Uppdatering 12 december 2024.

Uppdatering 19 november 2024.

Det är anmärkningsvärt att flera vanligtvis sansade politiker som Katrin Stjernfelt Jammeh fortfarande tror att mer vindkraft runt Skåne och södra Sveriges kuster kommer att påverka elpriserna i elområde 4. Att hon och andra lever i denna villfarelse är sannolikt beroende på dåliga rådgivare, men också att de olika särintressen som hoppas kunna tjäna pengar på vindkraftsbyggen är starka och driver sina påverkanskampanjer med stor kraft. Se bara hur snabbt och kraftfullt de aktiverade sina medlöpare efter regeringens beslut att stoppa 13 st vindkraftsparker för någon vecka sedan.

De senaste dagarnas elpris i södra Sverige (och Tyskland) visar tydligt på behovet av fossilfri planerbar kraftproduktion och på den galenskap som ytterligare utbyggnader av vindkraft runt Skånes kuster skulle innebära. Elpriset i Tyskland steg igår till 8 kr/kWh när ett högtryck gled in över södra Sverige och norra Europa. Orsaken? Vindkraften slutar snurra när det inte blåser och när inga andra produktionskällor än kol-, olje- och naturgaseldade dito står till buds för kraftförsörjningen, då skenar naturligtvis elpriset som vi i elprisområde 4 importerar och får betala dyrt medan de som köper el i prisområde 1-3 knappast påverkas alls.

Situationen i Tyskland har ledarsidan i Kristianstadbladet förstått, se nedan, men inte de två svenska partier som tillsammans har ett väljarstöd som är tillräckligt för att förändra den svenska energipolitiken i fossilfri riktning. Att för det första öka överföringsförmågan i stamnät/regionnät från norr till söder, för det andra ta bort prisområdena från den svenska marknaden samt satsa på utbyggnad av planerbar fossilfri kraftproduktion i södra Sverige.

Nu (12/12) har även Erik Magnusson och Sydsvenskan förstått att det behövs mer planerbar kraftproduktion i södra Sverige för att få ner elpriserna i elprisområde 4. En annan önskvärd åtgärd vore att skrota elprisområdena samt att sluta plädera för att slänga pengar i sjön genom att bygga havsbaserad vindkraft. Hur mycket hade de nu skrotade vindkraftparkerna i Östersjön eller på Krügers flak hjälpt de här dagarna? Inte ett dugg eftersom de höga elpriserna beror på att det inte blåser i Danmark, Tyskland och södra Sverige.

Jag skrev tidigare i veckan ett inlägg på temat att ”Dumheten strävar mot oändligheten” och jag skulle vilja påstå att detta även gäller svensk energipolitik, men också majoriteten av amerikanerna.

Hur i hela friden kan de välja den kriminelle lögnhalsen Trump till president en andra gång?
Hur kan vi ha en energiminister som överhuvudtaget inte begriper någonting om energi? Hur kan region Skåne klubba igenom en förändring av primärvården som hela sjukvårdsprofessionen är emot?
Hur kan Kristianstad kommun ha en biträdande kommundirektör som vill (och får) rekrytera en kompis till ekonomidirektör när vederbörande inte har någon som helst ekonomiutbildning?
Det finns många stora män och kvinnor som uttalat sig om den mänskliga dumheten, men Albert Einstein formulerade nog det allra tydligast:
”Två saker är oändliga: universum och den mänskliga dumheten; men när det gäller universum är jag inte helt säker”.

Elpriset i södra Sverige skenade också igår/idag (och även den 11-12/12) och landade under de värsta timmarna på runt 5 kr/kWh. Vi får hoppas det börjar blåsa snart igen så att snittpriset återgår till rimliga nivåer. Den anomali som innebär att det blivit ”normalt” med i princip det dubbla elpriset i södra Sverige jämfört med resten av landet måste rättas till. Ta bort elprisområdena från den svenska elmarknaden alternativt genomför den förändring av elområdena som föreslagits till 2027 med det snaraste. Gärna redan den 1 januari.

Elpriser för 2024

Nedan hittar du historik över elspotpriserna för 2024 på den nordiska elbörsen Nordpool. Priserna i tabellen nedan är i öre/kWh och inkluderar inte kostnad för elcertifikat, eventuellt påslag från elleverantören, energiskatt, moms eller elnätskostnader.

