3. Styrmedlen i svensk klimatpolitik är ineffektiva och måste reformeras. (Sveriges ingenjörer)

Roligaste (i meningen tragikomiskt och korkat)

1. Det är Morgan Johanssons fel att skjutningarna ökar. ”Det tycker vi med, sa Ulf och Ebba.” (Henrik Vinge, SD)
2. Vindkraftparken på Kriegers flak kommer att ha större effekt (640 MW) än ett block hade i Barsebäck. (Sydsvenskan)
3. Vi måste rädda vad som räddas kan (av den fossildrivna bilflottan efter 2035). (Jessica Stegrud, SD inför EU:s beslut att förbjuda nytillverkade fossildrivna bilar efter 2035)

Dummaste

1. Sverige har lovat lämna ut (den svenska medborgaren och riksdagsledamoten)  Amine Kakabaveh och 72 andra ”terrorister” till Turkiet. (Erdogan)
2. Att förbjuda vapen löser inte de här skjutningarna. (Donald Trump efter den senaste skolskjutningen)
3. Vi måste beväpna rektorer och lärare så de kan försvara sig och sina elever vid skolskjutningar/-attacker. (Ted Cruz efter samma skolskjutning)

Min slutsats är sedan länge att ingen ljusning kan skönjas rörande den mänskliga dumheten eller att rådande förhållanden förändras till gagn för reella energi- och klimatåtgärder i Sverige, Europa eller globalt. Energi- och klimatdebatten är därtill onödigt och oreflekterat polariserad:

En dumhet är en dumhet även om den uttalas av en meningsfrände. Det behöver inte vara en dumhet bara för den uttalas av en meningsmotståndare. Ett till synes klokt beslut på kort sikt kan visa sig vara en dumhet på längre sikt som exempelvis de rysktyska investeringarna i Nord Stream 1 och 2.

Att hävda att det inte finns några hinder för att bygga ny kärnkraft i Sverige är inget annat än desinformation. Att likaledes hävda att en massiv utbyggnad av havsbaserad vindkraft är lösningen för kraftsystemen och på de höga elpriserna i norra Europa är också desinformation.

Svenskt Näringslivs elanvändningsprognos för 2050 har i dagarna uppdaterats och är numera ca 275 TWh per år, vilket är en fördubbling från dagens nivå. Vi klarar inte ens dagens behov utan kärnkraften (ca -40 TWh). Elpriserna har våren 2022 varit så höga att Karlhamnsverket (fossil olja) baserat på prissignaler har kört mer än någonsin det senaste halvåret. Att argumentera för att försöka bygga ikapp det växande underskottet med väderberoende produktionskällor är inget annat än ren galenskap. Alla investeringar i väderberoende produktion måste i närtid åtföljas av motsvarande utbyggnader i planerbar elproduktion, inte minst i södra Sverige. Fortsätter vi att bygga nya överföringskablar till Baltikum, Polen och Tyskland kommer elpriserna dessvärre att förbli lika höga som idag eller högre även om vi löser våra inhemska behov av elproduktion och effekt till en betydligt lägre kostnad. Förbättringar som då endast till mycket liten del kommer svenska elkonsumenter till del.

Således är mer elproduktion i Sverige det vill säga utbyggnader med lika delar väderberoende och planerbar produktion samt stopp för fler kablar till kontinenten den medicin som Sverige behöver. Initialt kryddat med några av de inslag som föreslås i artikeln ovan. Vem tar ansvaret för en sådan plan? Alla pusselbitarna finns, men var finns den myndighet eller organisation som har kompetens att ta uppdraget att leda ett sådant förändringsarbete över en följd av mandatperioder så att vi kan komma ifrån rådande situation med massor av ångest, prat och käbbel, men ingen verkstad överhuvudtaget?

Är jag då hoppfull för Sverige och det globala klimatet?

Självklart! Fakta och förnuft måste väl ändå kunna besegra den utbredda dumheten bland våra beslutsfattare. Snart kommer någon politiker att kunna vinna ett val på att initiera åtgärder för att stödja en klok hållbar klimat- och energiplan samt en humanare värld genom policies som:

1. förbjuder vapen i händerna på allmänheten
2. gynnar fossilfria alternativ i alla avseenden på bekostnad av de fossila alternativen
3. i praktiken skapar det första klimatneutrala och hållbara samhället bland något av de rika demokratierna i väst?

Gärna alla tre på samma gång, eller vad tycker du?

Sverige ligger bra till för att ta täten och göra en trippel, men får vi tummen ur någon gång?