De senaste veckornas elprisutveckling innebär att årsgenomsnitten lär hamna runt 30 öre/kWH i norra Sverige, 40 öre i elprisområde 3 samt drygt 60 öre/kWh i södra Sverige. Vid rörligt elpris tillkommer leverantörens påslag, elcertifikatavgift, nätavgifter, energiskatt (42,8 öre/kWh exkl moms) samt 25% moms på summan. Att betala moms på punktskatten dvs energiskatten är fullt normalt i Sverige!!! Prismodellen innebär i sig att konsumenter i elprisområde 4 straffas än hårdare eftersom momsen på 60 öre/kWh blir 15 öre medan den på 40 öre blir ca 10 öre.

Jag har inga synpunkter på priserna i elområdena 1 och 2, men att svenska staten först la ner Barsebäcksverket och sedan när elprisområdena infördes placerade gränserna så att samtliga återstående kärnkraftaggregat hamnade i elprisområde 3 måste närmast betraktas som kriminellt.

Oskarshamns tätort hamnade i elprisområde 4 medan Figeholm 17 km norr om Oskarshamn där Oskarshamns kärnkraftverk ligger landade i elprisområde 3. Falkenbergs tätort hamnade i elprisområde 4 medan Bua i Varbergs kommun norr om Falkenberg där Ringhals kärnkraftverk ligger landade i elprisområde 3.
Konstigt att inte företagare i Falkenbergs kommun protesterat ljudligare eftersom deras konkurrenter i Varbergs kommun uppenbart gynnats av beslutet om elprisområden som nu tillåtits snedvrida konkurrensen i 12 år! Detta är väl dock en icke-fråga i Stockholm där besluten fattas.
Och elprisområde 4 utgör ju dessutom en utmärkt skyddsbarriär för importen av tyska elpriser till elprisområde 3 och Stockholmsområdet.
Tänk så fiffigt uträknat av GD Odenberg (Sv Kraftnät) och Reinfelts borgerliga regering redan 2012.

Och Stjernfelt Jammeh verkar ha förstått att problemet med elpriset i södra Sverige till stor del beror på indelningen i elprisområden, men tror samtidigt att lösningen är mer havsbaserad vindkraft. Så enkelt är det tyvärr inte och att kasta fler miljarder i sjön på vindkraft vore inget annat än kapitalförstöring.

Nu är det stiltje i Tyskland. Då blir elpriserna i södra Sverige rejält höga trots att vi har el nog i Sverige för att exportera ca 1300 MW idag på förmiddagen. Världen är upp och ner – när ska elområdena tas bort från den svenska elmarknaden så att tyska elpriser fördelas på hela Sverige och inte bara elområde 4?

Den enda rimliga slutsatsen efter att ha läst artikeln nedan är att elområdena snarast bör skrotas på den svenska elmarknaden. Finns det någon mer än de som säljer el som vill ha kvar dem och i så fall varför?

Det är väl bara att konstatera att ingen ny fossilfri kraftproduktion kan etableras utan subventioner med det rådande kraftsystemet i norra Europa och den nordiska elbörsen. Ska bli intressant att följa hur danskarna ska lösa detta dilemma? De är ju svårt beroende av svensk kärnkraft/vattenkraft och norsk vattenkraft samt fossil elproduktion söderifrån, men har samtidigt ett överflöd av energi (kraftproduktion utan effektvärde) när det blåser och efterfrågan är låg, det vill säga under sommarhalvåret. Problemet är väl därvidlag att lejonparten av produktionen sker när priserna är låga. Då blir det lättare att förstå varför kalkylerna inte går ihop när kostnaderna för att bygga havsbaserad vindkraft skenat de senaste åren. Och ju mer vindkraft som byggs desto lägre elpris, visar på en affärsmodell som inte fungerar när det som behövs är stabila intäkter (elpriser) över investeringscykeln (25 år). Det gäller både för havsbaserad vindkraft och ny svensk kärnkraft.

Den ”huggsexa-modell” som tillämpas i det nordiska kraftsystemet där utbyggnader beslutas nationellt för att (om möjligt) skapa ett fungerande system (hög leveranssäkerhet och rimligt elpris) över hela årscykeln på nordisk nivå är allt annat än optimal. En bättre samordning där såväl planerbar som väderberoende kraftproduktion kan byggas ut parallellt vore att föredra, men då måste dagens energibaserade elprismodell kompletteras med effektbaserad ersättning till sådan produktion som bidrar till att stärka effektbalansen i det nordiska systemet. Detta krävs nämligen för att den planerbara kraftproduktionen ska kunna utvecklas parallellt med utbyggnaderna av vindkraften. Att Danmark sedan 25 år enbart satsat på väderberoende kraftproduktion har varit möjligt p g a grannländernas mer framsynta, må vara fossila och eller vatten-/kärnkraftbaserade, produktionssystem.
Denna strategi verkar nu ha nått vägs ände.

Sydsvenskan ägnar ett helt uppslag åt det intellektuella moras som utspelas inför öppen ridå bland annat i de stater där Trump lovat en återgång till den ekonomi som gjorde USA till en stormakt för drygt 100 år sedan. Att det runnit mycket vatten under broarna sedan dess och att vetenskapen med tydlighet kunnat visa på konsekvenserna för miljön och klimatet av de fossilbränsledrivna ekonomierna som USA, Ryssland, Tyskland, Storbritannien, Kina, Japan, Australien med flera verkar helt ha gått förbi stora delar av det amerikanska folket. Fakta har ersatts med åsikter som passar de särintressen som gynnas av ”business as usual”. Och att olja och fossilgas är ändliga naturresurser som därmed kommer att ta slut någon gång framöver verkar knappast någon bry sig om längre. Här och nu och ohämmad egoism råder. Konsekvenserna av den globala uppvärmningen sopas under mattan med argument som; -Varför ska vi tacka nej till vad Gud har gett oss, oavsett om det är under jord (olja) eller i luften (sol o vind).
Här öppnar sig en avgrund mellan den förhärskande (?) uppfattningen i USA och de kärvande diskussionerna på COP29-mötet i Baku. Den växande gruppen av stollar som nu nomineras till ministrar i Trumps kommande regering kommer att gräva diket än bredare och djupare mellan USA och resten av världen och då inte minst de länder som betecknas som utvecklingsländer. Populisternas populist Donald Trump har nu också engagerat en hugad spekulant till sin efterträdare, Elon Musk, som även om han är född i Sydafrika säkert kommer att betraktas som amerikan när Trump faller för åldersstrecket. Huga.

Att den person som införde elprisområdena på den svenska elmarknaden upprörs av sina partivänners beslut angående havsbaserad vindkraft runt Skånes kuster och i Östersjön är närmast patetiskt och har ingen trovärdighet överhuvudtaget. Att kasta ytterligare pengar (550 miljarder kr) i sjön och göra södra Sverige helt beroende av vindkraft skulle inte bara vara oansvarigt för leveranssäkerheten utan också vägen till ännu större ekonomisk orättvisa mellan elprisområde 4 och övriga elprisområden.

Att kraftbolagen och allehanda vindkraftexploatörer sent omsider förstått att deras paradoxala affärsmodell innebär sämre lönsamhet för varje projekt de genomför, och att deras projekt är beroende av diverse subventioner typ gratis landanslutningar och liknande, är ett sundhetstecken. Det är inte svårt att vara investerare när staten eller kunderna får ta riskerna med projekten, vilket den danska staten som är storägare i Ørsted och nu den svenska statens eget energibolag förstått. Denna insikt är väl också frukten av någon form av tillnyktring. Att miljö- och klimatvänner, som inte förstår hur kraftsystemet eller för den delen prisbildningen fungerar, ylar om att detta är katastrof och framhärdar i att förnybart är det enda vi ska ha både på kort och lång sikt är väl inte annat än förväntat.

Vad blir konsekvenserna om vi inte vet vad vi håller på med eller inte behöver ta konsekvenserna av våra beslut? Då är det lätt att tycka som Odenberg och underkänna det enda vettiga beslut som den här regeringen har fattat sedan de tillträdde 2022. Gud give att de fick försvarsmaktens beslut att gömma sig bakom så att den förödande utveckling av kraftsystemet som ett positivt beslut hade inneburit, kunde stoppas. Effektbalans, effekt- och leveranssäkerhet är begrepp som måste få större utrymme i debatten.
För det tro sjutton att de särintressen som, tillsammans med de som inte begriper bättre, ser sina (tidigare lönsamma och riskfria) energiprojekt gå i graven, skriker i högan sky och ondgör sig över besluten. Jag trodde faktiskt att fler förstod att lösningen för det svenska kraftsystemet handlar om bättre balans mellan planerbar och väderberoende elproduktion, inte motsatsen. Den senaste veckans volatila priser och enorma skillnader mellan elspotpriset i söder (5 kr/kWh) och i norr (5 öre/kWh) hade överhuvudtaget inte påverkats av om vi hade mer vindkraft på svensk botten. Det berodde nämligen på att det inte blåste och att elpriset i Tyskland steg till över 8 kr/kWh, ett pris som vi delvis importerade till elprisområde 4, trots att vi under hela perioden också exporterade ca 2000MW i sydlig riktning.

Vi har alltså gott om energi, men samtidigt risk för effektbrist i södra Sverige och Skåne, vilket gör att Svenska Kraftnät lägger mer än 1 miljard på att rusta upp Öresundsverket (naturgaseldat) för att kunna köra så kallad ö-drift i Malmö om och när elnätet i södra Sverige kollapsar. Sannolikheten för att detta händer är högst under de dagar då det är riktigt kallt och dessutom vindstilla. De nu stoppade vindkraftprojekten hade ökat sannolikheten för en sådan kollaps eftersom de bidragit till att ytterligare försämra effektbalansen i södra Sverige.

”Uppochnervända världen” råder således, vilket vindkraftsintressen, ”klimatvänner” och Odenberg med flera önskar permanenta till obefintlig klimatnytta samt ytterligare negativa effekter för konsumenter och företag i södra Sverige. Om vi istället diskuterade:

• hur vi ytterligare kan öka överföringsförmågan av el till södra Sverige (från norr)?
• hur vi snabbast får bort elprisområdena från den svenska elmarknaden?
• hur vi kan förstärka effektbalansen i södra Sverige med ytterligare planerbar elproduktion?

Då kunde vi kanske få en saklig diskussion om vad vi bör och ska göra för att öka leveranssäkerheten och samtidigt sänka dagens höga och volatila elpriser till nivåer som är rimliga även för sydsvenska konsumenter och företag.
Detta verkar emellertid inte vara i varken regeringens eller särintressenas och diverse opportunisters intresse.

Att Energiwende innebar ett antal katastrofala beslut som allvarligt skadat Tysklands möjligheter att upprätthålla god leveranssäkerhet till rimlig kostnad är känt sedan länge. Nu kommer en rapport som dessutom visar att landets utsläpp av klimatpåverkande utsläpp föga överraskande är högre än vad de hade varit med kärnkraft. I fråga om den förda politiken hänvisar artikeln till den tyska riksrevisionen Bundesrechnungshofs förödande slutsatser, redovisade av Second Opinion här.

https://naasef.varapaa.se/wp-admin/post.php?post=1328&action=edit

Det är därvid häpnadsväckande att ett land som Tyskland konsekvent fattat stolliga och förödande beslut för sin energiförsörjning sedan senaste sekelskifte. De senaste 30 åren har de byggt fast sig i ett brunkols- och naturgasbaserat system som till en förfärande hög kostnad (igår) måste ersättas utan kärnkraft.

Det är ytterst förvånande att inte fler sydsvenska företag tar till brösttoner mot den svenska indelningen i elområden. Snedvridningen av konkurrensen som 4-5 gånger högre elpris skapar mellan SE4 och övriga områden borde vara det som diskuteras och inte att Vattenfall stoppar ett vindkraftprojekt söder om Skåne.
Den svenska debatten reser ett antal frågor som ingen verkar söka svaren på, allra minst våra ansvariga politiker. Kartan över de svenska elområdena är i sig upprörande med styrbar elproduktion i elprisområde 1-3, men ingen alls i område 4.

Är det då mer väderbaserad kraft vi behöver i perioder när efterfrågan är som lägst?

Eller är det ett överförings- och distributionsnät som kan försörja även södra Sverige med i huvudsak svensk el under hela året och där överskottet kan exporteras under sommarhalvåret?

Ska svenska elkonsumenter ta riskerna för olönsamma vindkraftprojekt runt våra kuster?

Den danska staten har satt ned foten och stoppat flera vidlyftiga projekt där de ekonomiska riskerna är väldigt stora. Vindkraftbolaget Ørsted där danska staten äger 50% stoppar projekt efter projekt eftersom riskerna är för stora och ekonomin för dålig. Och att staten vägrar stå hela risken i projekten.

Affärsidéerna som baseras på grön el till energiprojekt som hybrit, vätgas till bränsleceller i fordon samt syntetiska bränslen och kemikalier med flera vilar på bräcklig grund. Liksom ny kärnkraft måste den långsiktiga affären grundas på någorlunda förutsägbara affärsvillkor och konkurrenskraft mot alternativen.
Att sälja el till hushåll och företag borde därvidlag inte vara en riskabel affär, men det är klart att när elpriserna skjuter i höjden så söker kunderna naturligtvis alternativ och effektiviserar sin elanvändning med alla till buds stående medel. En elmarknad i obalans, som den vi lever med sedan några år tillbaka, skapar en betydande osäkerhet både angående leveranssäkerhet och prisutveckling/-fluktuationer. Effektbrist när efterfrågan är som störst under vinterhalvåret gör att priserna stiger och att södra Sverige, även vid export av svensk el, importerar höga elpriser från Danmark och Tyskland (Baltikum) vilka kan skena om effektbristen riskerar bli regional och lokal.

Att vi i Sverige accepterar den snedvridning av konkurrensen och hushållens kostnader som införandet av elprisområden har inneburit är både upprörande och ytterst förvånande. När uttalade sig Jan-Olof Jacke, VD för Svenskt näringsliv senast i denna fråga? Men när Vattenfall stoppar ett vindkraftprojekt då blir han orolig och uttalar sig om att det är olyckligt när projekt stoppas. Företagarna samt Småföretagarnas riksförbund ställer frågor och uttalar sig om att läget med elprisskillnaderna är bekymmersamt, men driver ingen opinion för att få till en förändring. Är detta ointresse kopplat till att problemet främst rör Sydsverige och knappast alls Stockholm (Göteborg, Mellansverige eller Norrland)?

I första hand borde man driva frågan om att flytta gränsen mellan elprisområde 3 och 4 till att ligga norr om en linje Ringhals – Simpevarp. Ryt till och kräv förändring!
I andra hand borde man driva frågan att slå ihop elprisområde 3 och 4 alternativt flytta gränsen så som föreslås från 2027, men göra det snarast. Ryt till och kräv förändring!
Ett tredje alternativ vore att gå på Tysklands linje och skrota (de har aldrig infört) indelningen i elprisområden helt och hållet.

Åter till de gröna projekten. Energiprojekt ska föregås av förstudier, förprojektering och projektering innan ett byggbeslut fattas. När ett byggbeslut fattas bör vi kunna förutsätta att projektet uppfyller några viktiga övergripande kriterier.

1. Projektet är miljö- och klimatmässigt önskvärt och kan med rimlig sannolikhet ge de effekter i exempelvis utsläppsminskningar och liknande som förutspås
2. Projektet baseras på kommersiellt tillgänglig teknik – handlas upp i konkurrens
3. Projektet baseras på en rimlig ekonomisk risk (kalkyl) och en hållbar affärsmodell
4. Projektet är etiskt och moraliskt försvarbart på lång sikt
5. Flera….?

Visionärer och entreprenörer som är villiga att ta stora projektrisker ska göra det med egna pengar för då hade aldrig kategorierna 1-3 hoppats över eller behandlats så översiktligt och slarvigt som ofta är fallet när projekten garanteras ekonomiskt av staten eller någon annan. Vi borde ha lärt något av projekt som Nordstream 1 och 2 som grundades på kriterierna 2 och 3, men där varken affärsmodellen eller leverantören/samarbetspartnern (Gazprom) visade sig hållbara över tid. Istället för att försöka ersätta naturgasen i energisystemen med hållbara alternativ (efter Rysslands intåg i Ukraina) dvs beakta punkten 1 så har en mängd projekt med att bygga LNG-terminaler genomförts i Europa (och USA), för att kunna klara gasförsörjningen med andra leverantörer än Ryssland. Att inte heller dessa energiprojekt uppfyller mer än kanske punkten 2 är ett underbetyg åt de politiker som var och varannan vecka talar sig varma för klimatfrågans lösning.

Användningen av fossila bränslen ökar således fortfarande globalt sett.

Hur mycket kan Sverige som står för ca 1 promille av utsläppen av koldioxid påverka den globala situationen?
Missförstå mig rätt, vi ska naturligtvis göra det vi kan och sopa rent framför vår egen dörr, men ska vi verkligen göra det utan att ta hänsyn till samtliga de kriterier som jag argumenterar för i texten ovan? En god regel är också att ha en samlad prioriteringsordning (ett svenskt helhetsperspektiv) så att rätt projekt görs först och ”det perfekta” inte används för att sänka de rimliga och genomförbara energiprojekten. Vanligt sunt förnuft, öppenhet och anständighet är det som behövs.

När SD formulerar sin energipolitik på Sydsvenskan Debatt idag blir det delvis rätt, men i de sista styckena kör Jessica Stegrud i diket rejält. Det är också så att hon helt utelämnar viktiga förändringsbehov som till exempel att eliminera elprisområdena, i sin artikel. Att ta bort gränsen mellan elområde 3 och 4 redan idag skulle vara en välgärning och det är svårt att förstå varför denna anomali ska bestå till 2027 eller ännu längre?
Eller varför Stegrud väljer att lämna denna för Sydsverige så viktiga fråga utan kommentar.

Att satsa på LNG-terminaler i Malmö och kanske på andra orter med hamnläge samt bygga ut kraftsystemet med gasturbiner känns som en tysk strategi från 1980-talet. Att (på nytt) bygga fast oss i ett naturgasberoende skulle vara huvudlöst och nästan lika korkat som att satsa på havsbaserad vindkraft. Att fullfölja kärnkraftsplanerna, ta bort elområdena och ”bränna mer avfall och biomassa, energieffektivisera och modernisera” i det korta perspektivet vore fullt tillräckligt för att möta elefterfrågan nationellt under de närmaste tio åren. Att använda Öresundsverket vid risk för effektbrist i Malmö/Skåne kommer alldeles oavsett SD:s eller andras förslag att vara tillgängligt från 2025 baserat på SvK:s beslut från maj i fjol. Upprustning, bemanning och planering för detta pågår för närvarande i Unipers regi.

Sedan är det lätt att hålla med Stegrud om att större pragmatism vore välkommet i svensk energipolitik. Men inte på bekostnad av att ansträngningarna för fossilfrihet slängs på soptippen och att Tidö-partiernas (obefintliga) miljö- och klimatpolitik får fullt genomslag även i transportsektorn. Incitamenten för att ersätta fossila drivmedel med biodrivmedel och el måste förstärkas, inte försämras.
Pragmatism borde vara lika med fossilfrihet och rättvisa elpriser över landet. Förnybarhet i allt samt massiv elektrifiering och utbyggnad av havsbaserad vindkraft är konsekvenser av en ideologisk energipolitik. Det senare blir dessutom alldeles för dyrt och påverkar knappast alls vår promille av de globala utsläppen av koldioxid.
Mycket väsen för lite ull sa han som klippte grisen…

Att eliminera elområdena och förstärka kapaciteten i elöverföringen söderut skulle ge södra Sverige (elprisområde 4) del av den planerbara elproduktionen i Ringhals och Oskarshamn (Forsmark) och ett gemensamt elpris i Syd- och Mellansverige. Är det månne här skon klämmer för annars är det svårt att förstå den tystnad som råder från politiken i dessa frågor. -Det går inte, för det strider mot EU:s regelverk, men det som går i Tyskland borde väl även kunna fungera i Sverige? Och även om nu Odenberg körde i diket 2011 så borde det gå att enas om att skrota detta famösa beslut som sedan dess utgör en (helt onödig) börda för företagen och medborgarna i Sydsverige.
Allt som behövs är ett pennstreck och en gnutta politiskt mod parat med lite handlingskraft för att ställa detta till rätta.
Just do it!

Vilka är de sakliga argumenten för att vänta till 2027 med dessa beslut och varför lyser kraftfulla investeringar avseende nätförstärkningar mellan elprisområde 3 och 4 med sin frånvaro?